Lovis har kalvat!

Lovis har kalvat!

Hon fick en stor tjurkalv förra helgen! Så himla roligt att hon kalvade på morgnen då C var ute så han ringde in och sa arg det var på gång så det var bara att slänga sig yr pymasarna och skynda ut med hela skaran!

Det var en spännande väntan men ganska fort gick det ändå!

Hon fick lite draghjälp när vi ändå var på plats, herregud en sån bjässe!

Hej världen liksom!

Detta är hennes sjätte kalv och hennes sjätte tjur… Såå himla tråkigt och smått frusterande! Vi vill ju ha en kviga av vår kära Lovis! En avkomma som får vara kvar här på gården, men nähäpp.

Det som visade sig sedan efter att kalven var ute så var det inte frid och fröjd. Det kom ingen mjölk ur Lovis spenar…!

Såå himla konstigt. Hon är sedan tidigare trespent efter en juverinflammation för några år sedan som hon tio och med fick penicillin för då hon även blev dålig. Så den är ju liksom ”spärrad” så det inte kommer något alls ur den.

MEN. Det är som att det är precis samma ur alla de andra spenarna också!? Vi har dragit och dragit, använda varma, blöta trasor för att försöka stimulera igång men inte – en – droppe. Hon fick till slut en spruta hipracin (ett hormon som gör att de släpper ner mjölken) men alltså NOLL. Juvret har blivit stort som att hon fyllt mjölk mn ingenting kommer ur.

Vi har då försök få kalven att dia från en annan kossa som kalvade i princip samtidigt men den kon bara sparkar bort denna kalv som inte är hennes. Så vi har bundit upp kossan så kalven fått dia lite då och då.

Oron över Lovis också, man bara väntar ju på att hon ska bli superdålig när hon hsr mjölk i juvret som inte får komma ut men hon hsr varit pigg hela tiden.

Härom dagen provade jag istället att stänga in kalven med en kviga som kalvat och hon hon såg ut att eventuellt kunna acceptera kalven! Och idag stod de och diade helt själva, alltså lättnaden!

Lovis är fortsatt mammig och vill ta hand om kalven så hon står bredvid och tittar på när kalven äter från en annan.

Nästan en vecka har gått och kalven får mat och Lovis mår fortfarande prima så vi andas ut lite. Men så himla märkligt det där med juvret ändå…

Årets kommunikatör 2021

Jag är utsedd till Årets kommunikatör av LRF Västernorrland!

Gunilla Kjellson kom ut till gården i veckan för att dela ut diplom och blommor. I dessa tider blir region-stämman digitalt och därför ingen utdelning i samband med den. Så fint ändå att ta sig ut personligen för att dela ut priset.

Så himla roligt att få den här utmärkelsen!Att det jag gör här i sociala medier uppskattas och en bekräftelse på att jag gör någoting bra!

Att visa vart maten kommer ifrån har aldrig varit viktigare och hur ett lantbruk ser ut och sköts idag är det många som inte har en aning om. Därför vill jag dela med mig av det jag kan och det verkar ju som att det uppskattas!

Motivering;

Årets mottagare av kommunikationspriset är en sann förebild med en drivkraft som inspirerar många. Paulina West är lantbrukaren från Höga kusten som 2015 deltog i tv-serien Unga Bönder och idag får tusentals följare ta del av hennes skildringar av livet på landet genom både bloggen och instagramkontot mittlivsombonde.

Så TACK LRF Västernorrland, Vilken boost!

Veckouppdatering, den minsta börjar föris.

Denna vecka har gått i ett har det känts som!

I måndags hade jag min jobbdag OCH då var det även den första inskolningsdagen för lilla Plopp på förskolan! Pappa C var med och de gick fint den där lilla stunden.

Tisdag och mamman hängde på. Vi gör en snabb inskolning på en vecka eftersom att hon har båda sina storasyskon med sig och mormor som förskollärare, ja ni hör ju vilken lyx! Sen är det ju även världens bästa förskola också Järnstagården så det känns hur tryggt som helst att lämna henne där.

Trots att det gör lite ont i mammahjärtat, såklart. Vår bäbis liksom!

De stora barnen var kvar efter den lilla stunden i tisdags så jag och Vera åkte hem, åt lite och sedan sovning för henne. Lagårn gjordes och hönsen fick rent. Och så ringer en grannbonde och behöver semineringshjälp så jag tar med mig Vera och åker för att seminera. Jag väntade besök men det fick skjutas fram lite. Hem igen, fota ihop för ett samarbete och sedan snabbt hämta hem barn för att tills slut kunna ta emot besöket. En barndomsvän som hälsade på med sina små för att kika på djuren.

