Varför vi inte har något vårbruk.

Dagarna som går nu, vardagen den snurra i försommaranda.

Nåja, kalla sådanna har det ju förstås varit men från och med idag ser det ut att bli ändring på det!

Luktärtorna fick äntligen flytta ut förra veckan i alla fall. De är ju ganska tåliga ändå när temperaturen kryper sådär lågt som den gjort ett bra tag på kvällar och nätter. Men lite ”peckliga” är dom allt, de har nog stått i lite för lite jord lite för länge. Men jag hoppas att ny jord och uteluft kan ge de lite ny kraft.

Annars snurrar vi på med Borta-jobb. Blir rätt mycket nu för pappa C då det varit och är vårbruk och C som nu jobbar på ny stor gård finns det liksom ingen hejd på jobb. Även grannbönder har han varit hos och hjälpt till också så man kan verkligen säga att säsongen har kommit igång!

Vi har faktiskt inget vårbruk i år. Jag skulle ju prata lite om det. Det blev ett ”sabbatsår” här. Det var faktiskt så att vi tog ett beslut i vintras om att vi skulle avveckla helt här på gården. Då köttdjuren inte riktigt är det vi vill hålla på med. Och när vi bådar ju också jobbar i princip heltid ute nu så kändes hemma-jobbet nästan som en börda. Ett måste som krävde sina timmar på sena kvällar efter hela jobbdagar, matlagning, barn och nattning och hushållssysslor att försöka hinna med. Det kändes inte värt det helt enkelt då det inte är ett brinnande intresse.

Men så ändrade vi oss igen. Fick iväg några djur på slakt efter den långa kön som varit efter torkanåret och trycket lättade något i lagårn. Vi inser också att gården utan djur, utan dessa fyrbenta stora djur, det känns ännu mer fel. Och i denna veva så stabiliseras ekonomin något. Den som varit olidligt hård sedan vi slutade med mjölkkorna. Denna abrupta, snabba, tvära övergång har gjort det otroligt kämpigt att få ihop. Så att efter tre år kunna få huvudet ovanför vattenytan igen och andas är även det en lättnad.

Och nu går vi mot sommar. Djuren är ute och som det är precis nu så öppnar man dörren och där går korna. DÅ är det sommar. Jag kan inte tänka mig att öppna denna dörr och inte har några djur som betar framför huset. Det skulle bara inte gå.

En salig blandning som jag faktiskt älskar. ”Bara vita charolias!” sa jag från början men jag börjar tycka om att se denna mix i både färg och form av individer. Några rena charolais, några blandisar som inte ens vi vet vad de innehåller från inköpta kvigor och så nåra få mjölkisar och hjärtevänner som nu lever diko-liv.

Så därför är det inte en herrans massa vårbrukstimmar åt oss själva i år och det känns mycket märkligt men även lite skönt då vi har det vi gör ändå just nu. Inget är alltså plöjt och ska sås. Men skörda kommer vi såklart göra och nästan all mark är kvar (bara de som vi haft längst bort drygt en mil enkel väg har vi sagt upp).

Så nu vet ni läget och vårat velande över en framtid som vi fick lite stress över där under den kalla snöiga perioden. Inte lätt att veta hur man ska göra när ens framtidsvision man haft så länge plötsligt inte finns. Klart det blir lite kaos men vi tar ett steg i taget så ser vi vart det bär!

Var sak har sin tid.

Rubbning av rutinen.

Veckan är igång och det med råge.

C har snöjour och det har snöat varje dag. Jag är glad att jag har jobbat ”eftermiddag” (börjar då 09 och inte 06) så man hinner se väglaget och eventuellt hinner en plogbil åka förbi innan man ska ge sig iväg.

Idag blev det dock lite senare ankomst till borta-jobb då det krävdes lite här hemma först.

Några balar till djuren skulle köras, ett vattenkar och vatrenkopp tinas och så skotta! Både gården och till en markägare.

Och nu sitter jag och gäspar vid läggning. Pappa C likaså. Huset skulle behöva städas. Jag plockar alltid – varje kväll genom huset för att få ro. Men varken igårkväll eller nu så ids jag verkligen inte. Jag vill vara krypa ihop i soffan under en filt med kopp te.

Och det ska jag göra också! Ibland faller systemet, rutinen och orken och det är okej (försöker jag intala mig själv). Så det är inte blåst på diskbänken, det ligger post och tidningar på bordet och leksaker är utspridda överallt. Andas, du kan gå förbi röran.

Jag hoppas också att C får en hel natts sömn då de senaste dagarna varit rätt slitiga med körning nattetid och några timmars sömn bara här och där.

Så trevlig kväll från oss i soffläge!

Ett barn i den där overallen.

Jag minns vi hittade en liten, blå, ladugårdsoverall här i huset när vi flyttade in. En som jag haft när jag var liten.

”Tänk när vi har barn C. Tänk den dagen den lilla kommer att kunna ha den här på sig.” Den tanken var hisnande..

Och här är vi fem år senare. Med en pojke som tar på sig denna overall. Som har en lillasyster som såklart också vill ha overall på sig när storebror tar på sig nått nytt. Hon får en alldeles för stor men hon blir så nöjd så.

