Veckan som varit.

Hej i sensommaren. Vi tar en liten genomgång av veckan som varit tänker jag då inte så många inlägg om vardagen kommit med på ett tag.

Barnen har ju börjat förskolan igen. Men det har jag kan se nämnt? Några dagar i veckan får de stora roa sig på finaste förskolan här i grannbyn och jag har lite tid för den minsta i familjen och att greja på gården med sysslor som går lite lättare utan att hela skaran barn är med.

Sedvanligt Måndagsfika hos bondekollegan och vår lillVera fickhälsa på ”vår” mjölkko och vi bli påmind från en annan tid som mjölkbonder. Många av våra kor har lämnat jordelivet men denna donna går kvar, sex kalvar och snart nio år! Duktig Mu!

Vi hade en mysig eftermiddag med min kusin Linnéa där vi satt på en favoritstrand och såg ut över 50 nyanser av grått och ett stilla hav. Magiskt.

Vi gick ner och fiskade en eftermiddag och pojken drog till sin förtjusning upp en gädda! SOM han har längtat och väntat på den! En lycka att se han nästan i extas!

En annan dag efter ett BVC-besök där pluttan vägde in på stadiga 11.3 kilo (!) gick vi en liten sväng till hallonskogen och fick nån liter till innan det var dags att hämta storasyskonen.

Vi som varit utan pappan nästan två veckor men en snabbglimt bara då han skördat på stora gården så kom han äntligen hem men då timar vi med att åka på en liten tripp jag och barn. Taggade barn satte sig i bilen tidigt på fredagsmorgonen och så åkte vi mot – Moster Fanny!

Där vi kom fram till uppdukat frukostbord!

Utflyktade lite, åt gott och umgicks. Redan mitt i dagen i går åkte vi hemöver igen. Men det räckte gott.

Nu tar vi söndag i ett försök till lugnt hemmatempo. Förkylning har vi här efter ett halvår av friska barn. Livets första feber uppdagade sig hos bäbisen igår kväll. Men de stora är bara lite snoriga så vi hoppas att det inte blir mer än så.

”Industrikött” det är ju så att man brinner till!

Hörde på radion härom dagen. Han sa (minns inte vem det var och det är väl mindre viktigt) vad man kunde göra för omställning för miljön. ”Det hjälper inte att bara byta till elbil och sätta upp solceller utan den handlar om en omställning i stort och mycket handlar om mat.”

Och det har han ju rätt i. ”Att odla mycket själv och inte köpa industrikött. Utan att köpa kött från en lokal bonde som har skickat sina djur till ett lokalt slakteri.”

Där reagerade jag. Industrikött från affären. Vadå industrikött? Det finns inget som heter industrijordbruk, möjligtvis feedlotsen i USA och Brasilien men annars är det ett produktionsjordbruk vi har här! Små gårdar, mellanstora gårdar och stora gårdar. Vi producerar mat, oavsett om det är mjölk, kött eller spannmål. En produktion människan bakom lägger ner hjärta och själ i.

Jag förstår kanske tanken och ja det är väl toppen att man kan köpa kött direkt från en gård. Men samtidigt är det inte det enda rätta heller. Jag tycker att vi mer och mer kommer till denna diskussion. Vi, vår gård här tex, ses alltså som en dålig industri då? Grejen är att vi producerar ju faktiskt vårt kött på precis samma sätt som ”den duktiga icke industrikött gården”? Vi har 80talet djur, brukar 100ha mark i ett läge där det annars förmodligen inte skulle brukas alls om vi lade ner. Vi skickar vårt kött till ett lokalt slakteri men istället för att ta tillbaka och sälja direkt från gården så går det ut till butikerna så fler människor kan köpa vårt kött.

