Månad: januari 2020

Uppdrag Granskning -Arlagården. Inte många som missat hur det är i ropet just nu.

Jag vill också skriva några rader, det är så himla många som gör det så jag tänkte att jag kanske inte behöver men alltså jo!

Den VERKLIGA bilden måste visas så mycket att den tar över! Bilder på glada, välmående kor, där ägarna lägger alla sin tid på att få just – glada, välmående kor.

Att se det som visades igår gör ont. Skitig miljö och hungriga djur. Något ligger alltid bakom sånt här, utan att det är en ursäkt på något vis, djur ska inte fara illa.

De nämner i programmet att detta är ett undantag, ändå vinklas det lite, om inte annat så gör rubriken det, till att såhär är det att vara Arlako. Detta svärtar ner hela denna branch. En branch som redan jobbar allt de kan för att visa upp det fina med en modern mjölkproduktion. Och den är BRA. Men i alla brancher finns det de som inte håller måttet. Oavsett orsak. Att ha det såhär är inte lönsamt, ingen bonde VILL ha det såhär, har det kommit hit så är det inte långt borta till undergång för hela företaget, för djur som inte mår bra ger ingenting tillbaka.

Och detta är EN gård, som jag hoppas kommer till rätta med problemen eller hittar andra lösningar för dessa djur. Men detta gör INTE att man ska dra alla över en kam! Det blir inte bättre att ”bojkotta Arla”. Detta är ett enskilt fall som tyvärr drar ner alla andra duktiga bönder på fel grunder.

De finns de som har fulla huset med instängda katter som går i deras egen avföring och inte får tillräckligt med mat och hundar som hålls på samma sätt. Enstaka fall som dyker upp. Men det betyder ju inte att man ska misstänka alla med hundar och katter för djurplågeri? Eller att vi i sverige inte borde ha hundar och katter som husdjur.

Tänk på det. Och alla ni som kan, fortsätt sprida en positiv bild av vår mjölkproduktion i Sverige! Detta ska inte få dra ner alla i det svarta hålet!

Söndag och barnkalas. Nybliven trebarnsförälder med en spädis. Pappa C kom hem de timmarna i hans annars jobbhelg på Borta-gården.

Men med inte så stora krav så gick det fint. Korv och bröd, tårtafikande och en skattjakt modell enkel. Sen där emellan skötte de lek och stoj själv.

Idag vaknar vi till måndag och vinterlandskap. De större barnen skjutsas på några timmar föris. Jag och bebis kommer hem, dricker kaffe i tystnad och myser en stund bara vi två.

Å sen. Jag gick till det där skåpet, det som gör att Kajsa-hunden blir smått tokig; Där träningskläderna finns.

Tre veckor har gått sedan lillsnoffsan kom till oss. Foglossningen har känts av lite diffust nu efteråt. Det dagliga stöket med barn och koll av djur och så har liksom varit fullt tillräckligt för kroppen denna första tid. Knipövningar och lite höftlyft och så har såklart gjorts, allt för att så skonsamt som möjligt börja stärka kroppen inifrån och ut igen.

Men idag alltså. I vintervitt, med ett barn i vagn och tillsammans med min fyrbenta kompanjon så gick vi en rask promenad!

Och SOM jag njöt! Jag kände hur endorfinerna kickade igång, hur kroppen bara – ÄNTLIGEN!

Och hur det slog mig, stort, att det här varit så saknat. Hur mycket detta faktiskt ger! Den friska luften, som idag hade inslag av lite piskande snöflingor, landskapet, frihetskänslan och den där underbara känslan av att jobba med kroppen, få upp pulsen. Detta är det jag behöver för att tanka energi! Det ger mer än att ta en powernap (om man inte har ordentligt med sömnbrist såklart). Jag fick bromsa mig själv gång på gång för att inte börja springa. Jag måste vara klok och skynda långsamt.

Och tacksamheten igen att få bo såhär. Bland småvägar och öppna landskap. Mötte inte en bil efter lillvägen på promenaden fram och tillbaka. Hunden springer fritt och jag tror vi båda är lika lyckliga.

Så gårdspromenaderna kan nu utökas till lite längre varianter! Tjoho!

Barnen hämtades sedan på föris. Vi var ute och gjorde en snögubbe i kramsnön som blivit och nu har vi ätit middag och väntar med läggningen tills pappan kommer hem.

Han är på hemväg och har nu två hemmadagar på schemat. Tjoho igen!

Igår hade vi kalas här på gården.

Vår stora lilla pojke fyllde hela handen.

Födelsedagsmorgonen började med legobygge, som fanns i ett av paketen. Pappa C hade en helledig dag från borta-jobbet. Trots att det är ganska mycket tid borta nu för C, för och nackdelar med att han nattar över, så kan lyxen också vara att han kan planera in lediga dagar. Som när hans son fyller år och då kunna vara hemma hela dagen, mitt i veckan.

De satt tillsammans i grävaren också nån timme och sorterade den rivna lon. Toppen för en femåring!

Och på kvällen kom närmsta familjen och grattade.

En önskan om dinosaurietårta. Spinosaurus skulle det vara! Den blev godkänd av födelsedagsbarnet och det är huvudsaken.

Och som pricken över i så kom favoritmänniskan hem från Umeå – Moster Fanny! Och hon fick en första träff med Vera.

En nöjd pojke somnade igårkväll. Älskling så stor du blivit!

Och idag vaknar vi till fredag. En planerad utflykt med Moster Fanny stod på agendan. Först bara hjälpa C lite fort att koppla halmrivaren på Brum-Brum som nu är lagad (kraftöverföringsaxeln gick ju inte minns ni att skrev om). MEN då startar inte den, urladdad på ström, och med lite tidspress för C så beslutade vi att istället för att vänta på den så ströar vi med hjullastaren. Då krånglar såklart skoplåset på DEN. Suck och stön en krångeldag. När vi hade tänkt att bara njuta av en i princip helt färdig lagård! Snickarna har nu packat ihop efter månader här på gården. Portar som är himmelska framför varje öppning har nu kommit upp också, ska visa senare!

