Finfint boktips!

Inlägget är i samarbete med eplaros.se och Emma Jansson.

Nu är vi i denna tiden – typiska november. Denna går, trista och mörka period. Idag har det inte ens varit lönt att släcka fönsterlamporna, de har fått lysa hela dagen, så grått och mörkt har det varit.

Och när det blir mer timmar inne, så passar vi på att ha lite extra mysstunder. Och det extra fint när vi har böcker från min favorit-illustratör Emma Jansson!

Vi har haft en bok länge – Vems bajs? Men lagret är nu påfyllt med resten i hennes serie. Jag vet inte vem som älskar de mest, barnen eller mamman!

Det är på riktigt en fröjd att gå igenom sida för sida. Färgerna, detaljerna i varje bild är helt makalösa. Sen att det faktiskt är utbildade också med lättläst text på rim som författaren Sarah Watson skrivit är ju ett stort plus. Hur ser spåren, bajset, rumpan ut på våra skogsdjur? Bilderna talar för sig och det finns så mycket att hitta och upptäcka i varje bild.

Vems spår?

Den roligaste detaljen är att på varenda sida, i alla böcker gömmer det sig ett äpple. Det har blivit ett måste nu vid läsningen av dessa böcker att den måste hittas innan vi kan bläddra.

Vems spår? , Vems bajs? och Vems rumpa?

Denna trio är helt underbar och finns nu till nedsatt pris HÄR .

Dessa två är lite mer fakta-böcker. Vi får lära oss om våra vanligaste fåglar och fiskar med samma vackra bilder och bildande text. Så fin som just barnens ”Min första” fågel- och fiskbok.

Jag kan verkligen rekommendera dessa böcker! Ett tips som juklapp kanske? Till era egna barn/barnbarn/släkt/vänner.

Det finns olika bokpaket men även kan man såklart köpa de var för sig.

Ett mysigt, ljuvligt kuddfodral har också fått landa här hemma. Med ett oemotståndligt motiv, tycker jag såklart! Och apropå tidsfördriv innomhus så finns ett roligt ”Finns i skogen” spel istället för klassikern ”finns i sjön” också men mina barn är något för små. En fördel är att den kan hålla kort på handen.

Men jag tipsar verkligen igen om att gå in på hemsidan eplaros.se och kika.

Trevlig kväll!

En liten radiointervju om att vi vill satsa!

Efter morgongröten imorse kom lilla radiobilen på besök. Anton Kårén från P4 Västernorrland kom och ville prata lite om att vi tänker satsa på att bygga för mjölk igen.

Då antalet mjölkbönder fortsätter att minska, många är långt upp i åldrarna och har många gånger ingen som kommer att ta över när pensionen är inne så vill de lyfta fram oss som satsar. Få en positiv bild av det hela. Att det faktiskt finns dom som vill satsa på mjölkproduktion också. Sen att det är en tuff bransch kan man inte sticka under stol med, även om man känner ett driv och en positiv anda. Lönsamheten är låg (i det flesta fall) och det är mycket att förhålla sig till i lagar och regler.

Men. Det är vårt kall. Vi har ju provat på att vara mjölkbönder några år. Vi älskade det, tills bägaren rann över av flera olika anledningar och vi kom till vägskälet – bygga nytt eller lägga ner. Kalkylen på en ny ladugård gick inte ihop då, så det blev det senare alternativet.

Nu har vi också provat på livet som anställda. Jobba borta. Många fördelar med det, absolut! Lediga helger, lön in på kontot, inte ha huvudansvaret för allt som händer osv. Och ni vet ju att jag har stortrivts på min Borta-gård. Men. Sin egen gård, sina egna kor, styra sin egen tid. Det är ändå något annat. Jobba tillsammans och driva företaget framåt med han jag är gift med, jobba tillsammans med det vi båda brinner för. Det är ju det som vi drömt och trott att vårt liv ska se ut – tillsammans.

Trots att man är anställd, har schema och är ledig så känns det som att vi är mindre hemma. Och vi är ju hemma-katter båda två. Vi vill hellre lägga arbetstimmarna på vår egen gård. Och det är ju inte så att om vi är lediga så är vi lediga utan då har vi ju ändå 60-70 djur att ta hand om som det ser ut nu. Och trots att arbetstimmarna kommer att bli fler så kommer vi ha mer familjetid. För man blir på ett sätt mera bunden men å andra sidan mera flexibel att styra över sin tid.

Jag säger inte att det kommer bli en lätt resa men det är en resa vi vill ta oss an, för det känns rätt – för oss. Sen hur livspusslet i praktiken kommer att se ut med mjölkkor och tre barn det tar vi eftersom!

