Att se tillbaka, precis ett år tillbaka, ja det hände mycket då. Ni som har facebook vet ju att det ploppar upp ”minnen” från det som hände just denna dag för ett eller flera år sedan. Och nu dessa dagar kommer blogginläggen upp från i fjol, när vi precis tagit beslutet om att lägga ner mjölkproduktionen.
Så jobbigt det är och har varit att läsa dessa inlägg dag efter dag. Vad man glömmer hur illa det var. Hur fruktansvärt dåligt vi mådde. Varje dag var en kamp att sig igenom. Och inlägget då vi hade tagit beslutet, jag minns vilket lättnad det var att ta ett beslut. Sen att det inte var det vi ville egentligen, Vi vill ju hålla på med mjölkkor, men läget var ohållbart. Vi slet ihjäl oss i en lagård som var helt slut. Med en ettåring att ta hand om också och ge tid.
Att det bara är ett år sedan ändå. Det känns så himla länge sedan man var ”mjölkbonde”- Att vi gick upp varje morgon och mjölkade våra kor. Samtidigt som HERREGUD är det ett helt år sedan!? Jag känner mig fortfarande som en mjölkbonde. Det är ju den jag är.
Mycket har hänt under året. Att sörja utvägen som blev, men samtidigt uppskatta och njuta av det nya livet. Att jobba ute, vara anställd på Borta-gården och den andra mjölkgården. Ja det är mycket känslor och mycket nytt och annorlunda. Vi har en väg, en ny bana att ta oss fram på. Köttproduktion, som inte alls är ”bara”. Och just nu i omställningen är det otroligt tufft. Och denna omställningstid har vi förstått kommer att pågå ett bra tag till…
Men vi är glada, vi är positiva och vi siktar framåt! Och så det där lilla stora extra, att vi blir en till i familjen.
Ja, detta var lite kvällstankar om det senaste året som gjort sig påmind genom mina äldre blogginlägg.
Godnatt!
Mitt liv som bonde 