Äntligen är maskinen igång!

Fredag och en ledig dag!

Så himla taggad jag var på denna dag. Vår i luften, ledig med kidsen och en massa saker att ta itu med.

Vi börjar dock dagen med att komma till ett stinkade hem. Kajsa-hunden har spytt i vardagsrummet och det luktar URKAS.

Så det var ju kanske inte världens bästa början…Men efter lite frukost och kaffe så var humöret lite bättre. Och än bättre blev det sedan då vi klädde oss och barnen premiärade i vindfleece och tunnare mössan och så styrde vi kosan mot stan.

Nej ingen shopping så, eller ja, hönsmat och lite frön på Granngården och det är väl den bästa shoppingen!? Men den stora orsaken var att vi skulle hämta ett gäng finägg!

ÄNTLIGEN startar jag kläckmaskinen! Som jag längtat men måsta hålla mig för det där med plats för en massa kycklingar vintertid är ett litet problem. Men nu kan jag bara inte hålla mig längre och vi får väl lösa platsfrågan eftersom. De kanske får flytta in med större gänget rekordtidigt, äsch det ser vi då!

Så himla härligt att vara igång så nu väntar den spännande längtan att se hur många som kommer ut ur sina skal om tre veckor.

Ut i solen sedan! Och vi har haft riktigt gårdsstros. Skottat in foder i ladugården och tittat till dom stora djuren.

Till hönsen sedan. Dags för städning så de fick komma ut, för första gången i år!

Det var med väldig skeptis de försökte våga sig utanför dörren.
Men till slut så vågade sig Brahman Harald ut med sina två damer.

Resten tog sig ut så småningom också och vi kunde göra fredagsfint i hönshuset.

Älskade Fluffrumpor!
Hedvig körde ner det nyinköpta värpfodret med stil!


Lite stök och städ på gården också. Men den där sista timmen fick mamman allt flera extra gråa hårstrån… Vår älskade, envisa, uthållighetsgråtande lilla flicka satte mammans tålamod på prov så att säga… Men man lär sig djupandas i alla fall!

Väl inne efter en massa utetimmar (gissar på en viss grad trötthet hos lillflickan) så lugnade det hela ned sig.

Lagar mat och har fredagsmys. Pappa C är borta och jobbar och har så varit hela dagen sedan klockan 05 imorse. En riktig långdag med andra ord!

Men jag hoppas att det inte blir allt för sent så vi kan ha lite soffmys tillsammans ikväll.

Nu väntar jobbhelg för mig och en tidig morgon imorgonbitti. Men visst har vi haft en härlig ledig fredag trots lite skavanker här och där med hundkräk och 2åringsutbrott men det är ju inte annat än livet.

Och kläcket är påbörjat!! Det är det jag är mest exalterad över idag! Nu håller vi tummarna att det blir lite kycklingar utav dessa.

Tacka en bonde för landskapet.

Här jobbas det på får fullt. Ansvarar lite extra på Borta-gården denna vecka och det går toppen än så länge.

C har haft några mjölkningar och jobbat hemma. Förutom djur och ladugård så har han börjat lite smått med motorsåg på ”hygget”. Skogen som blev ett hygge som blev ett bete. Det växer upp sly i sjok som måste sågas ner och eftersom att detta bete är så stort så får man ta en del i taget varje år.

Slyn växer äckligt fort. Ändå går det betande djur på denna yta men det kommer ändå här och där. Tänk då alla ställen där det inte går och finns djur längre, hur mycket som växer igen? Tragiskt.

Dessa bilder är från ifjol när C gick lös med sågen. Och iår har djuret hållet undan detta så fint och bra.

Tänk förr. Då hade man sin gård och sina hektar runt huset. Där sköttes allt. Inte fanns det sly i nått dike eller efter sjöstranden då inte. Varje kvadrat togs till vara på. Djuren betade och höll undan och lien gick varm överallt där det fanns gräs. Hårt och slitsamt såklart och tack och lov för utvecklingen av både maskiner och växtodling. Men visst fanns det den fördelen då, det öppna landskapet. Det är bönderna som håller landskapet i trim och ju färre det blir desto mer sly kommer vi att se. Så är det. Större gårdar och mer mark som sköts effektivt såklart. Men fortsätter bondeantalet att minska såhär så kommer det inte gå att hålla allt öppet och brukat. Vi som har såna förutsättningar i Sverige att kunna producera så bra mat vi låter det sakta men säkert växa igen.

Så tacka en bonde, inte bara för maten utan även för landskapet.

Vårvinterhelg.

Jo jag kom hem till slut i fredags. Bilen bärgas till verkstad och min mor skjutsade mig till en annan verkstad så jag kunde köra hem vår riktiga bil (som de inte hittar nått fel på så det är ju spännande vart den stannar nästa gång…).

