Vi pyntade bron med löv, plockade blommor och välkomnade goda vänner till gården.
En mjölkkruka med iskallt vatten höll drycken kall denna varma dag.
Det dukades upp för gudomlig midsommarlunch. Knytis det bästa är!
Vi hängde ute, bland sommarlåtar och fina vänner. Barnen diggar Johan, här ser dom en spindel i sitt nät in action som fångar ett byte, nån liten knott – mycket intressant ju!
Tipsrunda i par och andra lekar som även barnen fick vara med på, såklart.
Heja Hedvig!!
Såå himla mysig dag vi hade!
Gästerna övernattade i tält på gräsmattan och idag gjorde vi en liten utflykt till en topp.
Kaffe, utsikt och mysigt sällskap.
Real life-bild, trösta gråtande övertrött bäbis. Som snart somnade gott mot mamma.Älskade trio.Fina vänner.
Trött treåring med nytt sår för dagen på knät men så himla härlig tur ju!
Kanske en ny tradition? Gänget, midsommarfirande och topptur på Midsommardagen?
C är ju mitt i skörd av 400ha (!!) på sin borta-gård. Men han var hemma igår och på förmiddagen idag. Lite fålla-byte idag för korna in
Från att ha haft typ vinter, otroligt kall vår till att axplodera i högsommarvärme. Jag hängde undan täckjackan typ förra veckan liksom. Då det varit så kalla kvällar och nätter långt in i maj har den fått hänga kvar, barnens mössor och vantar har legat framme men nu känns det tryggt att lägga undan allt sånt!
Vi premiärade med det första doppet en av de där varma, varma dagarna. Galet ändå, när det varit så kalla nätter så har det blivit badvänligt i sjön! Eller ja, sköönt vet jag inte om det var, men barnen tyckte det i alla fall!
En kaviarmacka på stranden, somrigt!
Och en liten nypa mig i armen bild. Bäbis på stökig filt.
Och en sån där sjukt jobbig bild. En gräsmatta som nästan var klar för skörd kändes det som… Med en gräsklippare som har haveri har den vuxit ifrån oss men med snälla grannar så har det ordnat upp sig.
Aah! Kvällsgörat några kvällar nu och all gräsmatta har fått sig ett klipp! Ser ni där till höger, traktor med släp, full med gräsklipp. Ja pojken skördar förstår ni. Jag ”slår” och han samlar upp gräset och ger till sina kor, som mamman tyckte bodde väldigt bra i ensilagebädden med potatis! Pontus leker det bästa han vet och jag får uppsamlat gräs från gräsmattan och påfyllning där det behövs! Win-win!
Och när de stora barnen varit på förskolan och den lilla slumrat har jag fixat stängsel.
Bytt ut dålig tråd mot ståltråd.
Flyttat djur till nya fållor och mera gräs.
Och på kvällarna när barnen somnat grejar jag ute, rensar ogräs, vattnar, och har trollat fram plattorna framför växthuset från ett lager grässvål. Det bara gåår ju inte att gå och lägga sig dessa ljusa, ljuvliga junikvällar.
Och idag tog barnen sommarlov från förskolan. Vi firade med somrig mellisfika ute på varm altan. Coola tjejer va?!
Och så avslutade vi dagen med ett kvällsdopp! Premiär för Pontus att cykla ända fram, och mamman sprang efter med vagn och resten av gänget. LJUVLIGT!
Och imorgon är det midsommar, känner på mig att den kommer bli hur mysig som helst!
10 juni. Idag fyller han år, Charlie, min man och pappa till våra små. Han som sällan blir fångad på bild, är världens roligaste pappa, men också hårt arbetande för att få livet att gå ihop. Han som längtar kanske mer än jag på den där nybyggda lagårn så han kan jobba mera hemma igen. Vi är väldigt olika men har samma drömmar och samma mål i livet. Älskar dig ❤
Och vi firade idag med…Stängsling! Tjoho!
Han som fyller år det datum som det är mest göra på typ hela året. Är det inte mitt i skörd (drar igång snart här uppe) så är det stängsling och djurflytt. Men det bekommer han inte riktigt, tror mer att det är ett störmoment att det ska firas, när det är så mycket att göra!
Men vi har i alla fall haft en väldigt produktiv dag. Det har varit hemmadag för samtliga i familjen, även farmor har varit här och vi har jobbat på precis hela dagen.