Så visst var det roligt att de ville komma och prata lite med oss om att vi vill satsa. HÄR finns en direktlänk till programmet och så får man spola fram 2h och 16min till min lilla intervju. Och även 2h och 45min en liten snutt till. Om ni vill lyssna!

Och så slutordet – ”Då kan vi försörja Sverige!”.

Tid att komma in i det nya.

Det verkar ta lite tid det här. Tid att, landa?

När jag nu gick ifrån borta-jobbet så tänkte jag att åå så mycket tid det kommer att finnas nu! Jag har flera små projekt att ta itu med innan bebis kommer och äntligen får jag tid till det!

Men alltså, det har lite trögstartat om man säger så. Våra färbenade bilar till att börja med. De är trasiga på olika vis. Så en bil har vi just nu, som C haft hela sommaren och som andra bil men som vi nu måste fortsätta ha till vår riktiga är lagad. Vilket nu innebär att när han jobbar borta och sover över två och tre nätter så är vi ganska strandade här på gården jag och barn. Vilket inte gör så mycket egentligen, jag älskar ju att bara vara hemma. Så nu första veckan så har jag varit hemma med barnen i princip varje dag. Och det blir ju lite av en ny rutin att komma in i. Jag slappnar av på ett helt nytt sätt. Vilket i sig är jättebra men planerarhjärnan får lite utmaning.

Har man begränsat med tid hela tiden så får man en rutin, ett flow i det hela. Man ”måste” för det finns inte tid ”lite senare” för då är det natt och morgonen därpå är det iväg på jobb igen.

Så jag tror att det är mycket det nu, att ”äsch, jag har ju hela dagen på mig att städa undan, dammsuga, torka golv”… Som verkligen behövs just nu och lilla städmänniskan i mig blev också glad då mer tid hemma vankades och man kan hålla efter på en annat sätt. Ha!

Nu vaknar vi och äter frukost, myser runt i morgonrock länge. Barnen kollar på morgontv eller leker. Vi går ut på förmiddagen och drar ut den milslånga (typ) vattenslangen och fyller upp badkar till djuren. Detta bestyr är det viktigaste på hela dagen, vatten till djuren. Barnen har också hittat en ny favoritplats att vistas på och det är bland spillvirke i ladugården.

Det mäts och ritas och byggs dörrar. ”Så behöver inte snickarna göra det på måndag, mamma”
Perfekt älsklingar svara jag.

Sedan blir det sen lunch. Då jag inte riktigt bryr mig om vad klockan är hela tiden så visar det sig att vi alltid är ute längre än väntat. In för matpåfyllning och sedan en vilostund. Hedvig sover vagnen och Pontus får antingen en lyxstund framför ett favoritprogram eller så leker han i lugn och ro med sitt utan att bli störd av en virvlande lillasyster överallt.

Och sen är det kolsvart ute. Energin blir inte på topp och de där rummen på övervåningen jag ska ta itu med känns väldigt tunga. Men vi går upp. Flyttar lite saker, barnen har superkul och leker och vips så är det dags för middag igen och där har all energi för dagen sedan tagit slut. Myser en stund innan läggning, läser bok och nattar små.

Preggotrött, mörkret och att inte riktigt ha kommit in i den nya vardagen.

Men jag gillar det ändå. För att måstena och kraven har sänkts avsevärt. Vi tar dagen som den kommer och så får det vara så. Vilken lyx ju ändå, att ha det så. C försöker ju ställa så mycket som möjligt också innan han åker iväg, med halmning och utfodring och så vilket är guld värt. Men det är klart att det behövs köras nån bal ibland och så det där himla vattnet som dagligen måste ut till 70 djur… Men vi är hoppfulla om att det kan bli vatten i kopparna denna vecka!

Nu har C kommit hem också efter att ha spenderat helgen på Borta-jobbet. Så nu vankas två hela dagar hemma, det ser vi fram emot.

Byggets framgång.

Det går undan i bygget. Ibland tycker man att det inte går fort nog, vi vill ju få ordning på djur och så där inne men när man ser hur mycket som händer från dag till dag så förstår man att det går undan!

Härom veckan grävdes det vattenledning. Helt nytt dras. Eftersom att ladugårdsutformningen blir lite annorlunda. Mjölkrum, tankrum, mjölkgrop och personalrum kommer inte att återuppbyggas (det som ändå inte alls användes nu) så det befintliga vattnet kommer upp på helt fel sälle.