Men så är det ju, krångel kommer ändå, och det är så att det ofta klumpar ihop sig.

Så jag hjälpte till med ströningen. Det går så mycket smidigare när man är två (nästan ett måste) när man ska köra in med hjullastaren och balar på bädden. Fanny var med barnen under tiden ute på gården och lekte, guld värt! När humöret var irriterat som det lätt blir när det inte riktigt går som man tänkt, så var det skönt att inte ha barnen runt i kring sig just då.

Men till slut var det ströat till alla djur och mat utkört. Vi pussade pappan hejdå inför helgjobb och vi andra kunde äntligen göra vår utflykt.

Den gick hela vägen…

… bakom lillstugan på gården!

Vi gjorde upp en eld, grillade korv och njöt så i solen. Som en dag i mars, dropp från taken och en värmande sol mot näsan.

Så, en dag som inte riktigt blev som tänkt men det är vi ju rätt vana vid… Och det blev ju himla bra ändå ju. Det behövs ju inte mer, i det enkla ni vet.

Nu ska vi ha myskväll här med god middag och bara ta det lugn. Så fint så!

Vår plan med att riva gamla lon var att dels få bort den gamla byggnaden som börjar få lite större renoveringsbehov. Stora kostnader till ingen nytta riktigt. Vi använder inte denna byggnad till nått alls egentligen, förutom att föra grejer i och så hönsen (som tyvärr inte är kvar nu) men det känns lite lyxigt att ha denna stora kvadrat byggnad till ett gäng höns!

Visst känns det tråkigt och lite ”fel” att riva denna gamla, gamla byggnad. Tänk hantverket! Dessa enorma stockar som sitter fast som gjutet, historien, djuren, arbetet som gått igenom denna lagård. Men allt har sin tid och tråkigt nog så har vi ingen användning av den.

Och tanken är också att vi kommer att bygga den nya mjölkladugården här, där den står. Angränsande till den befintliga lagårn. För vi kommer att ha ungdjur och sinkor i lagårn vi har nu så det ska kunna vara smidigt att flytta djur mellan nya och gamla lagårn.

MEN, vi har kommit på ett annat alternativ. Att bygga på lägdan framför huset. En av orsakerna är markarbetet. Det kommer krävas rejält med fyllmaterial och jobb med utjämning där gammlon har stått, till skillnad på den nästan helt plana ytan på lägdan. En till orsak är att den då kommer ganska nära vägen så kan tankbil, bulkbil osv lätt svänga in från stora vägen och aldrig behöver åka in på gården. Med tanke på ett gäng barn så känns det som en trygghet. OCH så kommer vi få sjöutsikt från huset! Lon har stått så dumt till har man tyckt i alla år, skymmer precis den härliga vyn och nu när den faktiskt kommer att försvinna så smäller vi upp ännu en bjässe som kommer skymma ännu mer.

Nackdelen är ju avståndet till andra lagårn. Ska man flytta en sinko måste man ta traktor. Det finns tydligen som en-ko-box man bär på lastaren man kanske då kan använda sig av. En till nackdel är att det blir längre till gödselbrunnen.

Så jag slänger frågan till er med erfarenhet! Är det dumt att bygga en bit från befintlig lagård? Ni som har så och flyttar djur emellan (avvanda kalvar ska flyttas över, kvigor som ska semineras ska få vara i nya men sedan tillbaka igen dräktighetsperioden och sinkor då) hur tycker ni att det funkar? Är det bökigt? Det blir en robot till att börja med men förberett för att kunna sätta in två i framtiden så det handlar om en besättning på 55-65 kor typ.

Vi ska räkna mer på hur mycket det gör i kostnad för markarbete också. Vi måste hålla i all kostnader får att få en kalkyl som går ihop men vi vill samtidigt inte vara dumsnål och bygga in oss i nått som vi kommer få sota för i efterhand.

Så dela gärna med er av era tankar! All input är bra!

C har jobbarhelg. Men han kom hem en snabbis igår och vi hjälptes åt att ströa i lagårn. Gården sandades efter att ha blivit total isbana efter nattens regn (i slutet av januari!?).

Mor, far och gammelmormor kom en sväng också och firade Vera med födelsepresent. Självklart bjöd vi på semlorna som bakades härom dagen!

Sen gick vi ut för det fortsatta projektet – rivning av lo/gammlagårn.

Med mamma och pappas hjälp bars det ut grejer på livet. Eftersom att de fortfarande är deras gård och flera generationers grejer här så hjälper de till att få undan då det ju är lite tidsödande. Hjälp så det samlas på sig grejer! Framöver kommer vi varken ha bagarstuga eller stor gammal lo att lägga saker på hög i, så vi hoppas att de gör att det blir mindre grejer… Hoppas kan man ju alltid!

Pontus i full huggning med kofot! Leksakstraktorn gick varm också med skopa och släp som han körde småved i från lon.

Bäbisen sov och sov och sov. En bra bit över fyra timmar innan jag började peta lite på henne då ”matbehållarna” började bli ganska så stinnfulla!

Idag har vi söndag, ett litet vitt täcke har lagt sig under natten och det är flera minusgrader. Ett sista ryck ska göras i den gamla ladugården för att bli klar att börja rivas till veckan. En vän har kommit med sin grävare så vi kan få omkull resten av den bastanta byggnaden.

Pappa C kommer hem ikväll också och det längtar vi alla vi alla efter.

Ha en fin dag!