Det kommer kalvar, kycklingar och gässlingar lite titt som tätt här på gården. Djurbäbisar av alla det slag.
Men nu, nu är det våran tur! Gårdsfolket ska bli fem. Våra älskade ungar ska få bli syskon till ännu ett mirakel.
Vår fjärde bröllopsdag till ära avslöjar vi vår lilla hemlis till er.
Så stort att det inte är klokt! Livet alltså.
Dagar utan planering. Men ändå massor att göra, såklart.
Vi klipper en alldeles för lång gräsmatta till exempel. Och tar en förmiddag tillsammans med C medans farfar är barnvakt och märker ett gäng nya kalvar.
Vi har kommit på en så himla bra ide´med märkning av kalvar nu. De som föds ute springer vi inte och försöker få tag på (då har man knappt ett dygn på sig innan det kutar som vildingar!) och säkerhetsmässigt också, då en diko med kalv kan agera med starkt försvar och vilja ta fienden som ska ”ta” deras kalv. Detta gäller verkligen inte alla men detta beteende är något som finns starkare kvar hos köttraser än hos mjölkkor tex. Där är detta beteende mer bortavlat då man inte vill ha kalvilskna kor – en med ko kalv är ofta farligare än en tjur!
Så vi ropar hem heela gänget, alla kor och kalvar som går i gruppen och stänger in dom i lagårn. Väl inne så sorterar vi bara ut korna och håller småkalvar kvar som vi sedan kan ta fast och märka i lung och ro. Både lättare att få tag på en kalv som bara kan springa inom fyra väggar och inte ett helt bete, men också säkerhetsmässigt. Korna är bortstängda och kan inte komma åt oss.
Och ännu en bra grej är hanteringen. Nu går det hur smidigt som helst att få in hela gänget i lagrån. Det blir vana oss, vår drivning och ingen tvekar eller blir misstänksam och vill springa iväg utan alla går snällt in. Toppen att veta att det går lätt om det kommer ett ”måste”. Någon som blir sjuk och måste in och behandlas men också vi installning på hösten. Bara att ropa hem, öppna grindarna och styra in. Win-win-win liksom.
Och när lilla gänget hade fått sina märken i öronen gick vi tillbaka med hela skaran till betet igen.
Det var denna veckas på-tu-man-hand-tid med C också kan man säga. Han ser vi inte mycket av just nu. Vi hinner pussa på han allihopa på mornarna i alla fall men sen är han borta till sena kvällen. Då barnen sover sedan länge och mamman har somnat i somnat i soffan.
Men man ska vara glad att det finns jobb, timmarna behövs och nu är ju den mest hektiska tiden på året för bondekåren. Och C gör tusentals balar till många olika bönder, både i närområdet och längre bort.
Idag får vi se vad vi hittar på. Inget speciellt är planerat utan vi ser vad vi tar oss för.
Ha en fin dag!
Vi fick ett himla mysigt besök härom dagen.
Linda, https://www.lalinda.se/ kom hit och hälsade på! En sån där bekantskap som framkommit genom influencervärlden. Ja, jag kan nog identifiera mig i den kategorin nu. Man kan ju vara influencer och influera människor på många olika sätt! Jag har mitt, med livet på landet, vardagen på en gård full med djur. Ett liv som kanske är långt bort för många men som för oss är vardag och det mest självklara i världen. Att få dela med sig av det här livet, visa det mest naturliga i världens egentligen, vart maten vi sätter på bordet delvis kommer ifrån. Det tycker jag både är viktigt och roligt!
Hur som helst så hade vi en supermysig eftermiddag med Linda och hennes mamma som också hängde med.
Vi gullade med ankorna, plockade ägg hos hönsen och kramade kor i kohagen.
Vi intog sedan altanen, dukade fram jordgubbar och vispade grädde och fikade gott och länge medans regnet kom och smattrade på taket.
Och att få sitta en lång stund och prata, inte ha något som skyndar på och tider att passa var hur gudomligt som helst.
Bus och kast med ”boll” i regnet var både roligt och väldigt blött tyckte samtliga!
Tack för ett fint besök och jag hoppas vi ses snart igen!
En helg har gått och en SEMESTER har börjat.
En hel vecka kommer jag att vara ledig i sommar. Det kan tyckas lite men det är självvalt utifrån lite olika saker. Och jag är så nöjd så över en helledig vecka, från borta-jobb. Sen har vi ju alltid gården här hemma också men som det ser ut så verkar det ganska lugnt, utöver de dagliga rutinerna.
Lilla P åkte med pappan på borta-jobb igår så jag och Hedvig var hemma.
Vi fick besök av kusin Nathalie med hennes pojkar.
Vi hälsade på kossorna och hade en lek- och pratstund.
När lilla flickan sedan sov lunch så hann denna mamma med ett riktigt rabarber-race! Många saker jag tänkt göra av rabarbern i år men inget som blivit gjort än, så jag tänkte att när jag ändå är igång så är det ju bara att brassa!
Så typ alla stjälkar från två rabarberplantor plockades in.
Så till att börja med kokades en stor gryta upp med en dubbel sats rabarbersaft.
Och självklart kommer bara SVENSKT socker in i detta hus. I år fyller faktiskt svenskt socker 150 år! Det firas med världens finaste retroförpackning, visst är den fin?
Sverige är faktiskt självförsörjande på svenskt socker nu, hur fantastiskt är inte det! Jag hoppas att vi ser fler såna varor i framtiden!
Av rabarberresterna provade jag att koka ihop en kräm. Det blev helt okej, men jag tror att den inte har behövt koka så länge med tanke på att de redan kokat ur en gång, men absolut ätbar! Och med gräddig mjölk med det en mumsig sommarfrukost imorse.
Och det sista jag provade mig på var en rabarbermarmelad. Jag har faktiskt knappt gjort marmelad tidigare och här blev resultatet sådär. Borde ha kokat bort mer av vattnet, såklart.
Men! Learning by doing! Gott blev det i alla fall, trots lite rinnig.
Så efter rabarberstök i hela köket lagades det mat som vi åt hela familjen. Pappan, Lilla P och farfar kom hem till middagstid, mycket trevligt!
En bra start på ledigheten tycker jag allt att det blev. Vän på besök och rabarberfrossa med smak av sommar.
Idag har dagen varit minst lika bra! Med världsmysigt besök och lite hinna-i-kapp på gården. Men det tar vi i nästa inlägg.
Ha det fint!
Mitt liv som bonde 