Det fina med detta är att den nu grävs i backen mer nu än det var tidigare. Och när allt ändå görs om så kommer den att isoleras rejält efter foderborden till alla koppar.

Tidigare hängde slangen i taket och gick ner till varje kopp, oisolerad med en värmekabel. Denna kabel krånglade mer och mer för varje år nu och vi försökte isolera eftersom men de senaste två åren har vi brottas varje vinter med fruset vatten nästan konstant.

Men nu kör vi både på hängslen och livrem! En ”plåtlåda” byggs längs kanten som i botten och kanter täcks med frigolit. Där i läggs slangen med en egen isolering runt och så fylls hela kalaset med frigolitspån. PLUS att det dras en värmekabel genom denna. Kopparna flyttas ner och vattenledningen kommer in underifrån till dom, isolerat. Kopparna är i sin tur eluppvärmda så det inte ska frysa i själva koppen.

Och såklart så är det ett avtagbart lock på plåtlådan och vid varje kopp så man kommer åt om det skulle bli nått strul!

Taket är nu helt på också och det har börjats invändigt att byggas upp lite väggar.

I det här utrymmet var mjölkgropen, där även väggen kollapsade i branden. Och nu är själva gropen igengjuten och vi häpnas lite över vilket stort utrymme det blev! Det kändes ju nästan lite trångt när det mjölkades två rader kor på var sin sida av själva gropen, som var ovanligt smal i vår ladugård. Men när det bara blir ett fritt golv utan massa grindar och inredning och ett hål i backen så blev det en himla yta!

Här kommer det att bli ett garage/verkstad. Det vi aldrig har haft men alltid saknat. Förvaring av verktyg, man kan komma in med en traktor om det behövs och bygga, fixa, skruva inomhus och slippa stå ute i -20, typ.

En dag då det blandades murbruk till en av väggarna. Såg inte men snickarna kanske passade på att grillade korv till lunch?

Detta kommer att bli så himla bra tror jag!

Som ni förstår som kommer det inte bli mjölk i denna ladugård. Där står det fortfarande ganska still. Vi hade besök igen av en robotleverantör och gick igenom lite mer på ritningen vi gjort och jag blir helt pirrig i magen av denna planering! Tänk om detta kan få gå i lås! Vår EGEN ladugård, en ladugård som VI fått bestämma i detalj hur den ska bli?! Svindlande, men också sjukt många svåra beslut. Men det kommer alltså bli en helt fristående ladugård bredvid vår befintliga. För tanken är också att alla rekryteringsdjur, ungdjur och sinkor kommer att bo i ladugården som byggs upp i detta nu och bara mjölkande kor och mjölkkalvar och enbart semineringskvigor kommer bo i den nybyggda.

Åå så mycket spänning, men också massor av ovisshet för vi vet ju ingenting än om det hela kommer att bli som vi vill. Men bank, investeringsstöd och så. Många pusselbitar ska samlas ihop och förhoppningsvis passa ihop med varandra i slutändan. Men vi kör på mot målet!

Mjölkkor i Åsäng igen!

Lägesrapport.

Att låta dagarna gå utan den där stressen. Vilken grej. Nu har det ju bara varit ett par dagar som jag och barn varit hemma men ändå. Att köra balar till djuren på ljusa dagen, med barn som är på bra humör och inte hungriga eller trötta då det ofta blir den tiden efter borta-jobb och förskola.

Utsikten från en bal, en utav det bästa tycker Hedvig. Hon ska gärna sitta en stund på ALLA balar som vi ställer ut.

Vi kämpar på med vatten till djuren också. Drar ut och in låång vattenslang för att fylla upp badkar så de får dricka upp sig och sedan dra in slangen i källaren igen. Eller bara stänga vattnet på kvällen och dra in på morgonen för att tina den innan men kan fylla igen…

Men snickarna jobbar på och denna vecka ska vattenledning dras så förhoppningsvis har vi vatten i kopparna nästa vecka.

Nya lampor ska sättas upp i hela lagårn också innan vi kan få till och in djuren på riktigt som det ska vara, gruppera och få ordning. Längtar! Slaktbil är beställd också och ett helt gäng ska lämna gården om någon vecka. Det känns skönt faktiskt. Att bli av med lite djur, särskilt som det är nu. Och min lilla lycka, att bli av med tjurarna!

Nu är det kväll. Snön som kommit de senaste två dagarna regnar bort i detta nu. Jag har myst ner mig i soffan nu och har en stund innan jag går upp och gör barnen sällskap där uppe på övervåningen.

Trevlig kväll!