Alltså gårdagen. Den var så bra att jag blir alldeles lycklig inombords. Att vara mycket ensam och rodda vardagen med tre små och gård är inte en dans på rosor alla gånger. Samtidigt som det faktiskt går väldigt bra ändå. Har det inte gått bra så har ju C måsta vara hemma mera men funkar det så är bra att han kan jobba in timmar och slippa pendla varje dag.
Men igår var något alldeles extra.
Fredag och ledig dag från förskolan. Åt nybakat bröd (recept i senaste inlägget) till frukost och när det var dags för förmiddagssovningen för Vera gick vi ut.
Körde en ny bal till tjurarna och skottade fram foder till alla små minigrupper som nu är inne.
Barnen hjälpte till, bar ensilage, klappade småtjurarna och undersökte vem som var mest tam och vem som var mest rädd att bli klappad på.
Vi gick vidare mot hönshuset. Ja! Hönshus! Visst har jag nämnt att jag ÄNTLIGEN fått tag på ett hus! Lite pyssel som ska göras på det så det fortsatte vi med.
Barnen turades om att såga med den trasiga sågen och koncentrationen var på topp! Ungefär på samma nivå som mitt tålamod. På topp alltså. De fick hjälpa till precis hur mycket de ville. Ibland känner man ju att man bara vill ta över i sågandet eller att ”Mamma ritar upp sträcket” då man vill få saker gjort. Men idag hade jag tålamodet att ta ett djupt andetag och låta barnen göra. Vi hade ingen tid att passa, inte bråttom nån stans så varför stressa på?
Länge sedan det var en sån här dag känns det som ändå. Även fast man är hemma så är det alltid nånting som måste göras, måste hinnas med osv och man bli lätt otålig.
Så därför var det så himla fint att få en sån här dag – genom hela dagen!
En plan jag hade var att göra en utflykt, topptur i det härliga höstvädret. Och eftersom att vi hade ägnat förmiddagen åt att göra gårdssysslorna och byggt hönshus så blev det sen eftermiddag innan vi kom iväg. Alltid lite risky att dra iväg på trappats på eftermiddagen när barnen kanske börjar bli trötta, särskilt då vi varit ute hela dagen också. Men till och det gick bra bra! Ja, ett utbrott av treåringen påväg upp för berget, (nånting med att Pontus skulle gömma sig i skogen och hon ville inte fortsätta gå utan han, ja en sån där katastrofsak hos en Hedvig), men det kändes ändå lindrigt för när vi kom upp på toppen och man får en ”meh, är vi reedan framme” så glömmer man det där utbrottet ganska snabbt. De tyckte alltså att berget var plätt lätt att bestiga.
Väl hemma sedan blev det hemmagjorda hamburgare till middag. Snabbt och enkelt och helgfestligt tyckte de små. Fredagsmys med glass i skål till Pettson där treåringen slocknade i soffan avrundade hela dagen så fint.
En sån där dag en trebarnsmor mår så himla gott utav! Glada barn (större delen av dagen), fix med roliga saker på gården och massor av friskluft! Njuta av vår vackra bygd och somna trött och nöjd. Egentligen en helt vanlig vardag med där lilla extra.
Tack livet för gårdagen!
Mitt liv som bonde 