Kategori: Uncategorized

Veckan som gick var en ganska krävande vecka. C var borta mycket då han hade upplopp med plöjningen på Borta-gården. Treåringen här hemma med den starka viljan har fått ett litet extra uppsving med mycket känslor och utbrott utöver det vanliga just nu som såklart tar på både mor och dotter.

Dom dagar de stora barnen varit på förskolan några timmar har jag passat på att göra lagårn med skrapning och ströat. Nu när vi rivit gamla lon och så även gödselplattan som var i anslutning till den, precis utanför skrapgången så man kunde skrapa rätt igenom så har en provisorisk vägg byggs upp i ena änden som vi nu får skrapa mot och åka och tömma skopan i brunnen istället.

Vi tog en after-föris i snöblandat regn innan vädret skulle bli ännu sämre och plockade ihop lite rekvisita till höstpyssel som vi knåpade ihop dagen efter då det regnade på tvären och ingen hade lust att vara ute. Även sån dag då huset såg ut som att en orkanvind blåst fram även inomhus… Ni som hänger med mig på instagram och Stories vet vad jag pratar om. Den där innedagen då kanske lite dammsugning och torkning av golv kunde ske på samma gång fanns som ett mål la jag på sidan där på eftermiddagen då jag insåg att det vore vansinne att utsätta sig för det målet så som det såg ut då och vart energinivån låg. Tillägg också att en fas gick precis då första plåten tekakor åkte in i ugnen. Och innan jag figurerat ut (till slut med hjälp av guidning av elektriker) och lyckats få igång ugn och kylskåp (!) så blev den första plåtens bröd stenhårda och resten låg liksom och överjäste i väntan på gräddning men de blev åtminstone hyfsat bra när de väl blev klara. Tekakor alltså, inte min melodi! Med degkladd, kavling osv.

Men så fick vi den där stundens pyssel, alldeles för sent egentligen då både mat skulle ordnas och skridskoskola skulle passas men det var ju liksom en höjdpunkt vi hade tänkt med dagen så den prioriterade vi ändå. När köket ändå såg ut som ett bombnedslag så kunde vi ju lika gärna späda på lite till! Och hur mysig stund. Vi gjorde varsin ”höstskog” med det vi hade plockat med oss dagen innan. Med lite lim och pennor så blev väldigt fint tycker jag som nu pryder spiskåpan. Ett lugn och fokus efter en stimmig innedag satt det såå fint hos oss alla.

Sen att det även kom ett halmlass bil och släp precis vid nattningstid med noll framförhållning just denna kväll också var ju liksom pricken över i! Det slutade med att två barn satt med i traktorn och lastade av långt efter sovtid medans bebisen sov inne (med babyvakt) efter ett försök att de fick sitta och se film och kunna kika på mamma genom fönstret.. Men det det gick ju det med.

Helgen kom och vi åkte och hälsade på Nattis och pojkarna där vi till slut åt middag ihop. Så mysigt spontant.

Och lördagen efter att vi ströat lite i lagårn på förmiddagen så utflyktade vi med mormorn.

Rytjärn i Mädan. Kallt men mysigt.

Sen blev det väl så att barnen och jag bjöd in oss själva på middag hos mor och far. Då C inte kom hem den kvällen heller blev det en vinstlott att få åka och bli bjuden på mat som lite seg i huvudet trebarnsmor.

Söndagen kom och pappan kom heem! Skitvöder igen men där blev priot för dagen – en springtur. Regnet öste ner och det blåste på sniskan men när man är så inställd på det och man vet att det är preciis det jag behöver just nu så bekom det inte ens mig.

Dyngsur men nytankad!

Så har C skött lagårn dessa dagar.

Igår var vi ut en sväng hela gänget, såna där favoritstunder.

En grind fixades så tjurarna kan dricka lite bättre bla och lite fix i verkstaden.

Och idag kursdag för mig och C, och Vera såklart! Barnen var på förskolan men resten av denna vecka är lovledigt.

Jag tror att jag borde ge mig här nu. Långt inlägg då veckan ska gås igenom. Förhoppningsvis blir denna vecka inte lika ”hård”. Vissa perioder är ju mer krävande än andra och vi är lite inne i en sån just nu. Men å andra sidan så skulle jag inte byta bort den här tiden med barnen heller. Det får lov att vara lite kämpigare ibland, man ska bara föröka sänka kraven på allt runt omkring för att kompensera vilket är lättare sagt än gjort! Barn och djur går först sen får resten bli som det blir helt enkelt!

Äntligen var det dags – tröskning!

Det har ju, som ingen har missat, regnat en del den senaste tiden… Då vi tänkte börja tröska började regnet utan hejd. Sedan var alla träskor upptagna osv. Men nu blev det tid! En tvådagars öppning innan det blir ostadigt igen och det känns som att loppet är kört.

