Tramptraktorn är i bruk sommar som vinter! Det ser ut som fjälltoppar där borta i skyn.
Så himla härligt att ljuset stannar längre och längre hos oss på dagarna nu, extra härligt är det förstås när solen skiner mer än bara 10 min!
C hade långhelg så även idag var han hemma. Vi hjälptes åt med lagrån som inte gick lätt som en plätt idag… Redskap gånger två krånglade… Men till slut var det ströat, skrapat och utfodrat överallt…
… Och vi alla kunde njuta av solen!
Det kokades varm choklad och breddes mackor och så fikade vi mellis på en solbadande bro.
Någon var snabb att norpa åt sig muggen med favoritmotivet.
Alla fick såklart melliset utomhus. Vissa i en lite gräddigare form men alla lika nöjda!
Och nu har vi tagit kväll. Pappan har åkt för flera dagars borta-jobb och vi tar dagarna här som de kommer. Någon förisdag för de stora, telefonmöte och utbildningsdag för mamma och minsting och så en massa däremellan. Djur att kolla till och förhoppningsvis en solig promenad eller två.
Vi prickade in slaktbilen en av C’s hemmadagar i veckan.
För oss är det viktigt att visa och förklara för våra barn vart maten kommer ifrån. Oavsett om det är kött, potatis, bröd eller ägg. Att det ligger arbete bakom det man stoppar i munnen.
”Mamma, snart kan man köpa kött i affären,” säger femåringen hur självklart som helst. Det blir det mest naturliga i världen att vinka av ett gäng kor och tjurar som sedan kommer bli prima mat till massor av människor.
Men det är klart att det alltid känns lite tråkigt att lasta på bilen och vissa gånger är ju såklart jobbigare än andra beroende på vilka individer som kliver på. Personligen tycker jag att det är lättare nu än med mjölkkor, för man har ofta en starkare relation till i princip varje individ då än nu. Men det är såklart olika från gård till gård och hur man känner.
Det som faktiskt var extra skönt den här gången var de där tjurarna som åkte. Ni vet väl nu att dom inte är mina ögonstenar direkt… Tre stora fick åka. Så nu är det bara Stortjurn (han vi har som avelstjur) och de mindre kvar. De som inte har blivit så himla testosteronstinna än… Skönare grupp att hantera nu med andra ord!
C gillar ju det där med att föda upp tjurarna till full storlek medans jag hellre säljer de som livkalvar. Vi har gjort lite både och de här åren som köttproducenter så inte riktigt kommit in i nått ”system” för de där med tjurarna. Men det har varit svårt att sälja livkalvar nu så därav har det blivit kvar ett gäng.
Vi får väl se hur det blir den dagen vi drar igång med mjölk igen. Då borde det finnas lite plats i befintliga lagårn för uppfödning av de egna tjurkalvarna har C som plan… Inte riktigt fan av den planen men vi får väl se hur det blir. Kan det vara ekonomiskt försvarbart så kanske, om C tar på sig ansvaret för dom testosteronbomberna!
Vi får se hur det blir med det den dagen helt enkelt! Nu är det 10 djur mindre i lagårn och det kan grupperas om lite igen vilket alltid känns skönt. Sprida ut de mer och få ännu lite mindre djur på varje yta = går mindre strö! Särskilt denna milda, fuktiga vinter då det går såna mängder strö för att hålla bäddarns torra!
Nu har vi lördag och C är hemma över helgen, långhelg till och med då även måndag är hemmadag innan borta-jobb kallar igen.
Uppdrag Granskning -Arlagården. Inte många som missat hur det är i ropet just nu.
Jag vill också skriva några rader, det är så himla många som gör det så jag tänkte att jag kanske inte behöver men alltså jo!
Den VERKLIGA bilden måste visas så mycket att den tar över! Bilder på glada, välmående kor, där ägarna lägger alla sin tid på att få just – glada, välmående kor.
Att se det som visades igår gör ont. Skitig miljö och hungriga djur. Något ligger alltid bakom sånt här, utan att det är en ursäkt på något vis, djur ska inte fara illa.
De nämner i programmet att detta är ett undantag, ändå vinklas det lite, om inte annat så gör rubriken det, till att såhär är det att vara Arlako. Detta svärtar ner hela denna branch. En branch som redan jobbar allt de kan för att visa upp det fina med en modern mjölkproduktion. Och den är BRA. Men i alla brancher finns det de som inte håller måttet. Oavsett orsak. Att ha det såhär är inte lönsamt, ingen bonde VILL ha det såhär, har det kommit hit så är det inte långt borta till undergång för hela företaget, för djur som inte mår bra ger ingenting tillbaka.
Och detta är EN gård, som jag hoppas kommer till rätta med problemen eller hittar andra lösningar för dessa djur. Men detta gör INTE att man ska dra alla över en kam! Det blir inte bättre att ”bojkotta Arla”. Detta är ett enskilt fall som tyvärr drar ner alla andra duktiga bönder på fel grunder.
De finns de som har fulla huset med instängda katter som går i deras egen avföring och inte får tillräckligt med mat och hundar som hålls på samma sätt. Enstaka fall som dyker upp. Men det betyder ju inte att man ska misstänka alla med hundar och katter för djurplågeri? Eller att vi i sverige inte borde ha hundar och katter som husdjur.
Tänk på det. Och alla ni som kan, fortsätt sprida en positiv bild av vår mjölkproduktion i Sverige! Detta ska inte få dra ner alla i det svarta hålet!