Efter Borta-jobb och förishämtning delade vi på oss och tog varsin overallunge med oss. Jag och den lilla flickan hoppade in i traktorn och körde balar till korna och Lilla P han åkte pappan på jobb, och mjölkade!

En lyrisk pojke var med under ett helt mjölkpass. Visst har han varit med att mjölka förut men då var han bara knappt ett år så det minns han såklart inte. Hans första levnadsår hade vi ju själva mjölkkor här på gården och han satt med i en vagn under mjölkningen ibland.


Nöjd och trött kom de hem och det blev dusch och bums i säng.

Imorgon är det ju någon som fyller år. Denna lilla bondpojke blir nu hela fyra år! Mamman kan inte riktigt förstå att den lille pojken blir fyra hela år, precis som varje år när det kommer en födelsedag, blir mamman lika chockad. Men jag tror nog att man tänker tillbaka då, på den där lilla bäbisen som kändes nyss men samtidigt väldigt längesedan.

Hur jag seminerade med värkar men var tvungen att göra klart, sånt är ju viktigt förstår ni! Att ta de rätt i brunsten. Och det som var ännu mer festligt att det var både Mini och Lovis som seminerades då och båda tog sig dräktiga och fick var sin kalv nio månader senare.

Men det är alltså fyra år sedan nu. Så mycket som hänt sedan dess.

Livet alltså.

Nu ska en trött mor gå och göra resten av familjen sällskap där på övervåningen under ett mysigt täcke. Godnatt!

Vad är det med karlar och dra åt så in i bängen?!

Lördagen började med en tidig morgon på Borta-gården. Min helg där nu.

C åkte också iväg på jobb på morgonkvisten innan jag kom hem.

Efter en förmiddagskopp så var det bara att sadla om till hemmajobb. Lilla P hängde med mig och ut medans Lillasyster var inne med farmor och farfar.

Vi har lyxen att ha svärföräldrar här nu och det underlättar SÅ i många situationer. Och såklart så hade saker och ting löst sig ändå men som sagt lite enklare blir det. Lilla P går bättre att ha med än en snart 2åring när man ska in och ut ur traktorn, öppna och stänga grindar osv. Tänker att hade de inte varit här så hade jag gjort detta jobb medan Hedvig sov lunch men nu hade möjlighet att göra det tidigare.

La ut denna på instagram… Fick genast svar från några kvinnor med hög igenkänningsfaktor!

Men efter lite hjälp av verktyg kunde vi fortsätta.

Halmade och körde några balar till djuren.

Och så måste ni få se lite mer av Nallelurv! Alltså så långhårig! Visst får de lite längre päls på vintern när de vistas ute men en kalv med denna hårlängd är något utöver det vanliga! Kolla på svanens liksom, det ser jättetokigt ut!

Snäll, lugn och go är han också till skillnad från de andra yrbollarna som diar sina mammor.

När vi var klara så åkte vi en liten sväng allihopa till Gammelmormor och hälsade på. En liten fika där och med två bilar dit så kunde svärisar och barn åka hem och jag åka direkt till Borta-gården för eftermiddagspasset.

Och nu är det kväller. Jag sitter och lyssnar på min sons djupa andetag efter att han somnat på fem minuter ikväll. Svägerskan med familj har varit här ikväll också och ätit mat med oss.

Jag längtar efter min C som jag hoppas snart ska rulla in på gården. Vi har gått omlott varandra och igår sågs vi inte alls och inte på hela dagen idag heller.

Så jag ska gå ner och göra svärisarna sällskap.

Trevlig kväll!

Att varva borta-jobb och hemma-jobb.

Det är mest C som sköter lagårn här hemma nu. Skrapar och halmar och så. Skotta in foder och köra fram nya balar gör jag ju då och då men annars är det C som har huvudansvaret kan man säga.

Men med båda som har borta-jobb nu blir det inland lite pyssel att hinna med sitt egna. Så igår blev det jag som gjorde gårdens jobb.

Började tidiga morgonen på Borta-gården och gjorde det som skulle göras där. Åkte hem till lunch, pussade barn och åt lite mat innan jag gick ut till vår lagård.

Jag lyckades tappa en bal ur rivaren men den var bara att hämta ut igen med pallgafflar och till slut så hade det halmats och skrapats överallt och tjurarna fått en ny matbal.

Lilla P kom ut och ville vara med men han slocknade i traktorn efter fem minuter. Han som inte sover på dagarna längre, men att hålla sig vaken i en traktor efter lunch är stört omöjligt. Älskling.

Klar med vårat så var det bara att byta om igen, pussa barn hejdå och åka till borta-gården igen för lilla kvällspasset där.

Tror det var underbart att komma hem och in i ett hus som doftade mat och dukat bord sedan?!

Farmor Sonja har hand om barnen så de kan vara lediga från föris dessa mellandagar och håller ställningarna i huset när vi jobbar borta.

Så himla, himla tacksamt!

Idag har vi en hel hemmadag här på gården hela familjen. Pappan har gått ut och hallar lite till åt stora korna som bara fick en dagsdos halm igår under tidspress. Vi ska ta oss ut i ljuset efter en lång, seg men mysig innemorgon och mamman i huset ska förhoppningsvis inviga sin julklapp tillsammans med springskor senare idag.

En lördag i ett lugnare tempo helt enkelt!