Pelargonerna är väckta. De som stått på övervåningen på norrsidan i vinter. Vattnat knappt nått och hållit tummarna att de ska överleva en övervinting. I fjol gjorde jag min första riktiga övervinting av dessa blommor. Ställde undan, planterade om och tog skott. Så det var faktiskt ett litet gäng som stått i dvala i vinter. Innan har jag de bara fått stå bakom en gardin typ under sin fulperiod och de har dött hit och dit.
Det är ju så kul att se när de mår lite bättre, att få samma planta att överleva i år efter år och den där fräscha vårkänsla när de får dyka ner i ny jord.
Fler som gillar att dyka ner i jord och hjälpa till.
Bli ansade till små stumpar som man vet kommer bli något vackert så småningom!
Halva köket med jord och jordiga fingrar på både stora och små, odlarlycka!
Men de vårkänslor man fått av omplanteringar och soliga dagar kommer de kommande dagarna att råda bot på. Massor av snö väntas! C har jour och jag har jobbhelg så jag gissar på den där andra gradens typ att livs-pusslande kommande dagar!
Min mor sa tidigt i år – kolla om du kan vara ledig på fettisdagen!
Visst gick det bra. Den lediga veckodagen planerades in idag.
Efter en förmiddag hemma där jag hann med något vårigt (tar det sen!) så åkte jag och barnen till den lediga mormorn.
Vi blev bjudna på våfflor till lunch och Lilla P hjälpte till med pyssel i ris innan vi gick ut i solen.
Den minsta bäddades ner i vagnen och slumrade några timmar medans vi andra åkte fort på skaren!
Lilla P intog sedan skotta-snö-läge med sin traktor och vagn (han kan roa sig i timmar) så slog vi oss vuxna ner mot en läsida, tände en brasa och njöt av en kaffekopp med näsan mot solen.
Till mellis gick vi in och fikade dagens måste – Semlan.
Jag hade tagit med mina hemmagjorda semlor, med egen mandelmassa och en massa grädde, mums!
Och där någonstans ringer C och meddelar att en kossa som kalvade i helgen inte verkar må så bra och veterinären är påväg.
Jag lämnar kidsen hos mormor och åker hem. Vi hjälps åt att ställa i ordning och ta in kossan i behandlingsboxen innan vet anlände.
Veterinären nästan jublade då hon såg att kossan satt fast i boxen. Tacksamt arbetsläge i en dikobesättning.
Livmoderinflammation var problemet så lite smärtlindring och penicillin blev behandlingen.
Tillbaka och hämta barn och sedan snabbt hem och så byttes det om, pjäxor istället för springskor på fötterna och så de där skidorna för första (!) gången i år! En tur innan mörkret föll helt.
Skaren är ju helt perfekt nu. Att knäppa på sig skateskidor bara så kan man ju åka precis vart som helst! Ingen valla bara skatetag.
Susade ner på lägdorna och flög över sjön!
Men innan jag var hemma igen….De där susandet nerför är inte lika drömmigt uppför…
Var precis så slut som man bara blir efter en skidtur, speciellt den första skidturen! Det är mjölksyra i varenda muskeln och det är snudd på blodsmak i munnen.
Men ack så härligt!
”Det är ju nått fel på dig” säger C när jag kommer in, euforisk över att ha stått på skidor men så slut som jag inte känt mig på länge. Han fattar inte helt enkelt. Den där endorfinkicken man får och som ger det där lilla extra när den kommer från något man älskar att göra.
Men nu är denna långa, innehållsrika dagen till ända.
Vi firar in mars med lite vab. Oj så länge familjen klarat sig denna vinter! Länge sedan någon basilika var på besök nu. Ja lillasyster hade ju något misstänkt i magen men det belv aldrig något, tack och lov.
Men nu är det hostigt och febrigt från den minsta. Så en hemmadag har vi haft. C och jag har kört lite delat. Jag har åkt och gjort ladugårdens morgon och eftermiddagsrutiner men varit hemma timmarna över dagen.
Lite snö har fallit (och mer ska det komma i veckan!) och någon som inte direkt suckar över det är Lilla P. Traktor, skopa och vagn har fullt jobb!
Den febriga tvååringen satt och myste i vagnen innan hon slocknade sittande med djuren som sövande underhållning.Traktorn skottar inte bara snö, den skottar in foder också! Detta kap jag gjorde på Erikshjälpen! Detta stora ekipage i rejäl plast som inte går sönder efter två timmar gav jag en 50-lapp för. Det kallar jag fynd!
Den stora tjuren och den Lilla pojken. I respekt till varandra men visst vill man ha den där järngrinden emella!
Nu sover barnen och föräldrarna ska fortsätta se Bron som vi äntligen kommit oss för att se, såå bra ju! En dusch väntar först, innan vi gosar ner oss i soffan.
Går på knarrande, kalla trägolv ner och sätter på kaffe. Dagens frukost blir bananpannkaka då mjölken surnat i kylskåpet.
Vi har haft två fina dagar i Umeå hos Fanny. Bott i modern lägenhet, gått på stan i kappa och fina handväskan. Haft fredagsmys med gosiga barn och höjdpunkten, de där timmarna på badhuset!
En god middag tillsammans innan vi igårkväll styrde kosan hemåt igen. Barnen i pyjamas och båda sov innan vi ens hade kommit ut ur stan.
Så skönt att komma hem så vi har hela dagen här hemma idag.
Och den där insikten. Att det är supertrevlig att åka till stan, då på gator och in i fina butiker. Men bara för en liten stund. Att kalla hemma i en trappuppgång till en lägenhet det kommer aldrig att hända. Jag känner mig så felplacerad. Oavsett hur fräsch och fin lägenheten är man kommer in i så känns det inte rätt.
Nej ett knarrande trägolv, stora rum och en dörr att kunna gå barfota ut ur till en gård där det är bara vi – där ska jag bo.
Men alla är vi olika. Och tur är väl det!
Så vi tackar Fanny med sambo för en fina dagar vi kan prata länge om ❤
Fredag! Jag och Kajsa har börjar dagen med en uppfriskande springtur i kalla vindar.
Det där broddarna kunde jag ta av mig och slänga på kanten, bar väg!
Solen kom fram när vi svängde in på gården igen!
Vi har alltså ledig dag och långhelg! Lite senare idag ska vi åka på en efterlängtad tur till älskad människa. Moster Fanny!
Så jag och barn ska iväg upp till Umeå. Vi ska strosa på stan, äta god mat och det mysigaste – sova över hos Fanny!
Pappa C stannar hemma. Stortraktorn har nu äntligen/tyvärr lämnat gården nu och Brum-Brum ska över allt ansvar. Lite krångel med batteri och så som behöver fixas så det finns lite att göra här hemma.
En himla fin start på månaden Mars som nu faktiskt är här och man kan börja känna in att det närmar sig vår med bättre samvete!
Mitt liv som bonde 