Månad: december 2016

Årets sista dag.

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Köttproduktion

Vi vaknar som vanligt hela familjen tillsammans. Tänk, nu kan man säga att det är vanligt! Att ha hela familjen vaknar tillsammans på mornarna. Ett mer sällsynt fall för ett år sedan, när någon alltid måste upp och mjölka.

Vi åt frukost och sedan gick vi ut allihopa. Ut till lagårn, där det smittades foder åt korna och lite gos och prat med dom.

DSC_0179 DSC_0191 DSC_0187 DSC_0186

Sen en stund i traktorn för att hämta lite ströbalar och hjälpa pappan att lasta in i halmrivaren.

Årets sista dag är det idag också. Vi har precis ätit god mat hemma med Lilla familjen så vi önskar er alla en

Lite hängig.

av Paulina, publicerad i Okategoriserade

Idag vaknar mamman med halsont och huvudvärk. Kände av det igår också men bara superlite men nu idag känns det hängigt. Det är nog Moster Fanny som smittat som är förkyld. Som vi var med igår förresten. Ja den där allergiska reaktionen på Lilla P var som bortblåst igår morse, så skönt!

Vi åkte till gammelmormor och gammelmorfar på förmiddagen och fikade hela lilla familjen och på eftermiddagen åkte jag och Lilla P till mormorn och morfarn och Moster Fanny såklart. Bus och lek och god middag blev vi bjudna på.

Och idag har det inte alls hänt mycket. Mamman är hängig och sov på soffan när Lilla P sov ute i vagnen. Tror det gjorde susen för nu känns det lite bättre.

Pappan stökar på ute med lite smått och gott.

Nu ska vi äta mat och sedan fortsätter kvällen i det lugna tempot. Tänk ändå, att man kan få ta såna här dagar. Att man inte måste ut och jobba trots att man inte är pigg. För ett år sedan var det annorlunda, som mjölkbonde har man liksom inget val. Djuren måste mjölkas och allt runtomkring kan man inte bara strunta bara för att man är sjuk.

Så vi njuter trots värk i kroppen, man hade kunnat behöva gå och mjölka nu också…

En nyvaken mysunge efter sovning ute i vagnen.

IMG_3786

När livet tar en helomvändning.

av Paulina, publicerad i Brandman, Lilla P 1.5 år, Mammlivet

Vi kramade och vinkade hela släkten West hejdå igår förmiddag.

Vilken mysig julhelg vi haft alltså, men visst är det också ganska skönt att få huset för oss själva igen.

Lilla P hoppade i vagnen för sovning mitt i dagen. Mamman packade då ihop en liten väska och åkte till mor och far. Till den där cykeln som står uppe i ”stökrummet”. Ett svettigt pass blev det, såå skönt! Spagettiben när jag skulle gå nedför trappen sen.

15776311_10211871344926961_1633270611_o

På eftermiddagen kom Moster Fanny. Vi lagade och åt tacos. Busade massor med en lycklig Lilla P förstås också. Vi satte oss sedan i soffan och satte på vår film vi alltid ser tillsammans till jul; The Holiday. Vi knäckte nötter och hade mysigt. Lilla P skulle precis börja byta om till pyjamas och nattas när vi till vår skräck upptäcker utslag på armen, och i ansiktet! Nötterna! Till en början kanske att det bara blivit utslag men så sväller läpparna upp och han börjar hosta. 1177 byttes mot 112.

Så fort det kan gå och så hjälplös man känner sig. Vad gör jag om han inte kan andas?! Allt man lärt sig har man helt plötsligt glömt. Det är en heelt annan sak att åka ut i Räddningstjänsten än när det händer den man älskar mest på denna jord. Men som tur var så behövdes aldrig det, han fick aldrig andnöd. Men svullna läppar, hosta, röda rinnande ögon och lät täppt i näsan. Ambulansen kom och vi åkte upp till akuten. Han blev mycket bättre på vägen upp och när vi var framme hade det nästan lagt sig helt.

Han charmade sköterskorna och hoppade i sjukhussängen så faran var över ganska fort. En liten timme fick vi vänta bara för uppsikt innan vi kunde åka hem och krypa ner i sängen.

Han har alltså ätit nötter förut, alla slags! Jordnöt, hassel, mandel, cashew, men vi tror att det var den lilla valnöten han fick smaka som gav utbrottet. Så himla fort det kan gå alltså! Men vi är så glada att det gick så pass bra ändå.

Idag är det som att ingenting har hänt, inte ett tecken på utslag är kvar på kroppen heller.

IMG_4400

Nu ska vi åka och hälsa på gammelmormor och gammelmorfar. Hoppas ni får en bra dag!