Det befintliga fållorna gjordes i ordning. Fixas där det är trasigt, bankar ner stolp som är lös, förstärkt med ny tråd på vissa ställen och satt dubbla på andra.
Lotten föll på mig att gå ut med tråden i vattnet. Men i år är vi så sena med det så det var inte alls så farligt, nästan så man kunde ta en simtur. Barnen tog av sig och plaskade lite också trots den geggiga botten som det tyvärr är på våran sida av sjön.
Lite annorlunda är det i år då hela ”rastfållan” är ett skräpupplag efter den rivna lon så en ny drivgång fick göras från lagrån till betet. Här har vi fyllt på bark i gegghålet (det är alltid gegg och smeck här!) och det blir himla bra. Alla hjälps åt som ni ser!
Många steg i benen senare var det dags att släppa ut de råmande korna från lagårn. De vet precis vad som väntar när vi håller på att greja utanför. Grönt gräs hägrar!
Pontus hade sett den nya grimman som kommit med en beställning och ville så gärna gå med en kalv! Nu är ju de minsta ett par veckor och blir väldigt stora och starka fort så det var inte så mycket ”gå i koppel” men ungen sken av lycka att få hålla och försöka vinna dragkampen. Får flashback från när jag själv var liten och gick med kalvar titt som tätt ute på gården!
Sen var det glada kor som fick springa ut till det gröna, gröna gräset!
Klavarna hade vi instängda i lilla fållan en stund först så att alla fick sig ”kyss” på nosen av tråden. Så de förstår att det är ström.
Så, andra gänget ute och en sista grupp ska ut på det nyanlagda betet, där vi ska göra färdigt imorgon. Efter en snabb lunch och en frukt i stående position under dagen önskade födelsedagsbarnet hämtmat till middag. Vilket inte alls var så dumt när vi alla var vrålhungriga och trötta.
Och så avslutade vi såhär, tårta på altanen. Hedvig somnade i soffan strax efter och Pontus sov inom fem minuter efter att huvudet lagt sig på kudden. C är ute och grejar lite mer, stänger av lilla avvdelningen som nu är tom på djur, skrapar gången och tömmer foderbordet bla.
Jag förstår inte riktigt. Det här med att man för det första slänger skräp i naturen, på riktigt vad tänker man? För det andra, hur mycket man verkar slänga ut genom bilrutan?? Har jag ätit något sittandes i bilen och så tar det slut, ett glasspapper, ett hamburgemål, eller en dricka så hissar jag ned rutan och hivar ut den genom fönstret?? Nej, det gör man ju inte, det känns ju fel i hela kroppen, eller hur?
Men med tanke på vad man ser att föreningar och andra går och samlar in efter stora vägar varje år, eller vad som ligger i dikena efter vår byväg på springturerna så blir jag så fundersam. Jag kan förstå att en liten procent, att några människor inte bryr sig ett skvatt om varken det ena eller andra och slänger ut sitt skräp genom rutan. Precis som att det finns folk som struntar i regler och lagar eller bara sunt försnuft i andra saker, men att det är SÅ MÅNGA som tanklöst slänger skräp ute?! Man har väl sin skit i bilen tills man kommer hem, eller tar en städning av bilen då och då när man samlar ihop skräpet man jobbat fram, slänger i en påse och bär till en soptunna? En sån där sak som jag tycker borde vara självklar men som det tydligen är sjukt långt ifrån alla som tänker.
Varför blir jag så upprörd över just detta då? Jo, det här verkar ju också måsta upprepas, trots att det gång på gång skrivs både här och där. Att skräp, framför allt aluminiumburkar slängs och hamnar på en åker. En åker som en bonde brukar. Denna burk ligger gömd i gräset, en slåtterkross kommer och slår ner gräset och hackar sönder denna burk i småbitar. En balmaskin (eller hack) kommer inte långt efter och plockar upp detta gräs, som går igenom en massa knivar igen och hackar sönder dessa sylvassa aluminiumbitar än en gång.
De ligger alltså sylvassa, små bitar i kornas mat nu. Kor är duktiga på att sortera ut det som de inte vill äta men dessa bitar är för små för att de ska kunna sortera ut dom på foderbordet och det hamnar i magen tillsammans med fodret. Resten kan ni väl kanske räkna ut?
