Äntligen! Ett måste i mitt liv.

Söndag och barnkalas. Nybliven trebarnsförälder med en spädis. Pappa C kom hem de timmarna i hans annars jobbhelg på Borta-gården.

Men med inte så stora krav så gick det fint. Korv och bröd, tårtafikande och en skattjakt modell enkel. Sen där emellan skötte de lek och stoj själv.

Idag vaknar vi till måndag och vinterlandskap. De större barnen skjutsas på några timmar föris. Jag och bebis kommer hem, dricker kaffe i tystnad och myser en stund bara vi två.

Å sen. Jag gick till det där skåpet, det som gör att Kajsa-hunden blir smått tokig; Där träningskläderna finns.

Tre veckor har gått sedan lillsnoffsan kom till oss. Foglossningen har känts av lite diffust nu efteråt. Det dagliga stöket med barn och koll av djur och så har liksom varit fullt tillräckligt för kroppen denna första tid. Knipövningar och lite höftlyft och så har såklart gjorts, allt för att så skonsamt som möjligt börja stärka kroppen inifrån och ut igen.

Men idag alltså. I vintervitt, med ett barn i vagn och tillsammans med min fyrbenta kompanjon så gick vi en rask promenad!

Och SOM jag njöt! Jag kände hur endorfinerna kickade igång, hur kroppen bara – ÄNTLIGEN!

Och hur det slog mig, stort, att det här varit så saknat. Hur mycket detta faktiskt ger! Den friska luften, som idag hade inslag av lite piskande snöflingor, landskapet, frihetskänslan och den där underbara känslan av att jobba med kroppen, få upp pulsen. Detta är det jag behöver för att tanka energi! Det ger mer än att ta en powernap (om man inte har ordentligt med sömnbrist såklart). Jag fick bromsa mig själv gång på gång för att inte börja springa. Jag måste vara klok och skynda långsamt.

Och tacksamheten igen att få bo såhär. Bland småvägar och öppna landskap. Mötte inte en bil efter lillvägen på promenaden fram och tillbaka. Hunden springer fritt och jag tror vi båda är lika lyckliga.

Så gårdspromenaderna kan nu utökas till lite längre varianter! Tjoho!

Barnen hämtades sedan på föris. Vi var ute och gjorde en snögubbe i kramsnön som blivit och nu har vi ätit middag och väntar med läggningen tills pappan kommer hem.

Han är på hemväg och har nu två hemmadagar på schemat. Tjoho igen!