Betessläpp och födelsedag!

10 juni. Idag fyller han år, Charlie, min man och pappa till våra små. Han som sällan blir fångad på bild, är världens roligaste pappa, men också hårt arbetande för att få livet att gå ihop. Han som längtar kanske mer än jag på den där nybyggda lagårn så han kan jobba mera hemma igen. Vi är väldigt olika men har samma drömmar och samma mål i livet. Älskar dig ❤

Och vi firade idag med…Stängsling! Tjoho!

Han som fyller år det datum som det är mest göra på typ hela året. Är det inte mitt i skörd (drar igång snart här uppe) så är det stängsling och djurflytt. Men det bekommer han inte riktigt, tror mer att det är ett störmoment att det ska firas, när det är så mycket att göra!

Men vi har i alla fall haft en väldigt produktiv dag. Det har varit hemmadag för samtliga i familjen, även farmor har varit här och vi har jobbat på precis hela dagen.

Det befintliga fållorna gjordes i ordning. Fixas där det är trasigt, bankar ner stolp som är lös, förstärkt med ny tråd på vissa ställen och satt dubbla på andra.

Lotten föll på mig att gå ut med tråden i vattnet. Men i år är vi så sena med det så det var inte alls så farligt, nästan så man kunde ta en simtur. Barnen tog av sig och plaskade lite också trots den geggiga botten som det tyvärr är på våran sida av sjön.

Lite annorlunda är det i år då hela ”rastfållan” är ett skräpupplag efter den rivna lon så en ny drivgång fick göras från lagrån till betet. Här har vi fyllt på bark i gegghålet (det är alltid gegg och smeck här!) och det blir himla bra. Alla hjälps åt som ni ser!

Många steg i benen senare var det dags att släppa ut de råmande korna från lagårn. De vet precis vad som väntar när vi håller på att greja utanför. Grönt gräs hägrar!

Pontus hade sett den nya grimman som kommit med en beställning och ville så gärna gå med en kalv! Nu är ju de minsta ett par veckor och blir väldigt stora och starka fort så det var inte så mycket ”gå i koppel” men ungen sken av lycka att få hålla och försöka vinna dragkampen. Får flashback från när jag själv var liten och gick med kalvar titt som tätt ute på gården!

Sen var det glada kor som fick springa ut till det gröna, gröna gräset!

Klavarna hade vi instängda i lilla fållan en stund först så att alla fick sig ”kyss” på nosen av tråden. Så de förstår att det är ström.

Så, andra gänget ute och en sista grupp ska ut på det nyanlagda betet, där vi ska göra färdigt imorgon. Efter en snabb lunch och en frukt i stående position under dagen önskade födelsedagsbarnet hämtmat till middag. Vilket inte alls var så dumt när vi alla var vrålhungriga och trötta.

Och så avslutade vi såhär, tårta på altanen. Hedvig somnade i soffan strax efter och Pontus sov inom fem minuter efter att huvudet lagt sig på kudden. C är ute och grejar lite mer, stänger av lilla avvdelningen som nu är tom på djur, skrapar gången och tömmer foderbordet bla.

Och imorgon tar vi nya tag med nästa bete!

Tack för idag familjen!

Familjejobb.

I söndags hade vi en sån där riktig hemmadag.

Hemma hela familjen, hela dagen. Vi började med att utfodra djuren. Ja, nu har vi börjat köra balar till nästan alla djur. Stora gänget som går hemma använder vi foderbordet i lagårn (minst spill då). Och de är bortstängda från resten av lagrån, som är typ halv. Men det funkar toppen att de får gå in från betet och äta på det riktiga foderbordet och sedan gå ut och lägga sig, gnaga lite gräs eller dricka vatten i sjön. Det finns ju inget vatten i lagårn och vattenkopparna heller. Men än så länge funkar detta bra.

Pojken som ska hjälpa till, till varje pris. Och nu börjar han faktiskt att vara till hjälp också. Han har ju sett så många gånger hur saker och ting går till att han nu vet precis vad som ska göras.