Söndag och barnkalas. Nybliven trebarnsförälder med en spädis. Pappa C kom hem de timmarna i hans annars jobbhelg på Borta-gården.
Men med inte så stora krav så gick det fint. Korv och bröd, tårtafikande och en skattjakt modell enkel. Sen där emellan skötte de lek och stoj själv.
Idag vaknar vi till måndag och vinterlandskap. De större barnen skjutsas på några timmar föris. Jag och bebis kommer hem, dricker kaffe i tystnad och myser en stund bara vi två.
Å sen. Jag gick till det där skåpet, det som gör att Kajsa-hunden blir smått tokig; Där träningskläderna finns.
Tre veckor har gått sedan lillsnoffsan kom till oss. Foglossningen har känts av lite diffust nu efteråt. Det dagliga stöket med barn och koll av djur och så har liksom varit fullt tillräckligt för kroppen denna första tid. Knipövningar och lite höftlyft och så har såklart gjorts, allt för att så skonsamt som möjligt börja stärka kroppen inifrån och ut igen.
Men idag alltså. I vintervitt, med ett barn i vagn och tillsammans med min fyrbenta kompanjon så gick vi en rask promenad!
Och SOM jag njöt! Jag kände hur endorfinerna kickade igång, hur kroppen bara – ÄNTLIGEN!
Och hur det slog mig, stort, att det här varit så saknat. Hur mycket detta faktiskt ger! Den friska luften, som idag hade inslag av lite piskande snöflingor, landskapet, frihetskänslan och den där underbara känslan av att jobba med kroppen, få upp pulsen. Detta är det jag behöver för att tanka energi! Det ger mer än att ta en powernap (om man inte har ordentligt med sömnbrist såklart). Jag fick bromsa mig själv gång på gång för att inte börja springa. Jag måste vara klok och skynda långsamt.
Älskade Emmaljungan rullar med ännu ett barn. Konstant i fem år har den varit i tjänst och flera till väntas! De stora hjulen tar sig lätt fram på våra vägar, i snö eller grus.
Och tacksamheten igen att få bo såhär. Bland småvägar och öppna landskap. Mötte inte en bil efter lillvägen på promenaden fram och tillbaka. Hunden springer fritt och jag tror vi båda är lika lyckliga.
Så gårdspromenaderna kan nu utökas till lite längre varianter! Tjoho!
Barnen hämtades sedan på föris. Vi var ute och gjorde en snögubbe i kramsnön som blivit och nu har vi ätit middag och väntar med läggningen tills pappan kommer hem.
Han är på hemväg och har nu två hemmadagar på schemat. Tjoho igen!
Födelsedagsmorgonen började med legobygge, som fanns i ett av paketen. Pappa C hade en helledig dag från borta-jobbet. Trots att det är ganska mycket tid borta nu för C, för och nackdelar med att han nattar över, så kan lyxen också vara att han kan planera in lediga dagar. Som när hans son fyller år och då kunna vara hemma hela dagen, mitt i veckan.
De satt tillsammans i grävaren också nån timme och sorterade den rivna lon. Toppen för en femåring!
Och på kvällen kom närmsta familjen och grattade.
En önskan om dinosaurietårta. Spinosaurus skulle det vara! Den blev godkänd av födelsedagsbarnet och det är huvudsaken.
Och som pricken över i så kom favoritmänniskan hem från Umeå – Moster Fanny! Och hon fick en första träff med Vera.
En nöjd pojke somnade igårkväll. Älskling så stor du blivit!
Och idag vaknar vi till fredag. En planerad utflykt med Moster Fanny stod på agendan. Först bara hjälpa C lite fort att koppla halmrivaren på Brum-Brum som nu är lagad (kraftöverföringsaxeln gick ju inte minns ni att skrev om). MEN då startar inte den, urladdad på ström, och med lite tidspress för C så beslutade vi att istället för att vänta på den så ströar vi med hjullastaren. Då krånglar såklart skoplåset på DEN. Suck och stön en krångeldag. När vi hade tänkt att bara njuta av en i princip helt färdig lagård! Snickarna har nu packat ihop efter månader här på gården. Portar som är himmelska framför varje öppning har nu kommit upp också, ska visa senare!
Men så är det ju, krångel kommer ändå, och det är så att det ofta klumpar ihop sig.
Så jag hjälpte till med ströningen. Det går så mycket smidigare när man är två (nästan ett måste) när man ska köra in med hjullastaren och balar på bädden. Fanny var med barnen under tiden ute på gården och lekte, guld värt! När humöret var irriterat som det lätt blir när det inte riktigt går som man tänkt, så var det skönt att inte ha barnen runt i kring sig just då.
Men till slut var det ströat till alla djur och mat utkört. Vi pussade pappan hejdå inför helgjobb och vi andra kunde äntligen göra vår utflykt.
Den gick hela vägen…
… bakom lillstugan på gården!
Vi gjorde upp en eld, grillade korv och njöt så i solen. Som en dag i mars, dropp från taken och en värmande sol mot näsan.
Så, en dag som inte riktigt blev som tänkt men det är vi ju rätt vana vid… Och det blev ju himla bra ändå ju. Det behövs ju inte mer, i det enkla ni vet.
Nu ska vi ha myskväll här med god middag och bara ta det lugn. Så fint så!
Mitt liv som bonde 