Rödklitten

Det blev en utflyktstur idag. Till berget på andra sidan sjön – Rödklitten.

Tillsammans med kusin Nathalie med familj. Ganska brant vissa partier men kidsen gjorde det bra!

Fint med lite hjälp när vi gick ner också och det krävdes lite lyft och hjälp av de mindre barnen. Inte det optimala för denna gravida med lite ”loose hips”.

Men utsikten var så värt det! En av de finaste utsikterna av alla berg här i Nordingrå, tycker jag!

Tack för bilden Nathalie!

Vi fikade faktiskt inte här vid utsikten. Det är inte det mest barnvänliga stället då det är branter och stup överallt!

Men vi hittade en härlig, solig plats där varm choklad, saftmuggar, mackor och bullar åts och drack härs och tvärs.

Men en himla perfekt dag till just detta. En solig söndag och utflykt. Höstiga utflykter är ju det bästa! Och när vi faktiskt har dessa smultronställen lite överallt i vår bygd så behöver man inte ens åka långt för att få till ett litet äventyr, och alltid med den vackrare av utsikt!

Imorgon drar veckan igång och jag och magen börjar med ett MVC-besök. En säljare kommer på besök också och pratar lagård och senare i veckan ska vi på Landsbyggaredagen där jag är nominerad och finalist till Årets Unga Landsbyggare och en vinnare ska utses! Spännande att träffa alla dessa driva entreprenörer också!

Men nu gör vi kväll. Gosa ner oss i soffan, en kopp te och så ska jag öppna en alldeles nyinköpt chokladkaka, inte dumt va!

Uppdatering om tredje hjärtat i magen.

Hur går det nu med magen egentligen? Hur mår du?

Tja, jag har mått illa och spytt dagligen till typ nu. Det har alltså inte velat släppa. Men bara nu, senaste veckan har det som dämpats lite och jag hoppas att det nu går åt rätt håll.

Något annat som hänt i veckan är;

Det har sagt plopp! En magen har hoppat fram.

Det är full rulle där inne. Nog har jag känt rörelser länge men nu är det rena rama gympapassen som körs! Vilket vi också fick se på det där efterlängtade ultraljudet för ett tag sedan. Sprattel och vinkningar och det där underbara lilla tickande hjärtat som såg ut att må hur gott som helst, till skillnad från sin mamma. Men så himla skönt det är att få det bekräftat, att åtminstone min lilla inneboende verkar ha det fint. Då kan jag ta och orka med illamåendet ett tag till.

Vi har ju faktiskt tippat över halvtid också. Det känns ändå som att det går i en himla fart!

Lite smått panikkänsla dock över att det börjar kännas i de där fogarna redan… Men det är ju bara att vänta och se hur det utvecklar sig, eller kanske det inte blir värre än såhär på ett tag? Vi får hoppas.

En liten uppdatering om den växande magen. Nu har vi tagit helg, jag och barn i alla fall. Pappa C kör på som vanligt. Det kom världens regn igår på det vi hade slagit som är tänkt att balas imorgon… Får väl se hur det har torkat.

God natt från mig!