Man kan ju alltid hoppas.

Ja vi fortsätter att hanka oss fram här, dag för dag. Igår höll vi på nästan två timmar att få igång traktorn för att kunna utfodra. Det känns som att det är ett HLR-läge nu. Vi gör livsuppehållande jobb så att gården funkar någorlunda.

Idag var det C som klev upp och mjölkade! Woho på den! Efter en fin deal vi hade så hade han både igårkväll och imorse. Känns superlyxigt att få vara ledig från några mjölkningar då det är jag som har nästan alla jämt. Men nu har det varit lugnt på snöröjningensfronten ett tag också så nu kan han avlasta med några mjölkningar.

Det är en superduperfin dag här idag! Skidåkningssuget kommer mer och mer. Men det är nog rätt omöjligt att få till idag. En liten springtur eller bara en promenad i ett soligt vinterlandskap längtar jag efter! Träningsvärken Delux börjar ge med sig efter gympasset härom dagen så nu kan jag gå normalt igen. Men vi får väl se vad som kan tänkas bli av idag. Lilla P har ni  somnat ute i vagnen efter lunchen och jag och pappan sitter och funderar hur vi ska lägga upp resten av dagen. Det måste skrapas på andra sidan i lagårn också, som inte hanns med sist.

Så en strålande fin dag som nog måste spenderas inne i en lagård, men hoppas kan man ju alltid.

Hoppas ni får tid att komma ut i denna soliga vinterdag i alla fall!

Min storkille fick vara med mamma och pappa igår när traktorn skulle fås igång. (Gammelmormor det är lugnt! Han har bältet på sig och han satt bara där en superliten stund, under konstant uppsikt! Inget att oroa sig för!)