Sista kvällen med gänget.

av Paulina, publicerad i Andra hjärtat i magen, Bondelivet, Förklaring av syssla, Köttproduktion

Dagarna smälter samman och dagvillheten har slagit till. Vi har fullt hus med C´s familj fortfarande.

I går gick jag och C ut till lagårn på förmiddagen. Lilla P hade det toppen inne hos både farmor, farfar och gudföräldrarna. Vi skulle flytta några kalvar. Separera kalvarna från deras mammor. Med mjölkkor görs ju det nästan  på gång, efter något dygn och det är ju inga problem. Men nu är de ju inte riktigt ”kalvar” längre utan ungdjur. Ungefär 6 månader har de gått med mamma ko nu och diat. Vilda galningar som aldrig blivit hanterade av oss människor då de är födda på betet i sommar. Men de gick ändå över förväntan. Stabila grindar och lugna bönder så fick vi ut dem från koflocken och in på deras nya avdelning.

Sedan byttes det om och vi girls, plus Lilla P då, åkte till stan. Jag var inte ute efter något särskillt utan hängde bara med egentligen. Fullt med folk, såklart på mellandagsrean. Men det slutade ändå med ett riktigt fynd för min del. En åkpåse till bebben i magen. Det är den och vagnen som är de stora inköpen inför Litens ankomst, resten har vi ju liksom den här gången. Så detta blev ju finfint att pricka av listan. Sen att det var svärmor som köpte den i tidig födelsedagspresent till mig gjorde att det nästan blev tårar där inne på Babyproffsen. Jojo, preggohormonerna är all over the place!

En god sallad åt vi också innan hemfärd igen. En mysig kväll i soffan framför Sällskapsresan hade vi innan vi en och en gick och la oss. Sista kvällen med gänget.

För idag åker alla åt varsina håll. Svärföräldrarna mot Belgien och Lilla Ps gudföräldrar till farmorn i Finland.

 

Första julen utan mjölkkor.

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Norrmejerier

Juldag, lugnt och skönt. Inga måsten. C gjorde lagårn på två timmar. Skrapade och halmade till alla djur. Vilken skillnad alltså.

I år var första året i mitt liv som ingen behövde gå och mjölka på jul. I alla år har någon i familjen måsta klä om från finkläder gå och göra lagårn, alltid under stress då de andra sitter och väntar och så på med finkläder igen. Men nu, inget sådant att  ta hänsyn till. På ett vis så himla skönt, att bara få vara inne och pyssla. Men också så fruktansvärt tragiskt. Mjölkpumpen är tyst, inga kor är i det behovet av en på samma sätt. Jag älskade att mjölka på julaftonsmorgon. Att känns det som att man är ensam vaken, går ut i mörkret till de väntande korna. Säga god jul till dem när de kommer in i mjölkgropen. ”När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå”.

Minnen kommer upp från fjolåret mer och mer nu. De som vi har förträngt. Den jobbigaste tiden i vårt liv. Den hade börjat nu, överösta med klater i lagårn, blåbärsmjölk vi inte fick bukt på och ett lågt mjölkpris där nödvändiga investeringar inte gick att genomföra. Det kommer ikapp, i alla fall mig nu. Jag har valt att se enbart det positiva med att vi slutade leverera mjölk. Hur fri man är, tid till barn och hus på ett helt annat sätt. Men det gör även ont, speciellt nu när det kommer upp. Man ser bilder på lagårn (som vi i och för sig inte saknar) men just produktionen och korna. Den där känslan att vara behövd, den där precisionen i allt man gör, och resultatet man ser av bra arbete. Det är en saknad. En saknad av att producera  ett av det viktigaste och godaste (!) livsmedlet vi har. Mjölk.

Jag är så glad att mjölkpriset till bönderna börjar stiga. Det är så långt ifrån drägligt men det går åt rätt håll, det har lika gärna kunnat dyka igen. Jag hoppas verkligen att de fortsätter uppåt. Ett par kronor till behövs! Och när de kommit dit, när det är lönsamt att producera mjölk, när sverige upptäcker att vi behöver svenska mejeriprodukter då, då kommer det nog att stå en nybyggd lagård med mjölkkor i Åsäng igen också. För det är det vi brinner för, mjölkkorna.

Men tills dess då väljer jag att se det positiva, att njuta av livet med mindre konstant jobb. Istället för att sakna.

Nu ska jag och Lilla P packa ihop oss och åka till moster Fanny för en dag av mys!

Kram så länge och en extra stor kram till alla mjölkbönder, som kämpar på på sina gårdar, vardag som helg. Ni är bäst!

13349172_10153434694151467_1906921672_n