Andra delen av vårt 2018.

av Paulina, publicerad i Uncategorized

Där efter midsommar 2018 började den lilla paniken att gro i oss – när ska det regna??

Det vi slagit som första skörd ser fortfarande ut som en gräsmatta, en brun gräsmatta. Ingen återväxt orkar komma upp.

Betet såg ut som savann på vissa ställen!

Sådden var mer än katastrof! Och dessa dagar så heta att man smälte bort.

Det blev några svalkande dopp både hemma i sjön där vattentemperaturen var så härlig att till och med jag badade! Och en tur till Rotsidan i roliga pölar (men detta var mest svettigt för mamman som hade smått panik för de små på hala klippor..!).

En tur med båten farmor och farfars båt och mormor och morfars båt har vi hunnit med också.

Då pappan hade en massa borta-jobb och balade i princip hela sommaren så fick frun även köra lite slåtter.

Bondbarn spenderade rätt många timmar i traktorn men vi hade också ovärderlig hjälp av både farmor och farfar innan han åkte till sjös och mormor och morfar med barnpassning den där perioden då förskolan var stängd. Så glad att vi kunde pussla ihop det och inte behöva vara på sommaröppet på ett annat ställe med annan personal med så små barn.

Vi tog rätt mycket gräs som fick förväxa lite som vi använder som strömedel istället för att köpa dyr, dyr halm.

Men även denna skörd blev lite.

Vi fick tag på lite obrukad mark att slå för att få ihop mera balar och tur var väl det!

Men till slut kom det – regnet.

Den känslan kommer jag att minnas länge. Doften, ljudet och ser hur allt levande i naturen liksom drog en lättnadens suck. Hur all grönska fick släcka sin svåra törst.

Det kom inte jättemycket men såpass att det blev lite blött i backen.

Och där på sensommaren kommer mannen hem efter jobb med en så fin överraskning till sin fru att jag brast i lyckogråt.

Min barndomsdröm, ANKOR!! Jag var som i extas.

Tre små underbara varelser, kritvita, kvackande, fina som porslin! Sorgen ligger fortfarande och moler efter höstens massaker av både hök och räv som gjort att både höns och alla mina tre hjärtevänner strök med.

Men JAG SKA ha ankor igen! Det bara är så!

Hösten kom och stödutfodringen på betet var rekordtidig.

Otroligt vackra höstdagar fick vi i alla fall.

Med utflykter både upp på berg och hemmavid.

Djuren togs hem från betet.

Och sen, efter en så lång och varm sommar. I yrket vi är i har man ingen semester den här tiden på året men nu var det dags för vår tur att vara lediga.

Vi styrde kosan mot Belgien igen till farmor och farfar.

Sedan åkte jag och C ensamma (!) till Tyskland för C’s 30års present. EuroTier! Världens största lantbrulsmässa.

Fantastiska dagar. Och väl hemma rullar vardagen på. Jag jobbar lite mer på Borta-gården, vi har haft advent, jul och nu även ett nytt år.

Tack 2018! Nu ska vi ta oss an detta år!

 

 

 

2019 – ovisshetens år.

av Paulina, publicerad i Uncategorized

Ja då har det gått ett par dagar av 2019.

Vi firade in det nya året tillsammans med vänner. Jag jobbade den dagen och kom hem till C och barnen som hade lagat god filé från gården och hemmagjorda strips och gräddsås, mycket gott!

Vi gjorde oss fina och åkte till vänner. Barnen var med och en övernattning väntade, vilket gick toppenbra.

Har nästan inga bilder alls från kvällen! Så tråkigt, finklädda som vi var är klart att man vill föreviga.

Men ett tomtebloss och poppande bubbel i alla fall!

2019. Ovisshetens år. Jag ser egentligen bara en dimma ju längre fram i året jag tänker. Det är så många frågetecken vi står inför, stora frågetecken. Det känns som att mycket kommer att hända eller så händer det inte mycket alls, än.

