Ibland behövs det lite hjälp i början.

av Paulina, publicerad i Uncategorized

Vi har lite spridda kalvningar här på gården. Inte som de flesta att det klumpar ihop sig alla på någon vecka här på våren. Vi hade en tanke att få kalvar både vår och höst för att kunna skicka djur även på den delen av året då inte ALLA andra har färdiga djur och kö på slakteriet. Då det tar lite tid att komma in i ett system med kalvningar och skicka iväg så är vi inte riktigt där än. Speciellt inte efter ett år som detta med slaktköer.

Men hur som helst, vi har fått ett gäng kalvar nu i vinter. Och igår kom ännu en. Ursöt måste jag säga!

Aldrig varit med om denna päls! På riktigt sammetslen!

Men. Denna lilla krabat fick inte riktigt till det där med att dia från mamman. Kalven letade och letade och mamman sparkade lite och ja, de fick inte till det.

Annars sköter de detta själva på en gång. När kalven bara är några minuter gammal så kliver den upp och letar spenarna på vingliga ben.

Så vi fick hjälpa till igår kväll. Fixerade kossan och hjälpte kalven att hitta rätt. Det tog ett tag men till slut så kom hon på det! Den känslan när kalven bara tuggar på fingrarna och fattar inte alls tills att man ser att munnen och mulen formar sig rätt och sugreflexen är hittad! Sen slurpas det för glatta livet!

Nu får vi se hur det går för den lilla dag men vi är hoppfulla att detta kommer gå fint.

Nu är det onsdag. Ett tidigt bvc-besök ska vi på innan Borta-jobbet väntar.

Hoppas ni får en bra dag!

Odlingskliande fingrar!

av Paulina, publicerad i Odling, Trädgård

Med vårkänslor kommer odlingskliande händer. Känner ni också det?

Här är också en sån där sida av mig som VILL så mycket. Skulle vilja odla hur mycket som helst! Ha ett potatisland där hela vinterns försörjning kan rymmas, grönsaker i alla de former och fina, fina blomster som pryder både här och där.

Men jag måste försöka vara realistisk. Allt handlar och tid och prioriteringar såklart. Men det är så mycket jag vill hinna med under veckans dagar och allt kan man inte prioritera högst.

Med borta-jobb, hemma-jobb med gård och djur, höns och kläckmaskin som går varm där små dunbollar ska tas om hand dagligen sedan, hus och hem, träningen för att må bra och ha energi och så de där två små barnen där högsta prioritet såklart ska ligga. Så odlingen tänker jag ska vara så enkel som möjligt. Och odla det som jag verkligen vill och gillar mest, det vi äter mest av här hemma helt ekelt. I fjol blev det sådär i både skörd och engagemang men i år tänkte jag försöka ge det en aning mer tid.

I veckan såddes de första fröerna. Två olika sorters tomat. Och detta är faktiskt första gången som jag sått tomat från frö! Jag brukar alltid komma på det för sent så antingen köper jag nån planta eller så har jag fått från snälla personer som haft över efter omskolning – så himla gulligt!

Sen vet jag inte om jag tagit mig vatten över huvudet men jag är bara tvungen att prova att så lite majs! I fjol hade jag ganska mycket plats över i växthuset där bara tomaterna var så jag tänkte att dessa kan ju få bo där då! Eller är de bättre att de står ute? Vad säger ni odlingsexperter? Tänker att ett växthus är att föredrar här uppe i norr?

Så detta ska bli så spännande!

En tanke, plan är ju också att få till den där odlingsbädden av ensilage i år också, som har varit samma tanke och plan de senaste två åren… Så vi får väl se om det blir tredje året gillt!

Hoppas ni får en fin veckostart!

Att få hjälp med sysslorna

av Paulina, publicerad i Uncategorized

Vi har en storpojke här hemma på gården nu.

När lillasyster sov mitt på dagen hjälpte han mamman att köra balar till korna. Han har ju alltid varit med, ska hjälpa oss med en högaffel i handen eller så pysslar han med sitt. Skottar snö, lera, ensilage, kobajs med sin traktor – och han kan hålla på i timmar.

Hittills har det ju inte riktigt varit en hjälp direkt att ha barnen med. Allt tar lite längre tid men det får man såklart ta. Vi tycker att det är viktigt och givande att ha de med i sysslorna vi gör.

Men igår så hjälpte denne nybilve fyraåring faktiskt till!

Jag skar av plasten på balarna och han tog av nätet. Och nu helt utan att trassla in sig själv eller behöva hjälp om det kilar fast.

Det blev en liten aha för mig där och då, vad mycket det händer och vad fantastiskt det är att se utvecklingen. Och också att i framtiden ha den där lilla hjälpen av sina barn..! Inte dumt!

Vi var nöjda över arbetsinsatsen jag och Lilla P och pappan blev glatt överraskad att vi hade fixat maten när han kom hem.

