De här två busungarna hade jag med mig på första inskolningsdagen i morse. Ja, vi byter ju förskola nu. Lilla P har gått på världens bästa Järnsta ju, kooperativet som ligger ett stenkast från oss. Nu börjar båda barnen på den kommunala i vår bygd. Orsaken är att nu när Hedvig ska börja så får hon inte plats, det är fullt på Järnsta. Och grejen är att vi måste börja jobba nu. Ekonomin är tuff. Sen har vi haft lite svårt att få till de där föräldragarna man ska göra varje månad, med det yrke man har som är så svårt att planera och så.
Vi kommer att sakna Järnsta, såklart men detta kommer att bli bra också!
Lilla P stortrivdes första timmen och skulle minsann INTE åka hem. Så det var som vanligt att bära en skrikande unge under armen därifrån. Han är tydligen sin mor upp i dagen det där med att inte vilja åka hem…
Aja, hem och stoppa ungar i vagn för sovning. Mamman och pappan gjorde lagårn i härligt solsken och värmande plusgrader och eftermiddagen spenderades sedan ute när barnen vaknat igen.
Storebror hjälper Lillasyster att koppla vagnen, vi tar en tur på gården, med Lillasyster I vagnen och så vidare.
Och ikväll, när barnen lagt sig så premiärade jag. I dessa;
NYA SPRINGSKOR! Med presentkort i både julklapp och födelsedagspresent så blev det ett par nya skor efter flera år. Och jag är tillbaka i Adidias. Hade ett par Asics nu men har aldrig riktigt gillat dom. De har tagit över totalt de senaste åren alltså, väggarna i sportaffärerna. Men nu, jag frågade efter Adidias, sprang leende på bandet och kände direkt – YES! Mina fötter är gjorda för Adidas helt enkelt.
De har legat och väntat ett par veckor i sin låda faktiskt. Jag ville inte ha premiärturen med nyskorna med broddar på isvägar, men nu är det torr asfalt så nu var det dags!
Och ni som vet, ni vet. Den där första turen i nya skor – underbart!
Nu är det tack och godnatt!
Mitt liv som bonde 