Där, i lilla hjullastaren sitter femåringen och är nöjdast på jorden. När han får vara med och jobba, helst av allt köra själv, då är han i sitt esse. Det liksom sitter i kroppen på han!
Många gånger jag och C har stått med gapande munnar då han kopplar om till skopa eller trixar ut en bal ur balhögen. Självklart under ständig uppsikt och denna maskin kan man ställa så den går saakta.
Men det är så härligt att se, för det första hur han bara kan. Han har ju suttit med x- antal timmar genom sina små år i livet och har väl sett tusen gånger hur vi gör saker och ting. Sånt som vi inte tänker på att tar han in, suget åt sig som en svamp! Och för det andra hur det lyser i ögonen på pojken när han kör, fullt fokus och absolut älskar det!
Lillasyster är ju också gärna med såklart men på tok för liten för att köra såklart, sitta i knät och styra får man börja med!
Idag har vi tagit paus från gårdsjobb och varit på utflykt med mormor och morfar. Åkt pulka, fikat och vilat näsan mot solen. Njutbart alltihop!
Lättnattade barn med många steg i benen och nu lördagsmys i soffan med bäbis och svärfar som är här hos oss. Imorgon kommer C hem igen och det längtar vi såklart efter. Trevlig kväll!
Mitt liv som bonde 