Det första dagarna och det där namnet.

Första dagarna har gått som en familj på fem.

Efter nio månader är den där kaffekoppen på morgonen rysligt god igen!

Tänk att dagen efter att bäbis lämnat kroppen så är det gott med kaffe igen? Så himla konstigt ändå!

Vissa tar livets första dagar med ro. Äter, sover och kikar lite när det passar. Två syskon som passar upp och nästan måste ha ett ”hålla-i-schema” för att inte starta bråk om vem som höll i och myste sist!

Jag skulle gärna gå runt såhär, precis hela tiden, med ett bäbishuvud under näsan. Men vi är många som vill dela på goset och så har man ju lite annat att stå i också såklart med storasyskonen.

Och visst har hon fått ett namn. Det är Storebror som helt plötsligt fick en intuition av att det är en lillasyster i magen och hon ska heta Vera. Bara sådär, och han har varit så tvärsäker på sin sak. Vi föräldrar har hunnit funderat och känna efter och eftersom att det ju faktiskt visade sig vara just en lillasyster så fick det bli så. Pontus fick bestämma namn på sin lillasyster – Välkommen till oss Vera!

Hon är här nu.

Nu är hon här. Lillasyster!

Ofattbart, överväldigande och magiskt – en bäbis. En till bäbis som är vår.

Vi mår toppen allihopa. Igår satt jag i soffan och klappade mage och ikväll sitter jag i samma soffa med en bebis i famnen.

För stort för att ens förstå.

Välkommen till familjen lilla vän!

Mellandagar i låg växel.

Vi har haft ett gäng mellandagar. Mest skrotat runt inne. Pontus fick några dagars feber så vi har haft en ganska låg energinivå.

Men nån sväng ut har vi gjort. Fick hjälp av svärmor att kasta in mera ved.

Alla hjälpredor med såklart!

Och kika till djuren såklart. Vi gör inte många knop i lagårn nu alls. Höggravid med ilande bäcken (och ett försök att hålla bebis inne till efter årskiftet) så har C fått lägga in en till växel på hemmaplan. Planera in hemma-sysslorna tillsammans med borta-jobbet. Så han får komma hem och ströa och utfodra när det behövs.

En kväll lämnade jag man och barn hemma och åkte på årets julkonsert i Nordingrå Kyrka. Tillsammans med mor, far och gammelmormor för en stunds musik. Härligt att sitta i kyrkbänken och lyssna men det kryper mer och mer i mig, det här fioluppehållet jag har… Det som liksom är en del av mig. Att sitta där fram med en fiol under hakan är något jag saknar mer och mer.

En sväng till en bonde-kollega på ”måndagsfika” som nu blivit en en grej för oss. Så mysigt! Och självklart passar vi på att ta med några liter av det vita guldet när vi åker hem. Nu när jag inte nästan dagligen är på min Borta-gård så är det bara köpesmjölk i kylskåpet. Och tänk, jag vänjer mig icke. Sjukt för det första hur mycket tomma mjölkförpackningar det blir! Tycker man inte gör annat än att skölja ur och vika ihop tompaket. Och för det andra smaken. 3% känns lite blaskig och det blir ju en lite annorlunda smak än när den kommer direkt från tanken i lagårn.

Iskall och skummig, bara några timmar sedan mjölkning – Oslagbart!

Och vips så var det Nyårsafton. Efter några nätter då bäbis lurat oss lite med falsk alarm så kanske vi snart kan pusta ut även för denna anhalt. Det är ju och har varit lite spännande då denna dag i veckor och dagar räknat kom Pontus ut till oss.

Så vi ska fira in nya året förhoppningsvis hemma (och inte på BB) och inleda det nya året i väntans tider!

Hoppas ni får en ett Gott Slut och ett Gott Nytt År!

Juledagar.

Och så blev det jul.

Barn med förväntan och längtan, tindrande ögon och glädjetjut.

Vilken grej att få se sina barn såhär. Det är nu minnen skapas, juleminnen.

”Mamma, jag tyckte om att vi var allihopa igår” säger pojken idag. Bara sådär, slänger den snart femårige ur sig. Det är ju så man nästan blir tårögd. Både mormor och morfar, farmor och farfar, gammelmormor och Fanny och Mikael (som sedan tyvärr åkte norrut, men halva dagen fick vi med dom i alla fall) var vi som firade julafton hos mina föräldrar.