Ja ni hör ju. Bara svammel. Och jag ska ta lite mer om detta, snart, om ett tag, framöver.

Men ett mycket oklart år står vi inför i alla fall.

Jag hoppas att ni har lite renare spår att gå i och kanske lite tydligare mål än vad jag kan åstadkomma med just nu!

Kram så länge!

 

Det första halvåret av 2018!

av Paulina, publicerad i Uncategorized

Jag tänkte att jag skulle försöka göra en liten sammanfattning av året 2018.

Det var det året vi alltid kommer att minnas som SNÖVINTERN!

Att lägga armbågen på snövallen, snön går jäms med översta trappsteget på stortraktorn och för första gången sedan pappa byggde lagårn -92 fick vi skotta taket. Många tak rasade tyvärr denna vinter, både med och utan djur i.

Vi firade både en treåring och en ettåring där i början av året.

Lagårn tömdes på djupatröbädd mitt i vintern då mer än hälften av alla kalvar dog mystiskt någon dag efter födseln. En jobbig tid då vi inte visste vad felet var!

Hönsen började värpa en härlig skara färger efter ett långt vinteruppehåll.

Vi lämnade en halvmeter snö bakom oss och åkte till ett rekordvarmt vårBelgien! Chockad att det kunde var grönt och gå i bara ben efter den låånga vintern hemma!

Väl hemma igen efter den helgen och den stora 60års festen farmor och farfar hade så var snön ett minne blott när vi kom tillbaka, chock igen!

Och när det såg ut såhär på planen var det ingen som kunde ana hur torkan skulle gripa tag om oss lite senare…

Det lades in ägg i nya kläckaren i två omgångar med så fint resultat på antalet kläckta ägg!

Dom ruvande surhönorna som inte lyckades själva med äggkläckning fick bli adoptivmammor, funkade toppen!

Kidsen började på ny förskola. Inskolning för båda men för första gången för den minsta i familjen.

Jag började på nytt Borta- jobb några dagar i veckan. På en mjölkgård här i vår bygd där jag kom att stormtrivas.

Och borta-jobb varvades med hemmajobb och vårbruk.

Harvning, stenplockning, sådd och vältning, både med och utan barn.

Första vårkalven föds i det gröna gräset. Levande och så även resten av kalvarna som kom på vår- och sommaren (vi vet fortfarande inte vad som orsakade dödsruschen på vintern…).

Den fina våren kändes som sommar och snön var glömd.

Betena hann bli frodigt gröna där i början men den första skörden blev sen och mindre än normalt.

Vi brukar slå i början av juni men nu blev det midsommar. Ett gäng gula balar gjorde vi som bidrar med en slant till Barncanserfonden.

Jag trodde verkligen att jag kunde trycka ihop året lite lätt i ett inlägg men det blir så himmelens långt så jag stannar här och tar resten av året sedan!

Så knepigt det känns nu att ha tittat på en massa sommarbilder och så stannar man mitt i detta. Det är som att jag kommit i sommarmode och att det skulle vara grönt om jag tittar ut! Vilket det verkligen inte är.

Vi har ju precis inlett det nya året! Mer ord om det nya året och vår nyårsafton och så kommer också i ett eget inlägg. Nu behöver jag säga godnatt och god fortsättning till er alla!

 

 

 

Knäpptjur varvat med stadsflärd

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Förklaring av syssla, Köttproduktion, Ledig, Träning

Såhär såg det ut när jag och Lilla P kom ut till lagårn igår. C hade halmat upp så fint och hela gänget hade lunchvila såg det ut som.

Och detta lilla Nallelurv! Seer ni hur söt?! Mer fluffig än de andra och en svans som nästan ser ut som en hästsvans av allt hår!