”Mamma, jag tar plasten så tar du av nätet?” Får till och med order av den lille.

Efter att djuren fått mat så rev vi sista delen av den gamla bagarstugan. Drog bort timmerstockar och plockade ihop brädor.

Nöjda efter dagens arbete på gården satt det fint med den där steken som stått och mått gott i timmar i ugnen medans vi grejat ute.

Och nu har veckan dragit igång igen. Vi har haft klövverkning på borta-gården hela dagen och C har haft hemmadag med kidsen. En sån där stängningsdag på förskolan.

Imorgon ett möte på morgonen innan vi drar vidare mot våra respektive borta-jobb. Men det var fint med en sån här hemma-helg.

Trevlig kväll!

På sluttampen av det gröna.

Det är torrt, väldigt torrt i markerna nu. Några småskurar har det kommit så det är ju inte i närheten av förra året såklart men det går sakta i växtligheten nu. En andra skörd börjar tas runt omkring här och den ser ju ändå helt okej ut.

Men betena har nästan helt stannat av. Återväxten går tröögt. Med det så börjar det sina på den fronten och balutfodring känns inte så långt borta.

Men ett kanske sista fållabyte gjorde vi till kvigorna härom kvällen. C har slagit ena biten och balat och de får nu beta den lilla återväxten.

Tonårsgänget som gått med mamma hela vintern och har lärt sig alla ”människokoder” än, som att komma när man ropar osv, har vi en finfin lösning på. Vi tar med en av de tama mjölkkorna, som skulle sätta sig i ens knä om det gick! Kommer en kommer alla, i de allra flesta fall och med en beprövad metod från ifjol så körde vi samma lika i år, Funkar hur bra som helst!

Idag har vi fredag och ledig dag inför jobbhelg. Pappan har vi inte sett på ett par dagar. Han har till och med sovit borta två (!) nätter! Full fart med skörd på både stora borta-gården och balningsuppdrag här och där. Men ikväll/inatt måste han komma hem igen. För imorgonbitti har jag tidig morgon hos damerna på min borta-gård.

Så det var tomt och tyst här i huset igårkväll. Farmor och farfar har flyttat till sitt nyinköpta hus (20 min bort) så när barnen somnat igår var jag helt själv. Och det var ganska skönt.

Men vi saknar pappa C nu!

Ha en fin fredag!

Varför vi inte har något vårbruk.

Dagarna som går nu, vardagen den snurra i försommaranda.

Nåja, kalla sådanna har det ju förstås varit men från och med idag ser det ut att bli ändring på det!

Luktärtorna fick äntligen flytta ut förra veckan i alla fall. De är ju ganska tåliga ändå när temperaturen kryper sådär lågt som den gjort ett bra tag på kvällar och nätter. Men lite ”peckliga” är dom allt, de har nog stått i lite för lite jord lite för länge. Men jag hoppas att ny jord och uteluft kan ge de lite ny kraft.

Annars snurrar vi på med Borta-jobb. Blir rätt mycket nu för pappa C då det varit och är vårbruk och C som nu jobbar på ny stor gård finns det liksom ingen hejd på jobb. Även grannbönder har han varit hos och hjälpt till också så man kan verkligen säga att säsongen har kommit igång!

Vi har faktiskt inget vårbruk i år. Jag skulle ju prata lite om det. Det blev ett ”sabbatsår” här. Det var faktiskt så att vi tog ett beslut i vintras om att vi skulle avveckla helt här på gården. Då köttdjuren inte riktigt är det vi vill hålla på med. Och när vi bådar ju också jobbar i princip heltid ute nu så kändes hemma-jobbet nästan som en börda. Ett måste som krävde sina timmar på sena kvällar efter hela jobbdagar, matlagning, barn och nattning och hushållssysslor att försöka hinna med. Det kändes inte värt det helt enkelt då det inte är ett brinnande intresse.

