Alltså, denna dag.
Vi är i en sån där ”period”. När liksom allt antingen går sönder, krånglar eller bara helt enkelt jävlas. Detta brukar komma i perioder. När nånting börjar och så bara fortsätter det, grej på grej, som att allt ligger på spänn och är det något som faller så faller allt.
Inga dunderstora grejer nu, egentligen. Men sådär lagomt att man blir både arg och frustrerad.
Dagen började med jag skulle skjutsa Lilla P på Järnsta och så startar inte bilen. Till saken hör också att vi trodde C skulle bli utringd inatt för plogning men blev inte det. Perfekt då hinner han utfodra kvigorna inne och göra bort lagårn på morgonen innan det blir plogning sedan så slipper jag det med att tajma in sovning och så.
Ha! När han precis gått ut så blir han utringd. Så då blev det ju brådis med bilen! Startkablar från traktorn, men icke! Hemska blixtrar bara, jahapp kortslutning i batteriet! Toppen.
Inget batteri på gården som passar. Stressen kryper sig på. Men det slutar i alla fall med att vi trycker in oss i traktorn hela familjen, åker till Järnsta och lånar där en bil av grannen så jag kan skjutsa C till plogtraktorn. Skjutsar sedan hem han som körde innan, tillbaka på Järnsta, lämna bil, hem med traktor.
Well. Sen förmiddag är det nu. Hedvig har sovit klart förmiddagsluren, då jag skulle ha fått lite jobb gjort alltså. Vi tar lunch och så läggs hon i vagnen och somnar, toppen! Ut till lagårn. Skrapar och halmar ena sidan, kör ut för påfyllning i rivaren – traktorn dör. SOPPATORSK!
Morr. Aja, den får stå (tackar gudarna att den inte blev stående inne i lagårn i alla fall! Som den gjorde härom dagen, då det blev så tvärstopp i rivaren så traktorn stannade… )
Skottade foder, körde fram balar med andra traktor än och så då kidden ändå sov.
Dags för dagishämtning. In och byta om lite fort och så hopp i traktorn. C blev klar, tack och lov i samma veva och behövde inte åka direkt på sandning som vi gissade. Så in och hämta han, med traktorn också och så var vi samlade hela familjen i traktorn igen. Vi. Behöver. En. Till. Bil….
Vi stekte en snabb pytt och sedan ut igen. Kvällsjobb med hela familjen. Lufta ur, tanka och dra igång Brum-Brum och så göra klart det som inte hanns med tidigare. Halma klart och fodra kvigs. Och efter en halvstressig dag med inte bara medgångar så hade vi några så trevliga timmar i lagårn. Familjejobb när det är som bäst.
Lillasyster somnade, jobbigt att vara med tydligen!
En pojke som var helnöjd i lilla kalvgömma (ett litet hörn dit bara kalvarna kan krypa in, få lite kraftfoder och mysa om de vill).
Det pep när vi klev in innanför dörren. Ett bröd var färdigt! Så Lilla P fikade varm nybakad macka till kvällsfika. Med röda kinder och trötta ögon la han sig och somnade gått. Den lilla damen låg och pratade lite i sin säng efter att hon tagit en powernap ute men somnade till slut hon med.
Visst kan det vara bökigt, med gård, djur och små barn. Men dessa stunder. Att ha barnen med, se hur det njuter av att få vara med, det gör det så värt det.
Och nu. Duschad, ljusen tända och glöggen varm. Godkväll!
Mitt liv som bonde 