Söndag och pappan kom hem lite tidigare än väntat.
Jag tog då chansen att helt själv ta en springtur och passa på att ta den upp på Dalsberget när jag var utan vagn och så. Springtur ja, döslut efter 200 meter! Stigning hej!
Dalsberget är faktiskt Sveriges högsta kustberg, högre än Skuleberget! Men det har liksom varit lite bortglömt i många år men nu är stigen fixad, utsiktsplatser utmärkta och skyltar uppsatta!
Lilla stugan kommer man till. Fick nästan lite Hans & Greta känsla här, som jag skulle bli inlåst i den där stugan, nästan så att jag skrämde upp mig själv lite… Haha. Inte alltid man får bra energier överallt, trots att det är vackert.
Men efter stugan vacker skog, iskallt klart vatten och en sista mjölksyrestegring var vi (jag och Kajsa) uppe på toppen!
Och där. Där ville jag stå, för alltid. Kära nån så breathtaking! Att jag bott här, nästan vid foten av detta berg och knappt varit här. HÄR kände jag det där magiska jag får på vissa platser och jag kunde nästan inte förmå mig att gå därifrån.
Nu vill jag bara dit igen!
Tänk ändå, att få kalla detta hemma. Älskade Nordingrå och Höga kusten!
Mitt liv som bonde 