Nytt i hönsgården och efterlängtad vändning!

Och så var den här, sista arbetsdagen innan jul.

Efter en helg och vecka med jobb hade jag en ledig dag med barnen igår. Det kändes så välbehövligt, att vara ute och greja på – i dagsljus! Vi använde alla de där ljusa timmarna på utetid, passa på liksom. Och det vi började dagen med var att åka och hämta tre nya gårdsmedlemmar!

Från min ”hönsmamma” som hade några över. Några år gamla lohman. Den är en riktig elitvärpras så nu kanske vi kan få nått enstaka ägg igen! Sorgen i hjärtat efter rävinvasionen är tung fortfarande då 16 stycken strök med på en natt. Min fina lilla blandning av raser och jag såg så fram emot när de yngre Weslumer skulle börja värpa och den där äggpaletten skulle bli verklighet. Mörkbruna, beiga, turkosa och gröna ägg skulle det finnas då. Och de där ungtupparna av samma ras som var stora som dinosaurier som var hög tid att prova slakta själv.

En sån förlust alltså.

Men. Som TUR var hade jag mitt lilla gäng i omlet-buren så dom är ju kvar.

Isbarhönan Hanna, som kommer att lägga gröna ägg och tuppen Åke som Lilla P döpt. Och så några fina, fina bramahhönor. Dessa är unga än och har inte börjat värpa.

Har mått lite dåligt också över att de inte haft ordentligt med ljus, bara från fönstret. Och ni vet ju hur få timmar det är ljust på dagarna nu. Något är tokigt med elen men nu är det fixat och en lampa på timer är igång!

Vi var till lagårn och skottade in foder och kikade till de nya kalvarna som kommit senaste veckan.

När mörkret svept sig om gården hade vi mys inne. Tände ljus, spelade spel och la pussel.

Där kring läggning tog farmor Sonja över och jag tog födelsedagshunden (!) med mig på en springtur  och mötte C som kom hem för dagen. Men vi träffade på han lite för tidigt på vägen tyckte vi så vi vinkade bort bilen och sprang hela vägen hem ändå.

Kajsa-Boo. Vår julhund fyller hela sju år! Inte klokt så tiden går. Hon som är världens bästa. Klok, lyhörd och blir omtyckt av alla. Ja till och med de som inte är så förtjust i hundar, de gillar Kajsa. Den där blicken som speglar att hon verkar förstå allt man säger och att man liksom inte skulle bli förvånad om hon helt plötsligt skulle börja prata och svara på det man frågar.

Ett fint avslut på en ledig dag den där flåsiga turen.

Och idag vänder det hörrni! Det är årets mörkaste dag och efter ikväll är vi påväg mot ljusare tider! Bara tanken av det gör ju att trots mörkret ger det lite extra energi innan det faktiskt börjar märkas på dagarna, fantastisk!

Ha en fin sista-fredag-innan-julhelg!