Det blir aldrig som man har tänkt sig. Det är vi vana!
Och samma visa dessa dagar. Helt galet stressigt mycket, på alla plan. En dag hade vi planerat in för att så. Kanske lite i måndagskväll också för att slippa döstress och så igår. Och rent teoretiskt så skulle de gå galant, börja i tid på morgonen bara. Men då inte såmaskinen var klar på kvällen så var det då bara en dag alltså. Jag jobbade borta på dagen och C kom igång runt 13…Ja, redan där stöp planen! Med en början med punka på två däck så drar tiden snabbt iväg!
Han kör på i alla fall, jag hämtar barn på föris och åker hem och knåpar ihop mat. Kör ut frö till C och Lilla P hänger såklart med i traktorn en stund. Farmor som barnvakt till den lilla och ett sista hörn åker jag och harvar till. Och tror ni inte att från ingenstans så kommer världens störtskur!! Vi har alltså väntat en månad på regn och när det då väl kommer lite så är det JUST när vi sår?! C var alltså tvungen att avbryta. De fastnar på däcken och drar då med fröna upp igen. Jahapp. Bara att vänta lite så det torkade upp (vilket gikk ganska snabbt) så nån timme till där som försvann.
Och i sena kvällen/natt igår när jag åkte ut med mera frö till C, ja då pajar fläkten, helt. Bara att åka hem. Med typ fem hektar kvar.
Och imorse åkte C iväg tidigt. Det stora balningsuppdragen tog sin början hos en storbonde där typ 400(!) hektar ska balas nu i första skörden. Så C är borta flera dagar på det nu. Kommer hem och sover och så men långa dagar borta.
Så planen var ju att göra vårbruket klart innan den här perioden drog igång. Men idag kom en kille som faktiskt fixade såmaskinen (en ny fläkt kunde hämtas ut trots röd dag!) och han sår i detta nu de sista hektaren. Å så skönt.
Jag har suttit och vältat på livet idag det som C sådde igår. Lillasyster var hemma med farmor på förmiddagen och jag och Lilla P körde full fart över stora åkern.
Och när båda barnen vilade körde jag bort nästa åker. Farmor och farfar åkte sedan iväg på nationaldagsfirande och vi gjorde lite detsamma. Till mormor och morfar på gofika. Gammelmormor hämtades och hänkade på hon med. Härligt med ett litet avbrott och gott fika dagen till ära faktiskt. På min mammans blogg Sekelskifteshem har hon lagt ut lite fint från dagen. Och är ni intresserade av gamla hus, byggnadsvård och trädgård så kika in hos henne!
Väl hemma igen så var det bara att hoppa in i traktorn igen, nu med båda kidsen.
Alltså guld värt att ha farmor och farfar här just de här dagarna. Bara att de har Hedvig en stund eller att de är inne på kvällen när barnen sover så man kan göra saker då är ju hur bra som helst. Det har säkert löst sig ändå såklart, men nivån på att underlätta är skyhög.
Ikväll är de inte hemma. Visst skulle det vara så himla nice att hoppa i traktorn nu och köra efter såmaskinen med välten, att blir klar IDAG. Men det funkar inte och det är bara att acceptera. Välta kan man ju göra senare också, men bara det att få känna sig klar med detta vårbruk, det hade känts så skönt.
Men alltså, himla nära är vi ju och allt frö är i backen, så i princip så är vi ju faktiskt klara!
Nu ska jag ut och natta höns och kycklingar och sedan själv försöka komma i säng i tid ikväll. Imorgonbitti väntar Borta-gården på mig igen.
Trevlig kväll!
Mitt liv som bonde 