Men så ändrade vi oss igen. Fick iväg några djur på slakt efter den långa kön som varit efter torkanåret och trycket lättade något i lagårn. Vi inser också att gården utan djur, utan dessa fyrbenta stora djur, det känns ännu mer fel. Och i denna veva så stabiliseras ekonomin något. Den som varit olidligt hård sedan vi slutade med mjölkkorna. Denna abrupta, snabba, tvära övergång har gjort det otroligt kämpigt att få ihop. Så att efter tre år kunna få huvudet ovanför vattenytan igen och andas är även det en lättnad.

Och nu går vi mot sommar. Djuren är ute och som det är precis nu så öppnar man dörren och där går korna. DÅ är det sommar. Jag kan inte tänka mig att öppna denna dörr och inte har några djur som betar framför huset. Det skulle bara inte gå.

En salig blandning som jag faktiskt älskar. ”Bara vita charolias!” sa jag från början men jag börjar tycka om att se denna mix i både färg och form av individer. Några rena charolais, några blandisar som inte ens vi vet vad de innehåller från inköpta kvigor och så nåra få mjölkisar och hjärtevänner som nu lever diko-liv.

Så därför är det inte en herrans massa vårbrukstimmar åt oss själva i år och det känns mycket märkligt men även lite skönt då vi har det vi gör ändå just nu. Inget är alltså plöjt och ska sås. Men skörda kommer vi såklart göra och nästan all mark är kvar (bara de som vi haft längst bort drygt en mil enkel väg har vi sagt upp).

Så nu vet ni läget och vårat velande över en framtid som vi fick lite stress över där under den kalla snöiga perioden. Inte lätt att veta hur man ska göra när ens framtidsvision man haft så länge plötsligt inte finns. Klart det blir lite kaos men vi tar ett steg i taget så ser vi vart det bär!

Var sak har sin tid.

Ljuvlig gårdslördag.

Alltså vilken lördag.

Till skillnad från typ alltid annars så kändes dagen så himla lång! Vi hann så mycket under dagen utan att ens gnutta på någon typ av stress. Sånt är underbart.

Pappan åkte på jobb och vi var strandsatta här på gården, vilket inte gör någonting en sån här dag. Och vi började morgonen med att sno ihop degen till nytt, oprovat matbröd.

Ut vi gick sedan. Rundan till hönsen som fick komma ut, plocka in ägg och så vidare ner till lagårn och skotta in foder.

Barnen var ute och lekte medan jag (med ett vakande hököga genom fönstret) gjorde den jästa degen till bullar och gräddade i ugnen.

Bara det, att se de två syskonen leka tillsammans ute på den stora gården och mamman kan ta ett litet kliv tillbaka och bara se på är ju helt underbart. Den där drömbilden.

Skitiga, glada barn.

Mormor och morfar kom sedan på fika. Och det bjöds då på nybakade, fortfarnade varma småbröd. Och en bondkaka att toppa det hela med.

Lillasyster somande i vagnen och morföräldrar åkte hem. Jag och Lilla P tog tag i gårdsarbetet. Skrapade gångar och ströade överallt. Hedvig vaknade när detta var klart och fick hänga med när vi ställde fram några matbalar till djuren.

Ungefär då, när vi var klara med dagens måsten kom jag på att den där köttbiten jag skull ta upp ur frysen till dagens middag var bortglömt… Ingen plan B i mat, ingen bil och knorrande magar.

Rotade i frysen men även där ganska urplockat. Men la till slut ögonen på den fulla äggsnurran och middagen blev given – pannkaka! Ljublande barn till lördagsmiddagen.

Pappa C kom hem och en mysig kväll fick vi, där undertecknad somnade i soffan, igen.

Idag söndag. Pappan har åkt på jobb igen och vi tar dagen som den kommer. Gårdssysslor, varvat med lek och städ. Och så komma ihåg den där köttbiten! Den ska jag gå och ta upp ur frysen i källaren nu på en gång!

Ha en bra dag kära ni!