Vilket flyt vi har med dessa motorer alltså.

Men men! Kanske inte den bästa starten av en ledig helg men den blev himla bra ändå.

Jag började lördagsmorgonen med en springtur. I en värmande sol och utan jackan! Så himla härlig start på dagen!

Sedan åkte vi hela familjen och hälsade på en bonde-kollega och fick våffel-lunch. Snusade på alldeles ny bäbis och två traktorpojkar lekte gärnet. Middag hos grannar blev vi bjudna på också så lördagen var riktigt i lyxens tecken.

Och igår en söndag. Strålande solsken, snön smälter i rasande fart. Kläder blir leriga och stövlar är nu ett måste utomhus. Vi kånka fram grillen och grillar korv till lunch.

Pojken är lycklig när det nu finns annat att skotta och fylla vagnen med än snö.
Men än är det mycket snö kvar och lillstumpan kämpade på bra för att komma till lekstugan.

Eftermiddagen spenderas nere i lagårn. Hela familjen hjälps åt att ströa, skrapa och utfodra djuren.

Vi avslutar helgen med en tidig kväll i säng och lugn måndag morgon. Vi åker till föris och jobb till klockan nio och det ger såna här mysiga morgonar.

Nu väntas en vecka med lite mera jobb och ansvar på Borta-gården.

Hoppas ni haft en fin helg också!

Rubbning av rutinen.

Veckan är igång och det med råge.

C har snöjour och det har snöat varje dag. Jag är glad att jag har jobbat ”eftermiddag” (börjar då 09 och inte 06) så man hinner se väglaget och eventuellt hinner en plogbil åka förbi innan man ska ge sig iväg.

Idag blev det dock lite senare ankomst till borta-jobb då det krävdes lite här hemma först.

Några balar till djuren skulle köras, ett vattenkar och vatrenkopp tinas och så skotta! Både gården och till en markägare.

Och nu sitter jag och gäspar vid läggning. Pappa C likaså. Huset skulle behöva städas. Jag plockar alltid – varje kväll genom huset för att få ro. Men varken igårkväll eller nu så ids jag verkligen inte. Jag vill vara krypa ihop i soffan under en filt med kopp te.

Och det ska jag göra också! Ibland faller systemet, rutinen och orken och det är okej (försöker jag intala mig själv). Så det är inte blåst på diskbänken, det ligger post och tidningar på bordet och leksaker är utspridda överallt. Andas, du kan gå förbi röran.

Jag hoppas också att C får en hel natts sömn då de senaste dagarna varit rätt slitiga med körning nattetid och några timmars sömn bara här och där.

Så trevlig kväll från oss i soffläge!

Ett barn i den där overallen.

Jag minns vi hittade en liten, blå, ladugårdsoverall här i huset när vi flyttade in. En som jag haft när jag var liten.

”Tänk när vi har barn C. Tänk den dagen den lilla kommer att kunna ha den här på sig.” Den tanken var hisnande..

Och här är vi fem år senare. Med en pojke som tar på sig denna overall. Som har en lillasyster som såklart också vill ha overall på sig när storebror tar på sig nått nytt. Hon får en alldeles för stor men hon blir så nöjd så.

Efter Borta-jobb och förishämtning delade vi på oss och tog varsin overallunge med oss. Jag och den lilla flickan hoppade in i traktorn och körde balar till korna och Lilla P han åkte pappan på jobb, och mjölkade!

En lyrisk pojke var med under ett helt mjölkpass. Visst har han varit med att mjölka förut men då var han bara knappt ett år så det minns han såklart inte. Hans första levnadsår hade vi ju själva mjölkkor här på gården och han satt med i en vagn under mjölkningen ibland.


Nöjd och trött kom de hem och det blev dusch och bums i säng.

Imorgon är det ju någon som fyller år. Denna lilla bondpojke blir nu hela fyra år! Mamman kan inte riktigt förstå att den lille pojken blir fyra hela år, precis som varje år när det kommer en födelsedag, blir mamman lika chockad. Men jag tror nog att man tänker tillbaka då, på den där lilla bäbisen som kändes nyss men samtidigt väldigt längesedan.

Hur jag seminerade med värkar men var tvungen att göra klart, sånt är ju viktigt förstår ni! Att ta de rätt i brunsten. Och det som var ännu mer festligt att det var både Mini och Lovis som seminerades då och båda tog sig dräktiga och fick var sin kalv nio månader senare.

Men det är alltså fyra år sedan nu. Så mycket som hänt sedan dess.

Livet alltså.

Nu ska en trött mor gå och göra resten av familjen sällskap där på övervåningen under ett mysigt täcke. Godnatt!