De bönder som säljer direkt från gård kanske till och med skickar en del av sitt kött till slakteriet också utan att ta tillbaka och sälja från gården. Och en sån gård kan vara en gård som har fler djur än oss! Därför är det på AFFÄREN så himla viktigt att VÄLJA rätt som konsument att titta på maten du köper. Vart kommer den ifrån? Du kan köpa lokalt kött, från bonden i grannbyn genom att handla på affärn också! Sen kan man såklart köpa kött direkt från gårdar också, självklart! Och de som har det som strategi och upplägg med gårdsbutik osv är ju kul och bra det med! Men jag tycker att det är så viktigt att inte SMUTSKASTA kött och råvaror i butik överlag för det är faktiskt där den största delen kött säljs och det är det som de flesta bönder lever på. Mjölkproduktionen står för en stor del av köttet i vårt land också. Det krävs tid att sälja från gården och särkilt om man har mjölk som primärproduktion så kanske man inte känner att man vill lägga det extra på att sälja kött också utan det funkar så himla bra att skicka till lokala slakteriet och så sköter dom försäljningen av köttet.

Jag brinner till när det pratas såhär om ”det dåliga köttet” eller den hemska konventionella ”industriella” matproduktionen. Jag tror det handlar så himla mycket om okunspak. Vi har en konventionell gård men skulle lika gärna kunna märkas med krav. Djuren mår precis lika bra på en konventionell gård som på en krav gård men det är lite olika bestämmelser på vissa saker och inget vi känner vi vill gå in i. Och det är helt okej! Men vi måste hålla ihop livsmedelsproduktionen i Sverige! Inte dela på vad som är bättre än vad och göra den kanske förvirrade konsumenten som vill göra rätt ännu mer förvirrad. För att i första hand välja SVENSK har du gjort ett stort klimatval, att i nästa hand välja lokalt har du gjort ett andra klimatval. Och det valet kan du göra i affären också om du inte har möjlighet att köpa direkt från en gård. Fördelen med att köpa från gård är att kanske få en inblick i hur djuren har det och faktiskt är det så att djuren bor ungefär likadant även på de gårdar som inte väljer att sälja direkt från sin gård. En reflektion men också så viktigt att veta detta. Att man kan vara precis lika lokal och handla rätt om man köper rätt märke på affären som att köpa kött direkt från bonden. Något som är viktigt att veta. För det är där i första hand vi kan skapa stora förändringar, både vad gäller klimat och högre självförsörjningsgrad! Ta vara på våran egen mark!

Hu, så långt det blev ändå, men jag vill ju så gärna berätta och förklara ”från andra sidan” som inte hörs lika ofta i större sammanhang. Det är den gröna vågen nu som det sas på radion. Vi måste tänka på klimatet. Och det gör vi också genom att satsa på jordbrukssverige. Att odla småskaligt behöver inte betyda att en familj har sitt egna potatisland utan också att fler produktionsjordbruk sköter all vår fina mark vi faktiskt har i Sverige så vi ökar andelen svensk mat i våra butiker till alla er där ute i städerna som själva inte kan skaffa ett jordbruk.

Detta är en konventionell gård som skickar köttet till slakteriet som ni sedan kan köpa i butik. Snälla kalla inte oss industrijordbruk!

Krönika om att bli mjölkbonde.

Tack för fin respons på krönikan jag skrev i Land Lantbruk! Har du inte läst finns den att läsa HÄR.

Vi går emot strömmen och satsar på det vi brinner för – mjölkkorna. En liten text om varför, känslan i det hela.

Att få bo kvar på gården, hela mitt liv är väl planen. Eller ja i alla fall tills någon eventuellt vill ta över eller att vi är gamla och inte orkar ta hand om korna längre.

Den målbilden är så tydlig, för oss båda. Denna gård, en lagård med mjölkkor att gå ut till varje dag. Tuffa dagar och dagar som går som på räls. Hela spannet är vi beredda på.

Vi inväntar besked från flera håll. Vi tänker och planerar sakta men säkert framåt. Har ändrat ritningen och tänkt om. Igen och igen. Men det är ju ändå en bra grej, att det drar ut lite på tiden för det är tusan inte ”bara” att rita ”den perfekta ladugården”! Ut och kika mer ska vi göra också. För att känna in och se i verkligheten hur det kan se ut, prata om för och nackdelar med vissa system osv.

KUL och sjuk beslutsångest kan man säga!

Många frågar när börjar ni bygga?! Och det vet vi fortfarande inte då som sagt det väntas besked både här och därifrån. Men ett litet hopp ligger och gror om att det kan bli till våren. Ni får hänga med under beskeden som kommer!

