Hemmadag för Lilla P idag. En liten febersläng och hostig. Men glad i hågen ändå vår lille pojke och han var med oss ute på förmiddagen. En städning bakom lagårn på plan. Nu när vi äntligen fått en duglig traktor så har C börjat köra hem balar och detta parti (ströbalar) ska stå där en sån där skräphög ligger. Lite alltiallohög. Sånt man inte riktigt vet vart man ska he det (he = det bästa norrländska ordet = sätta/ställa/lägga).
Men det börjar liksom att ordna upp sig på gården. Vi hamnade mycket efter då det var som jobbigast den där vintern för 1.5 år sedan. Har man väl börjat börjat halka efter, ja då går det fort. När det inte finns tid och ork att hålla efter det där vardagliga utan det bara går ut på att ta sig igenom dagen. Den ohållbara tiden där för 1.5 år sedan ja…nej den ska vi inte tänka på så mycket!
Vi var som sagt ute i regn och sol om vartannat. Blev leriga från topp till tå allihopa, ja förutom då den där bäbisen som sov så gott i mysig vagn.
Efter lunch och sovning lyxades det ordentligt till mellisen!
Feberpojken fick glass! Vi som hållit undan allt socker för denna lilla pojke långt och länge men som nu fått börja äta det vi andra äter, vid speciella tillfällen. Och glass, ja det har blivit en riktig favorit från start. Jag köpte en fiffig glassform i somras och gjorde det superenkelt för mig och fyllde med fruktyoghurt! Tänkte perfekt för varma sommardagar. De ligger kvar där i frysen än…
I det vardagliga så tycker jag att fruktyoghurtar är för söta men att göra glass på, perfekto! Lite sötlyx men ändå en lätt variant om man jämför med äkta glass. I denna den otroligt goda Mango och passionsfrukt(?) från Norrmejerier, såå krämig och god!
Och nu ikväll, efter mat och så. C skickar att älskade Lovis (känd från tv) äntligen har kalvat!
Jag var ju bara tvungen att klä på ungarna och gå ut och kika.
En sockersöt liten bebbe. MEN MEN MEN MEN. Det lilla tråkiga att Brown Swiss – dragen inte skiner igenom, likadan som de andra kalvarna som fåtts i år. Vilka ju också är supersöta förstås, jag har en svaghet för det gråa alltså. Men det absolut tråkigaste är att det blev en tjur…! Hade gärna fått en kviga att kunna behålla och mysa med.
Lilla P hjälper till att städa bort spill efter halmrivaren.
Nu är det jättekväll och sängen kallar snart, godnatt!
Mitt liv som bonde 