Morgon och kvällspass i lagårn för mig och middagen avnjöts hos mor och far med Fanny som är hemma över helgen!

Nu ska vi ta oss ut, försöka hinna så mycket som möjligt denna dag som vi faktiskt tappar en timme.

Hoppas ni får en fin söndag!

Äntligen är maskinen igång!

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Hönsen, Hedvig 2år, Mammlivet, Uncategorized

Fredag och en ledig dag!

Så himla taggad jag var på denna dag. Vår i luften, ledig med kidsen och en massa saker att ta itu med.

Vi börjar dock dagen med att komma till ett stinkade hem. Kajsa-hunden har spytt i vardagsrummet och det luktar URKAS.

Så det var ju kanske inte världens bästa början…Men efter lite frukost och kaffe så var humöret lite bättre. Och än bättre blev det sedan då vi klädde oss och barnen premiärade i vindfleece och tunnare mössan och så styrde vi kosan mot stan.

Nej ingen shopping så, eller ja, hönsmat och lite frön på Granngården och det är väl den bästa shoppingen!? Men den stora orsaken var att vi skulle hämta ett gäng finägg!

ÄNTLIGEN startar jag kläckmaskinen! Som jag längtat men måsta hålla mig för det där med plats för en massa kycklingar vintertid är ett litet problem. Men nu kan jag bara inte hålla mig längre och vi får väl lösa platsfrågan eftersom. De kanske får flytta in med större gänget rekordtidigt, äsch det ser vi då!

Så himla härligt att vara igång så nu väntar den spännande längtan att se hur många som kommer ut ur sina skal om tre veckor.

Ut i solen sedan! Och vi har haft riktigt gårdsstros. Skottat in foder i ladugården och tittat till dom stora djuren.

Till hönsen sedan. Dags för städning så de fick komma ut, för första gången i år!

Det var med väldig skeptis de försökte våga sig utanför dörren.
Men till slut så vågade sig Brahman Harald ut med sina två damer.

Resten tog sig ut så småningom också och vi kunde göra fredagsfint i hönshuset.

Älskade Fluffrumpor!
Hedvig körde ner det nyinköpta värpfodret med stil!


Lite stök och städ på gården också. Men den där sista timmen fick mamman allt flera extra gråa hårstrån… Vår älskade, envisa, uthållighetsgråtande lilla flicka satte mammans tålamod på prov så att säga… Men man lär sig djupandas i alla fall!

Väl inne efter en massa utetimmar (gissar på en viss grad trötthet hos lillflickan) så lugnade det hela ned sig.

Lagar mat och har fredagsmys. Pappa C är borta och jobbar och har så varit hela dagen sedan klockan 05 imorse. En riktig långdag med andra ord!

Men jag hoppas att det inte blir allt för sent så vi kan ha lite soffmys tillsammans ikväll.

Nu väntar jobbhelg för mig och en tidig morgon imorgonbitti. Men visst har vi haft en härlig ledig fredag trots lite skavanker här och där med hundkräk och 2åringsutbrott men det är ju inte annat än livet.

Och kläcket är påbörjat!! Det är det jag är mest exalterad över idag! Nu håller vi tummarna att det blir lite kycklingar utav dessa.

Så

Tacka en bonde för landskapet.

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Förklaring av syssla, Matproduktion

Här jobbas det på får fullt. Ansvarar lite extra på Borta-gården denna vecka och det går toppen än så länge.

C har haft några mjölkningar och jobbat hemma. Förutom djur och ladugård så har han börjat lite smått med motorsåg på ”hygget”. Skogen som blev ett hygge som blev ett bete. Det växer upp sly i sjok som måste sågas ner och eftersom att detta bete är så stort så får man ta en del i taget varje år.

Slyn växer äckligt fort. Ändå går det betande djur på denna yta men det kommer ändå här och där. Tänk då alla ställen där det inte går och finns djur längre, hur mycket som växer igen? Tragiskt.

Dessa bilder är från ifjol när C gick lös med sågen. Och iår har djuret hållet undan detta så fint och bra.

Tänk förr. Då hade man sin gård och sina hektar runt huset. Där sköttes allt. Inte fanns det sly i nått dike eller efter sjöstranden då inte. Varje kvadrat togs till vara på. Djuren betade och höll undan och lien gick varm överallt där det fanns gräs. Hårt och slitsamt såklart och tack och lov för utvecklingen av både maskiner och växtodling. Men visst fanns det den fördelen då, det öppna landskapet. Det är bönderna som håller landskapet i trim och ju färre det blir desto mer sly kommer vi att se. Så är det. Större gårdar och mer mark som sköts effektivt såklart. Men fortsätter bondeantalet att minska såhär så kommer det inte gå att hålla allt öppet och brukat. Vi som har såna förutsättningar i Sverige att kunna producera så bra mat vi låter det sakta men säkert växa igen.

Så tacka en bonde, inte bara för maten utan även för landskapet.