Kategori: Uncategorized

Min mor sa tidigt i år – kolla om du kan vara ledig på fettisdagen!

Visst gick det bra. Den lediga veckodagen planerades in idag.

Efter en förmiddag hemma där jag hann med något vårigt (tar det sen!) så åkte jag och barnen till den lediga mormorn.

Vi blev bjudna på våfflor till lunch och Lilla P hjälpte till med pyssel i ris innan vi gick ut i solen.

Den minsta bäddades ner i vagnen och slumrade några timmar medans vi andra åkte fort på skaren!

Lilla P intog sedan skotta-snö-läge med sin traktor och vagn (han kan roa sig i timmar) så slog vi oss vuxna ner mot en läsida, tände en brasa och njöt av en kaffekopp med näsan mot solen.

Till mellis gick vi in och fikade dagens måste – Semlan.

Jag hade tagit med mina hemmagjorda semlor, med egen mandelmassa och en massa grädde, mums!

Och där någonstans ringer C och meddelar att en kossa som kalvade i helgen inte verkar må så bra och veterinären är påväg.

Jag lämnar kidsen hos mormor och åker hem. Vi hjälps åt att ställa i ordning och ta in kossan i behandlingsboxen innan vet anlände.

Veterinären nästan jublade då hon såg att kossan satt fast i boxen. Tacksamt arbetsläge i en dikobesättning.

Livmoderinflammation var problemet så lite smärtlindring och penicillin blev behandlingen.

Tillbaka och hämta barn och sedan snabbt hem och så byttes det om, pjäxor istället för springskor på fötterna och så de där skidorna för första (!) gången i år! En tur innan mörkret föll helt.

Skaren är ju helt perfekt nu. Att knäppa på sig skateskidor bara så kan man ju åka precis vart som helst! Ingen valla bara skatetag.

Susade ner på lägdorna och flög över sjön!

Men innan jag var hemma igen….De där susandet nerför är inte lika drömmigt uppför…

Var precis så slut som man bara blir efter en skidtur, speciellt den första skidturen! Det är mjölksyra i varenda muskeln och det är snudd på blodsmak i munnen.

Men ack så härligt!

”Det är ju nått fel på dig” säger C när jag kommer in, euforisk över att ha stått på skidor men så slut som jag inte känt mig på länge. Han fattar inte helt enkelt. Den där endorfinkicken man får och som ger det där lilla extra när den kommer från något man älskar att göra.

Men nu är denna långa, innehållsrika dagen till ända.

Imorgon väntas borta-jobb för mig. Trevlig kväll!

Fredag! Jag och Kajsa har börjar dagen med en uppfriskande springtur i kalla vindar.

Solen kom fram när vi svängde in på gården igen!

Vi har alltså ledig dag och långhelg! Lite senare idag ska vi åka på en efterlängtad tur till älskad människa. Moster Fanny!

Så jag och barn ska iväg upp till Umeå. Vi ska strosa på stan, äta god mat och det mysigaste – sova över hos Fanny!

Pappa C stannar hemma. Stortraktorn har nu äntligen/tyvärr lämnat gården nu och Brum-Brum ska över allt ansvar. Lite krångel med batteri och så som behöver fixas så det finns lite att göra här hemma.

En himla fin start på månaden Mars som nu faktiskt är här och man kan börja känna in att det närmar sig vår med bättre samvete!

Hoppas ni får en fin helg!

Igår, 27 februari var det en firardag här igen! Vi har ju som ett födelsedagsmaraton här i början av året i vår familj och igår var det den yngstes tur.

Hedvig 2 år.

Den lilla bäbisen som knappt märktes av under hennes första år. Bara var. Fann sig i allt, sov fyratimmars varje dag och var allmänt nöjd.

Men detta senaste år. Från att hon fyllde ett år var det som att vända på en hand! Helt plötsligt är hon en vääldigt bestämd ung dam! Det hörs när hon inte får som hon vill om man säger så… Otroligt viljestark och har satt oss i situationer där man känner sig som en förstagångsförälder. Slänger sig på golvet i tårar när det går emot henne och vägrar mat om hon är på dåligt humör. Men samtidigt är hon i nästa sekund världens charmtroll! Kan bli så glad att hon nästan spricker, tokar sig för att man ska skratta åt henne och är så go och gosig att man aldrig vill släppa taget oom den där stora gosekramen hon ger, eller bara vill mysa i knät.

Istället för sin bror som har sina känslor på insidan har Hedvig dom väldigt nära till hands och spelar ut allt! Vår lilla Dramaqueen går hon under namnet som här också.

Så himla häftigt det här med barnen. Hur otroligt olika det kan bli! Av samma föräldrar och förutsättningar så växer det en så stark individ och det är så häftigt att se hur de blir små egna människor, med egna personligheter och intressen.

Älskade lillunge, nu är du två hela år!