Det pusslande bondelivet.

Oj vad den här dagen inte riktigt blev som jag hade föreställt mig.

Vaknar i morse med en antydan till förkylning. Typiskt.

Efter morgonbestyr och allmänt seg mamma så satsar jag på att gå ut och halma och skrapa i lagårn när barnen sover. Vilket innebar lite trixande för att få de att sova samtidigt. Men till slut sover dom och då lägger jag på ett kol.

Det är ju mest pappan som sköter lagårn då han är hemma. Men nu är det fullt med djur så det måste skrapas och halmas varje dag. Han är på Borta-jobb till sent och har styrelsemöte där efter. Så jag skulle fixa det idag.

Skrapar  båda gångarna och halmar upp första balen, går galant. Men så lägger jag in en ny och efter tre minuter kör jag stopp. Jahapp, sånt som händer. Ringer C och rådfrågar stopplösning på smidigast sätt. Och det finns ju inga genvägar så bara att börja bryta och bända. Känner mig svag i kroppen och tjock i näsan och så den där konstanta stressen att alltid behöva jobba med sovande barn som kan vakna vilken sekund som helst. Stoppet sitter som berg och jag blir mer och mer irriterad. Det piggar ju inte upp humöret heller att jag blir hungrig…

Och så vaknar unge nummer ett och en stund senare nummer två. Varav den minsta hungrig och den större på fel sida. Men jag måste till lagårn och flytta ut traktorn och öppna grindarna så korna kan äta innan vi går in och äter mellis. Men innan jag fick på en ej samarbetsvillig pojke kläder, ja det behövs både galonisar och stövlar vart man än ska gå, hur snabbt man en ska gå då denna lera är såå ööverallt!!

Men till slut så kunde vi gå in och få mat i magarna. Sen var det bara att ta oss ut, igen. Men som tur var hade trotsungen gått och gömt sig och det var en glad liten P som hängde med ut.

IMG_1777

Och vi har åtminstone en i familjen som glad över att gräsmattan ser ut som den gör…en ny ”sandlåda” att leka i, i för små galonisar men det är liksom en engångsanvändning på utekläderna nu. Lerig från topp till tå!

Men jag fick banne mig inte upp stoppet utan fick ta andra traktorn och lyfta ur balen ur rivalen igen för att komma åt och då gick det.

Pju. Så upp med alla grindar igen, stänga in korna och så in och halma. Lillan somnade i vagnen igen, perfekt och Lilla P fick sitta med i traktorn.

22561408_10214731823877147_38394162_o 22563826_10214731823837146_391330228_o

Men när vi var klara och jag hade stängt traktorn och möter denna syn, ja då blir man sådär varm i kroppen igen. Älskade bondungar.

Tiden sprang iväg och vips så var det dags för att börja med nån middag. Runt läggningstid var maten klar. Så direkt efter mat så var det bara att lägga barn. Som tur är så är båda lättnattade nu så det gick snabbt.

Helt slut känner jag mig nu. Det tog liksom hela dagen att skrapa och halma, typ. Det som annars tar en timme. Men så fort det blir krångel ja då skenar det. Särskilt med två små barn. Och så denna konstig känsla i kroppen på det. Men det är ju det här som är det pusslande bondelivet också. Vissa dagar blir såhär helt enkelt.

Så nu har jag intagit soffläge och ska sitta här resten av kvällen. Har en tvätt som borde hängas och och lite mera plock i köket men dom ”borde” struntar jag blankt i ikväll. Jag hoppas hoppas verkligen att denna förkylning inte bryter ut i nånting värre , så viloläge it is!

 

 

Kusinfika och morotskaksrecept!

Sol på köksbordet i går, nog var det värt att dokumentera!

IMG_1735 IMG_1742 IMG_1744

Och efter att vi fika namnsdagsfika alla fyra generationer på förmiddagen så dukades bordet än en gång med fruktsallad och grädde när lilla kusin Lotta med föräldrar kom på besök. Så fint att de som bott 100 mil bort, som närmast, nu bor i grannkommunen och kan komma över på en fika liksom.

IMG_1766

Den där rosettrumpan alltså, och volangkrage. Söndag och namnsdag, såklart man ska vara lite fin då!

Vi gick ut allihopa sedan och C lärde upp Laurent hur en skrapning och halmning går till. Han är intresserad av detta bondeliv och kanske gör detta att jag kan få lite hjälp om ett par veckor då C inte kommer kunna jobba så mycket…mer om det då!

Och idag har C åkt iväg på borta-jobb och vi andra tre är på hemmaplan. Inga stora planer är planerad utan vi tar dagen som den kommer.

Efter gårdagens fika gånger två så är den där goda morotskakan nästan slut! Så kanske bakas det en ny sån om vi får feeling.

Och ni var ju några som var sugen på receptet så det kommer här!

Saftig morotskaka i långpanna!

4 ägg

4dl socker (jag skippar nästan en dl av sockret och tar en extra liten skvätt mjöl istället)

200g smält smör

6dl rivna morötter

4 dl mjöl

2 tsk bikarbonat

2 tsk bakpulver

1 tsk kanel

1 tsk kardemumma

1.Smält smöret och låt et svalna. Vispa ägg och socker pösigt – håll ut här! Ge detta några minuter så det blir riktigt fluffigt och ”skummigt” då blir den sådär makalöst saftig!

2.Rör ner smör och mjöl (ej elvisp!) väl blandat med de torra ingredienserna. Rör sist i de rivna morötterna.

3.Smörj och bröa en långpanna ( jag använder en gratängform med höga kanter), häll i smeten och grädda i mitten av ugnen på 175 grader i ca: 12-15 minuter. Beror på hur stor långpannan är. Låt svalan och skär upp i rutor!

Vill man så kan man bre ut en glasyr såklart men de senaste gångerna har jag skippat det helt! Kakan är så god i sig och så enkel att göra i ett svep så det går precis lika bra utan!

Men vill man göra en riktig morotskaka så är detta:

Glasyren:

200g philadelphiaost

150g rumsvarmt smör

3dl florsocker

3tsk vaniljsocker

Blanda ihop allt för hand. Ta en elvisp och vispa allt till en slät kräm. Smaka av och tillsätt ev mer vaniljsocker.

Bred över på kakan och du har världens lyxbakelse!

Lycka till!