Mitt liv som bonde

Med gård, barn och borta-jobb så har man alltid dagarna fulla.

Ni vet ju nu som hänger med mig här inne hur vi pusslar dagarna för det mesta. Vissa dagar mer än andra, livet. Vi älskar att ha barnen med oss i sysslorna, det tror vi de växer så av. Eller tror, vi vet att det ger mycket. Hur de själva också VILL vara med. Det går liksom inte att göra något i ladugården om vi alla är hemma. Att pappan ska göra något själv (för att det ska gå lite fortare ibland) nej då rasar världen, särkilt för Lilla P. Vår minibonde.

(Lugn Gammelmormor, jag hade full koll på pojken här och han klättrade lugnt ner innan vi öppnade grinden!)

Idag kom jag hem på förmiddagen från morgonlagårn och C åkte då till sitt borta-jobb. En solig dag med humöret på topp gick vi ner till lagårn kidsen och jag för att skrapa och ströa. Men snabbt ändrades dagens energi.

Ibland blir det bara för mycket. Det småjävlades hela tiden, gödselplattan är full, en flottör hade läkt lite vatten så några extra skopor fick köras ut, lunch-hungern började smyga sig på och barnen var så där syskongnabbiga med varandra på en väldigt begränsad yta inne i traktorn…

Ja såna stunder är inte så idylliska men dom förekommer dom med. Jag avskyr det. När man blir en sån där irriterad och arg mamma.

Men ibland blir det bara för mycket helt enkelt. Bägaren rinner över. Det blir extra krävande att ha barnen med och ibland kan det vara nog att får saker gjorda ändå utan två barn som bråkar om att de ska sitta på samma centimeter på stolen. Men jag bad om förlåtelse till barnen, att mamma är lite stressad och det går inte så bra idag. Vi kramades och sen gick vi in och åt lunch.

Vi halmade resten av lagårn efter lunch och vila och vi var då alla på bättre humör!

Farfar kom hem från båten på eftermiddagen och jag kunde åka för dagens andra pass på Borta-gården.

Och nu kväll. Jag hade tänkt gå ut och för lite mer fix nu efter nattning men dagen har tagit ut sin rätt och tröttheten slagit till. Fixa rent till kycklingarna måste jag göra bara.det Dessutom är C snart hemma och då måste vi umgås lite, farfar Hans sista kväll här och allt.

Så, en dag som tog en annan vändning än väntat. Precis så som det kan vara. Men som tur var så fick vi gjort det viktigaste och den överfyllda bägaren har slutat skvalpa över.

Det är huvudsaken!

Timman är tidig. Resten av huset sover. Kaffebryggaren har puttrat fram en kopp kaffe till mig och jag ska snart bege mig mot Borta-gården.

Borta-jobb, hemma-jobb och barnpusslande står på schemat denna helg. Även C har borta-jobb.

Men, kanske kan vi också hinna klämma in projekt odling här i trädgården. Man kan ju alltid hoppas!

God morgon och trevlig helg!

En ledig dag. Det har ju varit en lite stökig vecka med vabbandet av Lilla Ps fot och pusslande med jobb på två håll. Men idag var en ”riktig” ledig dag från Borta-jobbet.

Men lilla P fick hänga med kompisar en timme där på förmiddagen då de nu hälsar på en annan avdelning dit fyraåringarna ska flytta till hösten och det måste han ju få hänga med på trots en ledig dag.

Under tiden passade jag på att ta en tur på andra vägar än hemmasvängen.

Hon i vagnen slocknade efter stund på rull och mamman och vovven flåsade på.

Efter lunch mötte vi upp mamma/mormor och åkte på vår nu årliga vårresa till Sollefteå. Den är en så stor skillnad i hur långt våren kommit om man bara åker ett par mil rätt in i landet. Luften är varmare och björken har slagit ut.

Vi går på Granngården, en sväng på stan och fikar gofika på mysigt café.