En av våra större tjurar låg död en morgon här hos oss för några veckor sedan. Knall och fall, från den ena dagen till den andra. Blod i näsan och i rumpan. Typiskt misstänkt vasst. Så himla hemsk död och som djurägare gör det så ont i hjärtat och jag blir nästan illamående av tanken vad djuret gått igenom. Ibland går det väldigt fort men ibland är det mera utdraget.
Fruktansvärt.
Den här hittade jag nu i vår på en av våra åkrar. Jag är så himla glad att jag såg den vem av våra djur hade fått offra livet annars? Hårt men sant. Men samtidigt så undrar jag över om det ligger fler ute som vi inte har sett… Jobbig tanke.
Oj vilken stressig dag det blev, när det kändes till en början att allt var under kontroll.
Barnen skjutsades på föris. Jag åkte en snabbis på affären och gick ”rutin-rundan”. Ni vet, man tar det man brukar, då allt i princip var slut. Mjölk, smör, bröd, havregryn till gröten osv. Färdig och direkt hem och ut till lagårn. Bäbis i vagn där hon tog sig en förmiddagssovning som vanligt. Toppen, då hinner jag göra det jag ska i lagrån och lasta av lastbilen som kommer med rörflen (strö), duscha och så åka på eftermiddagsjobb på förskolan sedan.
Men riktigt så lugnt var det ju såklart inte. Att lasta av bil och släp typ 50 balar, tar längre tid än man tror. Och jag hade inte hunnit gjort riktigt klart heller i lagårn innan lastbilen kom. Bäbis vaknade när det bara var ett par balar kvar också så lastbilschauffören fick stå och gunga vagnen en stund! Funkade toppen! Balarna avlastade och så gasade jag in några matbalar till ena gänget i lagårn, sprang in och bytte om, någon dusch kom inte på fråga, och när vagnen packas in i bilen åker en lotsbil förbi med en liten svans bilar efter sig. Shit! De fräschar upp vägen och vi bor mitt på. Nästan kastar in bäbisen i bilen, hivar med skötväskan och ser att lotsen vänder så det gällde att lägga på ett kol för att hinna med denna sväng. Jag hann och kom nästan i tid till Järnsta, där barnen nu går igen. Har jag berättat det? Inte va?
Barnen har bytt förskola, till Järnsta där vi en gång började. Pontus gick där först men när Hedvig skulle börja var det smockfullt så vi flyttade båda till den kommunala.
Men nu söker de barn och det är ju alltid där jag tänkt att jag ska ha mina barn. På föräldrakooperativet Järnstagården. Där barngruppen inte är allt för stor, där all mat lagas i köket i samma hus, där allt bröd till mellis bakas på plats, där de är ute i ur och skur, där de har en fantastisk miljö både ute och inne och ett engagemang hos personalen till barnen att det är en fröjd att lämna dom där. Vi kan också ha barnen där nu trots ”föräldraledig”. Ni vet ju att vi gillar att ha barnen med i arbetet på gården men nu är det mycket som ska göras och det kan kännas nog att ha med en bäbis ibland om man ska få nånting gjort. Helt föräldraledig är ju inte jag liksom, då det nästan dagligen är gårdsjobb.
Det innebär också en arbetsinsatsdag en gång i månaden och lite annat småpyssel men det tycker jag att det är värt. Det ger en inblick i verksamheten, vi vet hur de har de på dagarna. Och barnen lär känna en massa vuxna människor, alla föräldrar till alla barn. En liten trygghet känns det som.
(Psst. Det finns lediga platser till hösten!)
Så att så är det! Tillbaka där vi startade, i en positiv bemärkelse!
Och dom här två har stortrivts från dag ett. Knappt någon inskolning att prata om. Och som ett plus är att deras mormor numera jobbar där också! Hur mysigt!
Denna lilla plutt kommer ju också att börja där senare. Usch, att tänka henne på förskola…min lilla… Nej, nu lever vi i nuet och tänker inte på hur snabbt det går dit!
Världens mysigaste kväll blev det idag också när vi kom hem. Nästan stilla och kvällssol. Igår planterade jag ut tomaterna i växthuset och idag krassen i blomlådorna på altanen. Så nu är allt i princip där det ska vara! Gurkorna ska få komma ut snart också, sen så! Ska visa er lilla odlingshörnan här snart. På min instagram har jag lagt upp en liten rundtur i eftermiddag om man är nyfiken.
Mitt liv som bonde 