Så mysigt vi hade.

Juldag, sovmorgon och småsega, precis som det ska vara. Men pappan och pojken och även farfar var ut en sväng. Ni förstår han fick sig nya arbetskläder som självklart måste provas tillsammans med pappa som premiärade att köra in traktorerna i verkstaden. Hör ni!? Vi har en verkstad! Inomhus! Med lyse! Isolerad! Ja herregud, vilken grej. Det skruvades lite för att försöka hitta problemet med k-axeln som inte fungerar. Kom kanske, eventuellt fram till ett potentiellt fel…

Och nu i eftermiddag och kväll har vi varit hos svärföräldrarna i deras nyinköpta hus (från i somras) och ätit mat.

Mysiga dagar och vi pustar ut en gång för att bäbis fortfarande ligger i magen. Första gången efter att C kommit hem från Belgien och nu att julafton är över. Nu är det bara en hållplats kvar om man får önska, att vi ska klara årskiftet också. Det kan ju fortfarande vara ett par veckor bort, såklart, men där inne ligger nu en färdigbakad bäbis så spänningen är olidlig…!

Nu väntar två dagars borta-jobb för pappa C igen. Men jag ska, om allt går enligt plan, slippa göra lagårn helt och hållet nu. Han kommer hem på fredag mellan hans utfodringar på Borta-gården för att ströa och det som behövs för att jag ska slippa (göra allt för att den i magen inte får för sig att komma ut).

Så lite så har vi haft det de här dagarna. Jag hoppas att ni fått en jul som varit fin ni också och jag er en fortsatt fin julhelg. En extra julkram till alla er med produktionsdjur! Där de där arbetstimmarna hos djuren krävs varje dag oavsett högtid eller inte.

God Jul och God fortsättning på er alla som kikar in här!

Det börjar bli jul i vårt hus.

Nu har vi juldagar här i hemmet.

Jag tycker det har gått nästan lite overkligt fort denna adventstid. Tänkte att nu när jag är hemma kommer jag hinna hur mycket som helst! Vara redo med julen och göra allt man alltid önskar men inte riktigt hinner. Men så har det inte riktigt blivit! Julkänslan har försvunnit precis som snön gjort nästan helt. Nu har vi isgator istället.

C har varit hemma två dagar och igår passade vi då på att hämta och ta in granen.

Med smånissar hand i hand. Fast med bilder från lite tidigare då vi faktiskt hade snö.

Ingen acklimatisering för granen alls i år utan direkt från skogen in i rummet. Men så får det bli, det är ju plusgrader ute och inte -20 i alla fall. Och att passa på att ta in den när pappan var hemma blev prio.

Så det var den 20 luckan i adventskalender: Ta in julgranen!

Vitt och silver är vår melodi i granen. Två pumlor mindre efter årets påklädning men det är svinn man får ta!

Det gav äntligen lite julkänsla igen när den kom på plats. Och med städade golv, lite mer enris- och smågranspynt här och där och äntligen några hyacinter så tycker jag att det börjar bli jul i vårt hus!

Dagens halmning som jag skulle ge mig på ”lite snabbt” för att också underlätta morgondagen gick i stöpet. Kraftöverföringsaxeln ville inte gå igång (som driver halmrivaren från traktorn) så det gick inte att få ut så mycket som ett strå av strö idag. Det fick då vara. Imorgon får det bli plan B.

Så eftermiddagen ägande vi åt dagens lucka: Pepparkaksbak!

Storebror i stor koncentration.
Lillasyster i hackande version.
Storebror i fortsatt koncentration och lillasyster gör en kikare av kaveln.
Mamman i försöka att göra så många peppisar som möjligt innan det låg mer deg i magarna är på plåten.

Men det blev ett gäng till slut där alla bidrog på sitt sätt!

Och så äntligen, det som Lilla P räknat ner dagarna till som nästan varit i större fokus är själva julafton;

Fanny!

Bilden säger allt. Barnen slänger sig i armarna innan hon knappt hunnit komma in genom dörren. Bästaste moster Fanny.

Och nu kväller. Slut men nöjd över dagen, förutom då den där himla k-axeln. Men ingen nöd på djuren och det löser vi imorgon. Barnen sover, ljus är tänd här och där, det luktar pepparkakor i huset och granen står så grön och grann i stugan.

Trevlig kväll!