Lillasyrran sov i vagnen och vi hjälptes åt att sortera om lite djur. Separera ko och kalv som gått tillsamman i sex månader bla. Tre tjurkalvar som skulle flyttas över till tjuravdelningen och det gick fint så när som på en tjur. Helt knäpp i huvudet! Ibland dyker det upp såna knäppisar som är så stressade och förvildade att de knappt går att hantera. Man kan ju det här med att styra kor och kan i de flesta fall läsa av deras nästa move men dessa har inget vett och är såna som faktiskt springer över dig om du står i vägen (annars viker kor åt sidan om du visar dig starkast)! Då denne unge herre bara är sex månader så provade jag att ”vinna” i rang och inte flytta på mig när han kom och sprang på foderbordet (dit han hade hoppat igenom en grind för att komma!) men han sprang alltså på mig och trots att han ser liten ut så är det ändå ett par hundra kilo muskler i full fart så HAN flyttade på MIG om man säger så. Men ingen fara, det var ju ”bara” en kalv och ingen gjorde illa sig.

Efter några vändor där fram och tillbaka över grindar och likande så sprang han rätt och hamnade med de andra.

En med det här lynnet är inte önskvärt, inte kul alls i hantering och han stressar även upp de andra. Så han blir nog inte så långlivad om man säger så.

När djuren sen var rätt sorterade öppnade vi upp portarna så de stora gänget fick komma ut, i snön!

Så det blev ett litet vintersläpp! Hopp och studs såklart.

Där under tiden då mörkret föll gav sig jag och Kajsa ut på en springtur. Invigde mina nya vinterlöparbyxor som jag suktat efter och som jag fick av min kära syster i julklapp! Jag ska visa de fina sedan, lite svår att få till en bra bild i mörkret när jag kom tillbaka.

Och idag bröt vi av bondelivet med att åka till stan med barn och svärmor. Så himla trevligt och omväxlande med fina kappan och kika i butiker.

Så nöjd över turen då det som behövdes inhandlades och så hittade även mamman något till sig själv på rean – kors i taket!

Och nu är det hög tid att sova då väckaren ringer tidigt och kossorna på Borta-gården kallar.

Sista morgonen för detta år! Godnatt ✨

 

 

 

 

 

 

Att varva borta-jobb och hemma-jobb.

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Borta-jobb, Köttproduktion, Ledig, Lilla P 3år

Det är mest C som sköter lagårn här hemma nu. Skrapar och halmar och så. Skotta in foder och köra fram nya balar gör jag ju då och då men annars är det C som har huvudansvaret kan man säga.

Men med båda som har borta-jobb nu blir det inland lite pyssel att hinna med sitt egna. Så igår blev det jag som gjorde gårdens jobb.

Började tidiga morgonen på Borta-gården och gjorde det som skulle göras där. Åkte hem till lunch, pussade barn och åt lite mat innan jag gick ut till vår lagård.

Jag lyckades tappa en bal ur rivaren men den var bara att hämta ut igen med pallgafflar och till slut så hade det halmats och skrapats överallt och tjurarna fått en ny matbal.

Lilla P kom ut och ville vara med men han slocknade i traktorn efter fem minuter. Han som inte sover på dagarna längre, men att hålla sig vaken i en traktor efter lunch är stört omöjligt. Älskling.

Klar med vårat så var det bara att byta om igen, pussa barn hejdå och åka till borta-gården igen för lilla kvällspasset där.

Tror det var underbart att komma hem och in i ett hus som doftade mat och dukat bord sedan?!

Farmor Sonja har hand om barnen så de kan vara lediga från föris dessa mellandagar och håller ställningarna i huset när vi jobbar borta.

Så himla, himla tacksamt!

Idag har vi en hel hemmadag här på gården hela familjen. Pappan har gått ut och hallar lite till åt stora korna som bara fick en dagsdos halm igår under tidspress. Vi ska ta oss ut i ljuset efter en lång, seg men mysig innemorgon och mamman i huset ska förhoppningsvis inviga sin julklapp tillsammans med springskor senare idag.

En lördag i ett lugnare tempo helt enkelt!