EU-stöd till vem?

I veckan har vi haft både ett väldigt roligt och spännande möte här på gården med framtida samarbetspartners, vi har haft studiebesök från Nordvik lantbruksskola för ett gäng elever och även gjort årets SAM-ansökan. Alltså gått igenom mark och djur som ligger till grund för EU-stödet. Något som görs om vart fjärde år och nu är det dags igen. Och åter igen så vill man riva sitt hår för hur förslaget ser ut! Hur det nästa stödperiod kommer gynna småbruk, de med mindre mark och mindre djur, såna som inte driver sitt företag på heltid. Visst kan de ge dom en möjlighet att utveckla men det mest skrämmande är att produktionsjordbruk kommer att få en mindre ersättning på många ställen (det ser lite olika ut beroende på vart i Sverige man håller till).

Om vi nu ska PRODUCERA MERA LIVSMEDEL så är det inte småbruken som kommer att vara räddningen för vår livsmedelsförsörjning. Alla vi som har en etablerad produktion, som föder handeln och i sin tur konsumenten, de som går på knäna nu av stegrande kostnader det är DIT det måste mera pengar, för att få dessa att för det första överleva.

Vi hör skrämmande många, stora som små som i år inte kommer att sätta plogen i backen, inte kommer att odla som tidigare år, för kostnaden blir för hög – det är inte värt det. Samtidigt som regering uppmanar att odla så mycket det går. En ekvation som inte går ihop. ”Det finns mat, inget att oroa sig för” står högt uppsatta politiker och säger. Kan man inte lägga ihop ett och ett? Det är NU lantbrukarna måste ta den stora kostnaden för att det ska finnas mat till hösten. Just nu äter vi fjolårets mat, men hur blir det då nästa vinter om ingen har odlat i vår? Ja det kan man ju tycka säger sig självt ganska tydligt.

Detta är en frustration vi sitter med på våra gårdar. Hur många kommer att kasta in handduken innan en ekonomiskt förändring sker så man kan bära sina kostnader?

Det återstår att se…

Betessläpp och födelsedag!

10 juni. Idag fyller han år, Charlie, min man och pappa till våra små. Han som sällan blir fångad på bild, är världens roligaste pappa, men också hårt arbetande för att få livet att gå ihop. Han som längtar kanske mer än jag på den där nybyggda lagårn så han kan jobba mera hemma igen. Vi är väldigt olika men har samma drömmar och samma mål i livet. Älskar dig ❤

Och vi firade idag med…Stängsling! Tjoho!

Han som fyller år det datum som det är mest göra på typ hela året. Är det inte mitt i skörd (drar igång snart här uppe) så är det stängsling och djurflytt. Men det bekommer han inte riktigt, tror mer att det är ett störmoment att det ska firas, när det är så mycket att göra!

Men vi har i alla fall haft en väldigt produktiv dag. Det har varit hemmadag för samtliga i familjen, även farmor har varit här och vi har jobbat på precis hela dagen.

Det befintliga fållorna gjordes i ordning. Fixas där det är trasigt, bankar ner stolp som är lös, förstärkt med ny tråd på vissa ställen och satt dubbla på andra.

Lotten föll på mig att gå ut med tråden i vattnet. Men i år är vi så sena med det så det var inte alls så farligt, nästan så man kunde ta en simtur. Barnen tog av sig och plaskade lite också trots den geggiga botten som det tyvärr är på våran sida av sjön.

Lite annorlunda är det i år då hela ”rastfållan” är ett skräpupplag efter den rivna lon så en ny drivgång fick göras från lagrån till betet. Här har vi fyllt på bark i gegghålet (det är alltid gegg och smeck här!) och det blir himla bra. Alla hjälps åt som ni ser!

Många steg i benen senare var det dags att släppa ut de råmande korna från lagårn. De vet precis vad som väntar när vi håller på att greja utanför. Grönt gräs hägrar!

Pontus hade sett den nya grimman som kommit med en beställning och ville så gärna gå med en kalv! Nu är ju de minsta ett par veckor och blir väldigt stora och starka fort så det var inte så mycket ”gå i koppel” men ungen sken av lycka att få hålla och försöka vinna dragkampen. Får flashback från när jag själv var liten och gick med kalvar titt som tätt ute på gården!

Sen var det glada kor som fick springa ut till det gröna, gröna gräset!

Klavarna hade vi instängda i lilla fållan en stund först så att alla fick sig ”kyss” på nosen av tråden. Så de förstår att det är ström.

Så, andra gänget ute och en sista grupp ska ut på det nyanlagda betet, där vi ska göra färdigt imorgon. Efter en snabb lunch och en frukt i stående position under dagen önskade födelsedagsbarnet hämtmat till middag. Vilket inte alls var så dumt när vi alla var vrålhungriga och trötta.

Och så avslutade vi såhär, tårta på altanen. Hedvig somnade i soffan strax efter och Pontus sov inom fem minuter efter att huvudet lagt sig på kudden. C är ute och grejar lite mer, stänger av lilla avvdelningen som nu är tom på djur, skrapar gången och tömmer foderbordet bla.

Och imorgon tar vi nya tag med nästa bete!

Tack för idag familjen!