Onsdag och några inskolningstimmar igen. Denna gång inklusive lunch och mamman gömde sig lite på övervåning, gick toppen! Snabbt hem sedan med hela trion för att mötas av ett mycket trevligt besök som innefattade bla en blombukett och något inramat…Ni får se vad det handlade om imorgon! Corona-avstånd såklart och utomhus.

Pappa C hade också kommit hem och var hemma över dagen. Han gjorde det som behövdes i lagårn och så hade vi en supermysig eftermiddag hela gänget bland korna.

Idag torsdag och efter en stund på förskolan så lämnade jag stället helt! Herregud så konstigt att vara hemma i huset och på gården SJÄLV!? Efter en kaffekopp i fullkomligt lugn så gick jag ut för att göra lagårn, inte ”passa på medans lillan sover” utan helt utan tidspress. Så lagårn ströades och det som behövde göras gjordes. Lite mat i magen och sedan en springtur såklart! Med hunden, på torr asfalt i strålande solsken! Så härligt! Ja förutom att det var liite för nära inpå matintag och jag var liite för ivrig på springtempot så jag blev lite illamående där på mitten… men efter lite gång så blev det bättre!

Hämtade hem barn och spenderade eftermiddagen ute denna härliga dag!

Imorgon är det fredag och sista inskolningsdagen. Så de ska lämnas där och jag har digital LRF-stämma där jag sitter i valberedningen för regionen.

C kommer hem också och ska vara hemma i helgen, det ser vi fram emot!

Rabattkod på Blundstone!

I samarbete med Blundstone.

Arbetsskorna är framtagna, insmorda och redo för säsongen!

Jag bor i mina 192:or större delen av året. De är tåliga med stålhätta och de ser nästan nya ut när vi nu går in i fjärde säsongen med samma sko.

Nytillskottet 1440 i det fina Redwood-lädret blir det självklara valet när jag lämnar gården och behöver ha en renare sko som inte luktar ko, lera eller ensilage.

Och nu ska ni få höra! Jag har en rabattkod till er! Med Paulina20 får ni 20% rabatt på HELA sortimentet inne hos den svenska återförsäljaren HÄR från idag 23/3 till och med den 31/3!

Kanske passa på att uppdatera arbetsskorna inför säsongen eller hitta nya favoriter till vardagssko/finsko, de är ju så himla användbara!

Storskaligt eller småskaligt?

Stor eller liten? Bra eller dåligt?

Intresset för självförsörjning stiger – jättebra ju! Fler och fler börjar smått med lite odling och kanske lite djur, på gårdsnivå. Detta betyder ju att intresset ökar för vart maten kommer ifrån – super!

Men.

Det blir även mer och mer ”ju mindre desto bättre” – känsla i det hela. Bara för att det är storskaligt betyder inte det att det per automatik blir sämre. Stora gårdar har ingen koll på djuren och är inte lika måna om sina djur som de som har tre grisar och två kor hörs det sägas.

Vi som kallar oss bönder oavsett om man har två eller tvåhundra är måna om sina djur. Älskar man inte djuren skulle man inte hålla på. Den tiden man lägger på sina djur och allt runt omkring för att djuren ska ha det bra är egentligen orimligt mycket.

Alla kan inte vara självförsörjande med tre grisar och två kor, utan de flesta måste faktiskt kunna köpa mat i en butik. Alltså behöver vi gårdar som är större för att kunna sälja vidare till de som förädlar och säljer till butik så att ALLA får tillgång till mat. Det är även så att vill man leva som lantbrukare, enbart, så behöver man ha fler än två kor för att få en inkomst att leva på. Lantbruket är inte direkt något att kapitalinvestera i så de som säger att de stora gårdarna ”bara vill tjäna pengar och skiter i djuren” har fel. Att någon som inte är intresserad av själva djurhållningen skaffar en produktion för att tjäna en massa pengar kan jag lova – finns inte! Man vill såklart att det ska vara lönsamt för det är trots allt även ett företag/yrke/arbete som man lägger större delen av sin tid på. Och mår inte djuren bra blir de varken långlivade eller produktiva och med lönsamheten som är så har man inte råd att ”skita” i hur de mår.

Man är bonde för att man älskar djuren och arbetet med och för dom, varje dag oavsett om man har två eller tvåhundra.

Så jag vill bara säga Heja er som vill ha en självförsörjningsgård och Heja er med en produktionsgård! Vi behövs allihopa för hur det än är så importerar vi ändå hälften av den mat vi äter så det behövs mer av oss alla! Men vi måste sluta att smutskasta varandra, vi är för få för det! ❤️