Den första tiden…

Ett tredje barn ligger nu och växer för fullt i min mage. Älskade kropp vad du kan!

Hyllningar i massor, till både kropp och liv, såklart. Men hur har jag mått då, den här första tiden?

PYTON.

Första tre månaderna med Hedvig var också riktigt tunga. Med trötthet, illamående och kräkningar men denna gång tar priset alltså. En förlamande trötthet där alldeles från start. Jag kunde i princip somna stående om jag fick. Orkade noll och ingenting och en känsla av överlevnad, bara vi håller oss vid liv familjen och djuren var det enda jag kunde tänka. Sen på detta så har jag då mått otroligt illa, kräkts 3-4 gånger om dagen i tre månader och haft en svullen magen så det ser ut som att jag skulle vara i sjunde månaden vissa stunder.

Väntade på den magiska vecka 12 som kom och gick och inget hände. Kräkningarna höll i sig och det konstanta illamåendet likaså.

Men nu kanske. Nu är jag nere på att få upp maten bara en gång om dagen och det känns liksom skönt (allt är relativt!) och nu har det till och med gått någon dag ibland som jag varit helt kräkfri! Men en mage som fortfarande svullnar upp för minsta lilla intag av mat men huvudsaken är att kräkningarna upphör! Lite diffust illamående håller i sig också men det verkar ju som det går åt rätt håll.

Den värsta tröttheten har släppt och jag ska även dra igång med järntabletter som säkert kommer ge tillbaka lite energi de också. Jag kunde till och med göra ett litet enklare träningspass igårkväll! Det har legat helt på is under dessa ”överlevnadsveckor”. Trots att jag vet att energi och illamående kan till viss del botas med motion men alltså det har bara inte gått.

Foto: Nathalie Sjölander

Pju, hej avskrivning! Så skönt att kunna berätta hur det stått till den senaste tiden för er! Så att det varit lite glest med inlägg här kan alltså texten ovan förklara…

Men nu blickar vi framåt! Hoppas på en bra graviditet resten av tiden men jag tar verkligen inget för givet nu. Men några små livstecken om att det bor någon där inne har jag i alla fall fått och då känns det genast lite bättre! Som en påminnelse i allt illamående att allt detta är för en ny liten bäbis ❤

Foto: Nathalie Sjölander

En reaktion till “Den första tiden…

  1. grattis! synd att du inte har mått bra dock 😦 Jag är också gravid, fast i vecka 9 och känner absolut ingenting.. inget illamående, ingen överdriven trötthet.. nästan lite tråkigt. Man börjar ju fundera på om den lilla lever? Fast jag slipper gärna illamåendet såklart! Hoppas du mår bättre nu!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.