Tanken var egentligen inte att tröska alls. Vi har aldrig tröskat sedan vi tog över driften på gården. Min pappa tröskade lite, ett tag men det var så länge sedan att jag knappt minns det. Tanken var, att vi sår vete för att få myclet halm. Halm att bala och kunna ströa med. Men det såg så himla fint ut i sommar att vi kan ju inte bara låta det förgås! PLUS att tröskar vi inte och vi ströar så kommer vi bli olyckliga på att korna äter upp det vi ströat med – om man ströar med godis!! (Att vetekärnorna sitter kvar och hamnar i bädden).

Det blev blött och har kommit hutlösa mängder regn. Veten tar lite extra tid på sig att mogna förstår ni, många höjer på ögonbrynen då vi sått just veten men det var just för att försöka få mycket av själva strået, halmen. Men torr halm är bara att glömma. Vi provar i alla fall att tröska, vi får väl se hur spårigt det blir.

Han började med den stora fina, gröna tröskan (till Pontus förtjusning) och hej vad det gick!

Han fyllde tröskan och lastade över till mig med traktor med tippvagn.

Lite fräsig känsla att köra hem sitt egna spannmål ändå. Något nytt som just vi inte har gjort förut!

Med mig hade jag världsgulligt sällis!

Jag backade sedan till och tippade lasset i den fina provisoriska tippfickan byggd på foderbordet.

Nästa spännande del var korvpackaren. C lastade med skopa i en kross som direkt krossar och packar in veten i ett ”korvskinn”. Då blir det färdigkrossat, ensilerat och förpackat så allt blir liksom klart på en gång!

Det flöt på bra och när kvällen kom insåg vi att det skulle bli lite bökigt när kidsen skulle i säng. Vem ska lägga? Ingen av oss kunde ju direkt lämna vår del i kedjan så som tur var kunde mormor och morfar hämta och ha dom över natten. Guld värt!

Veta hängde på oss hon, satt i traktorn till mitt i natten men den ungen gör inte mycket väsen av sig så det gick så bra så! (Hon ammar fortfarande nattetid och är inte jättevan flaskan så det var en dum första-gång mitt i så mycket annat kändes det som!)

Det blev kväll och det blev natt. Tröskan tog det sista och åkte hemåt. Jag och C krossade det sista lasset innan damp ner i sängen vid halv ett. Så sjukt nöjda! Ingen av oss hade trott att det skulle gå så bra. Att allt som var tänkt kunde tröskas och att hela kedjan ändå gick ganska smärtfritt totalt sett. Kul! Särklit när det är första gången!

Väckaren ringde och efter frukost tog vi oss ut igen. Mycket konstig känsla att ha morgon med bara en(!) bäbis!

”Korvskinnet” skars av efter lite städning kring kanter och så som fanns kvar att krossa och då såg det ut såhär. Lite degig konsistens.

Och här ligger den färdiga ca 16m långa korven med 36-40ton vete från 11-12ha. Kidsen kom hem på förmiddagen och vi fortsatte arbetet med att återställa. Åka tillbaka med grejer, tippvagn, stora hjullastaren osv. Lagårn ströades och skrapades och utfodring på sina ställen.

Djuren fick självklart smaka på den nya delikatessen och det fick väl godkänt i betyg!

Så, då har vi provat det också! Tröskat spannmål på gården!

Solen sken och humöret var på topp! Lördag och en härlig dag vankades. Men den sköna tanken varade inte allt för länge.

Den sena dagen innan, då vi snodde ihop en omelett till middag för att affären inte hanns med ni minns? Vi laddade oss för att göra en storhandling, åka en sväng till kusin och kusinbarn och hämta ut paket. In med hela högen i bilen – stendöd. Åååå!

Det är nått knas med batteriet. Något tjuvdrar så står den länge är den urladdad och skitkrånglig att ladda upp! På med laddare och besöket flyttades hit av kusin Nathalie. Startkablar testades men nope. Tiden rann ut och affären stängde…

Så himla fint då att man har snälla grannar som bjöd upp en mor och tre barn på middag. Så det tomma skåpen fick stå tomma och vi fick en trevlig kväll med god mat, så tacksamt!

Och idag kom C hem på morgonen! Med smör och bröd köpt på macken som var det enda som var öppet där på söndagsmorgonen. Så det blev nån typ av frukost! Han gjorde ströade och skrapade sedan lagårn lite snabbt och sedan iväg på skridskoskola för barnen. Glada barn att få ha pappan med på isen och jag kunde gå och STORhandla medans. Utifall bilen skulle jäklas igen så klara vi oss några dagar..!

Hem för ombyte och sedan en liten promenad upp till grannarna och barnkalas. Så himla mysigt. Och känslan av att vara hela familjen på lite aktiviteter var så himla underbart!

Eftermiddag spenderades sedan ute. Potatisen och morötterna togs upp.

Och nu ikväll startade bilen. Så sköönt! Den har fått gått ett tag och nu är polerna bortkopplade så den förhoppningsvis ska starta imorgon när barnen ska på föris.

Sen är veckans Att-göra – boka verkstad!

Okej, så var det hemtagning av kvigor del 2.

Vi fick inte hem dom sist, när resten av djuren togs in. Men nu då! En plan hade lagts upp så det skulle nog gå fint!