Men oavsett så väntar vi. Blir investeringsstödet långdraget så väntar vi in det, även om det tar ett par år, för mjölkbönder ska vi bli!

Att få massa viktigt gjort.

Första dagen för barnen på föris igår! Egentligen i måndags men vi startade med att ha föräldrainsatsen då.

Så igår lämnade jag Pontus och Hedvig där för några timmar. Vad tyst det blev! Konstig känsla på nått vis men samtidigt lite stressande. Skulle vilja göra så mycket nu, passa på när man har bara en unge med sig! Samtidigt skulle det vara såå skönt att bara ta det lugnt också. Det har varit en rätt intensiv tid med så himla mycket ensamtid här hemma med barnen. Så jag känner mig lite sliten som mor just nu måste jag säga.

Men det blev till slut inte så mycket att fundera på vad dagen skulle sysselsättas med då det börjar sina på betena igen.

Stolpen satt ute från i våras men denna lägda är slagen en gång nu på första skörden så nu satt jag upp tråden och så.

Så detta gäng hann jag med att flytta. Vi tog en matpaus både jag och Vera. Fick spännande besked på telefonen efter en lite mörk period (mer om det lite senare) innan det var dags att hämta barn.

Det gäller att planera smart nu när kidsen är på föris. Vad man gör när dom är där och vad man gör när dom är hemma.

Rond två i stängslingen blev då tillsammans med dom men lägligt nog höll vi till precis framför huset. Det lektes både det ena och det andra och det var två små gråa jorddammiga barn när vi gick in.

Eftersom att denna lägda är plöjd och sådd så krävdes lite mera jobb med att banka ner stolp på ena kanten som tog lite tid så vi hann inte klart innan det var dags för middag och kvällsroddning av barn.

När de sedan sov så gick jag ut för Rond tre och gjorde klart det sista. Jag hann precis innan det blev riktigt mörkt (som det nu faktiskt börjar bli på kvällarna här!) där strax efter kl 22.

En koll när strömmen kopplas på innan djuren släpps över – full pott!

Så skön känsla att ha fixat två stora beten till djuren som de klarar sig ett gäng dagar på!

Vi säger adjö till den härligt fina vete-åkern som skiftar i turkos-grönt som vi vilat ögonen på varje dag men visst är det snäppet bättre att ha djuren framgår huset ändå!

Idag har jag varit hos kiropraktorn en sista gång – hoppas vi!! Han knackade till det sista fibliret och ny håller vi tummarna att bäckenet håller sig på plats..

Tack till farmor Sonja som hade de stora barnen medans jag svischade till Sundsvall!

Trevlig kväll hörrni!

Himmelsk Rödvinbärskaka i långpanna.

Innan fåglarna äter upp alla röda härliga bär på vinbärsbusken så plockade vi in det mesta idag. Tacksamma bär att plocka, mitt på gräsmattan.

En sats med saft gjordes och så provade jag ett nytt recept på en så himla god rödvinbärskaka att ni bara måste få receptet!

Himmelsk Rödvinbärskaka i långpanna.

KAKA

  • 1 dl socker
  • 4,5 dl vetemjöl
  • 1 msk bakpulver
  • 150g rumsvarmt smör
  • 1 ägg
  • 2-3 dl röda vinbär

STRÖSSEL

  • 1,5 dl havregryn
  • 1 dl socker
  • 1 tsk vaniljsocker
  • 50g smält smör

Blanda de torra ingredienserna till kakan, arbeta ner smöret och rör sedan i ägget. Bred ut i en långpanna/form (20x30cm) med bakplåtspapper i. Häll ut vinbären jämt över kakan. Blanda ihop ingredienserna till strösslet och ”strö” blandningen över bären.

Grädda i 200 grader i ca. 20min. Låt svalna och skär i rutor!

Kan såklart serveras med vaniljsås, grädde eller kanske glass men funkar precis lika bra precis som den är också!

Och jag LOVAR den är så himla god!

Jag hade några dl bär kvar så jag snodde ihop en till efter att vi varit och badat nu på eftermiddagen. Enkelt och snabbt, precis som jag gillar att bakningen ska vara!

Så varsågoda, en god sensommarkaka att sno ihop till fikat eller fint att finna i frysen!