OCH! Dagens bästa, jag såg en frisör, gick in och de hade en tid!

Så, ÄNTLIGEN efter ett år och en månad så är det rekordlånga håret ansat och fräscht!!

Det är en utmaning det där med frissan… Att som borta-jobbande och hemma-jobbade småbarnsmor få till den där tiden i frisörstolen. Men då är ju såna här drop-in tider perfekt! Man tar tillfället i akt så att säga.

Nu är kidsen nattade, pappa C jobbar sent och jag ska ta mig an något här hemma. Får se vad det blir, tvätt, omplantering eller kycklingflytt.

Det lutar åt kycklingflytt! Trevlig kväll!

Ibland så dyker det upp lite samarbeten här hos mig. Och jag skulle därför vilja dela med mig av min syn på detta med er.

Många som läser och följer influencers/profiler ser att många gör samarbeten av olika slag. Så även jag. Att många ryggar tillbaka och ibland till och med avföljer om det kommer ett reklaminlägg har man både sett och hört.

Jag började min blogg för många år sedan och skriver fortfarande om det jag vill skriva om. Livet på landet – vardagen med bondelivet, på gott och ont med upp- och nedgångar.

Många har hittat hit sedan dess och även till min kära Instagram. Att jag börjat göra samarbeten faller sig ganska naturligt. Når man ut till mycket folk börjar man bli lite värdefull som ”reklampelare” för olika företag. Jag väljer själv vilka och vem jag vill samarbeta med. Det ska kännas bra ända in i hjärtegropen. Jag ska stolt kunna tipsa om eller erbjuda rabatter till sånt som jag själv står för eller använder. Det är mycket som jag tackar nej till, det som inte känns bra eller inte alls relevant på något sätt får ett snabbt nej.

Jag vill inspirera er, eller upplysa/berätta om detta liv. Många av er bor i staden och kanske tycker att ett sånt här liv på landet är som en helt annan värld, ja för er vill jag visa hur det kan vara att bo och leva såhär. Andra har själv gård och gillar att hänga med och känna igen sig, för er kan man skoja lite internt med, som fattar preciis vad det handlar om. Och vissa kanske går i skolan och drömmer om ett liv på en gård, ja för er vill jag visa lite verklighet hur det kan se ut.

Oavsett så vill jag att alla ska känna sig välkomna in till mig. Och jag hoppas att när det dyker upp ett samarbete så tycker ni att det var väldigt bra och tipsigt och passade er perfekt men om det inte var så relevant för just dig så förstår du ändå att jag står för det jag skriver. Och kanske nästa gång något mer passande dyker upp för dig.

Kan personer/influencers i stora städer tjäna massor av pengar och ha detta som yrke så kan väl tusan jag med er som min fina följarskara här i lantislivet också kunna få ta betalt för jobbet man ändå lägger ner? Jag har inte mina kanaler för att tjäna en massa pengar men jag vill göra seriösa samarbeten att dela med mig av det jag står för till er och på så vis få en slant för det. Det som känns som den naturligaste saken i världen.

Jag kan känna mig lite stolt över att lilla jag på min gård i Åsäng kan börja sätta krav mot stora företag som vill synas på min sida. Att genom att göra det jag gillar kan bli som ett företag i sig. Och att på det viset nå ut till fler som vill hänga med i lantislivet. Något som borde synas så mycket mer i en värld som mer och mer kretsar kring städerna, något som kan göra oss på landet lite mörkrädda. Att förankringen till vart maten kommer ifrån tycks tyna bort.

Så, ”några ord” som blev en halv roman. Aja, jag hoppas att ni förstår lite mer. Att jag inte skulle hoppa på varenda tåg för att ”tjäna pengar”. Utan att det är noga utvalda, seriösa samarbeten med jobb bakom.

TACK till er som följer mig här. Det är ju ändå det som gör mig gladast, att just ni tittar in här!