Slut på mat i foderhäcken, perfekt. Lite hungriga djur, man ställer om grindarna på låsfunktion så när de sticker in huvudet för att äta låses de och de sitter fast. Har funkat toppen de senaste åren just på kvigorna som är lite skygga och misstänksamma. Och för att förebygga misstänksamhetsgraden åkte jag dit med mat och sedan hem direkt igen som vanligt när man fodrar och så väntade vi nån timme. Kommer tillbaka och tre sitter fast. Alltås va?

Dom flesta stod alltså och tittade på oss bara, suck. Ett försök att få in de som satt fast lyckades inte heller, grindar i geggan runt häcken, ett litet kryphål och en kviga som drog den vägen, allt rasade…

Ruta noll, igen. Vi har inte tillräckligt med grindar så man kan göra en större fålla och få in dom i heller. Dags att sätta såna lite högre upp på inköpslistan kanske?

Så vi gjorde ett desperat försök att göra en fålla med balar som stod på lägdan bredvid (som blivit bortglömd av balkörargänget) och tur var väl det nu. Jag satte nästan pengar på att någon eller några skulle hoppa över men vi provade. Och kors i taket så gick det!

Viktigt att få in alla på samma gång så det inte blir nån stressad eftersläntare!

Vi vågade knappt andas, inte stressa upp de här inne nu så de får för sig att hoppa. Men när de väl var inne så gick det så fint så! Halva gänget tog vi på vagnen och resten stängdes in och fick vänta i fållan.

Naturligtvis hade det ju börjat spöregna också så där stod jag och vaktade kvigor – i spöregn. Barnen då? De två stora på föris och den makalösa bebisen satt i bilen, med en leksak och somnade efter ett tag helt själv, tyst och lytt.

Ett samtal till förskolan också om att den där utsatta tiden, att vi skulle vara klara och kunna hämta innan mellis gick i stöpet. Men såklart ställer de upp så de kunde vara en stund till! TACK! Inte så drömmigt att måsta avbryta mitt i allt detta, hämta barn och ha med dom i detta gegg och ösregn som var!

C kom tillbaka med vagnen och vi lastade resterande. HALLELUJAH djuren är inne!

Då var de bara det att jag skulle ta bilen hem ja… Genomblöt och lerig hela jag.

Ett ombyte, hämta barn och så på’t igen. Hela lagårn skulle skrapas och ströas.

På förmiddagen fixades en provisorisk vägg mot skrapgången eftersom att gödselplattan nu är ett minne blott så vi kan inte skrapa igenom rakt till den. Där ska en ladugård byggas!

Lite småkrångel även under dessa timmar men till slut var vi klara. Mörkret hade fallit och vi alla var trötta och hungriga. Ingen hade hunnit på affären som var planerat för att fylla upp de tomma skåpen. C var tvungen att åka till borta-gården igen så vi rörde ihop en omelett till middag och kalasade i lite chips till fredagsmys.

Ho, vilken dag.

Idag vaknar vi till något väldigt trevligt.

Sool!!

Så utetid med mitt lilla crew står på dagens agenda. Första ska vi kolla läget i lagårn där numera ALLA djur är. Så vi håller tummarna att allt är lugnt och bra!

Trevlig helg hörrni!

Ta-in-djur-dag!

Det är höst på riktigt. Korna har noll att äta ute på betena och utfodras med balar i häckar. Den torra marken har snabbt blivit igenkänningsbar med det normala för årstiden – gegg.

Denna vecka ska bestå av skitväder hela veckan och många mm regn väntas komma. Så det kändes dags att ta in djuren i lagårn.

Barnen kördes till förskolan och sedan förbereddes för hemtagning. Ströades upp för första gången där inne och så.

Vi börjar med kvigorna som är ett par kilometer från gården. De kan gå hur som helst att lasta dom, typ 20 min eller inte alls.

Och det blev det senare. De var misstänksamma, och ville inte sätta in huvudet i låsgrindarna på häcken (som de ätit ur flera veckor…) vi provade att driva in dom mot grindarna men insåg att det bara skulle bli stress av det så vi gav upp. La upp en ny strategi och gör omtag senare i veckan.

Det andra gänget däremot var döpepp på att få komma in!

De sprang gladeligen in hela högen!

Nämnde jag att det har vräkt ner regn under hela dagen? Vi var blöt inpå bara skinnet! Bara fötterna som varit i riktiga gummistövlar var torra. In för ett ombyte och i den vevan hämtade jag barnen på förskolan. Vi tog oss ut igen när vi kom hem och så sorterade vi upp det stora gänget som alla 40 gått i samma grupp nu på slutet ute.

Foder ställdes ut på foderbordet och den där femåringen är såå nöjd att ha djuren i lagårn nu så det blir lite arbete!

Hungriga och nöjda var vi sedan. Och så är det ju precis som alltid, det är lika skönt att ta in djuren på hösten som att släppa ut de på våren.

Och det känns ju extra bra just idag att de är inne under tak i mjuk strö när regnet står som spön i backen och vinden viner runt knuten. Ja förutom det där lilla gänget då som inte ville samarbeta… De får stå under sina träd och vänta till nästa chans att komma hem!