Författare: Paulina

Här skriver jag om min vardag som ung bonde, fru till min C, mamma till Lilla P och Lillasyster Hedvig. Jag älskar mitt liv på landet, med familjen, djuren och naturen. Träning och hälsa ligger mig varmt om hjärtat också. Välkommen!

Sista kvällen med gänget.

av Paulina, publicerad i Andra hjärtat i magen, Bondelivet, Förklaring av syssla, Köttproduktion

Dagarna smälter samman och dagvillheten har slagit till. Vi har fullt hus med C´s familj fortfarande.

I går gick jag och C ut till lagårn på förmiddagen. Lilla P hade det toppen inne hos både farmor, farfar och gudföräldrarna. Vi skulle flytta några kalvar. Separera kalvarna från deras mammor. Med mjölkkor görs ju det nästan  på gång, efter något dygn och det är ju inga problem. Men nu är de ju inte riktigt ”kalvar” längre utan ungdjur. Ungefär 6 månader har de gått med mamma ko nu och diat. Vilda galningar som aldrig blivit hanterade av oss människor då de är födda på betet i sommar. Men de gick ändå över förväntan. Stabila grindar och lugna bönder så fick vi ut dem från koflocken och in på deras nya avdelning.

Sedan byttes det om och vi girls, plus Lilla P då, åkte till stan. Jag var inte ute efter något särskillt utan hängde bara med egentligen. Fullt med folk, såklart på mellandagsrean. Men det slutade ändå med ett riktigt fynd för min del. En åkpåse till bebben i magen. Det är den och vagnen som är de stora inköpen inför Litens ankomst, resten har vi ju liksom den här gången. Så detta blev ju finfint att pricka av listan. Sen att det var svärmor som köpte den i tidig födelsedagspresent till mig gjorde att det nästan blev tårar där inne på Babyproffsen. Jojo, preggohormonerna är all over the place!

En god sallad åt vi också innan hemfärd igen. En mysig kväll i soffan framför Sällskapsresan hade vi innan vi en och en gick och la oss. Sista kvällen med gänget.

För idag åker alla åt varsina håll. Svärföräldrarna mot Belgien och Lilla Ps gudföräldrar till farmorn i Finland.

 

Första julen utan mjölkkor.

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Norrmejerier

Juldag, lugnt och skönt. Inga måsten. C gjorde lagårn på två timmar. Skrapade och halmade till alla djur. Vilken skillnad alltså.

I år var första året i mitt liv som ingen behövde gå och mjölka på jul. I alla år har någon i familjen måsta klä om från finkläder gå och göra lagårn, alltid under stress då de andra sitter och väntar och så på med finkläder igen. Men nu, inget sådant att  ta hänsyn till. På ett vis så himla skönt, att bara få vara inne och pyssla. Men också så fruktansvärt tragiskt. Mjölkpumpen är tyst, inga kor är i det behovet av en på samma sätt. Jag älskade att mjölka på julaftonsmorgon. Att känns det som att man är ensam vaken, går ut i mörkret till de väntande korna. Säga god jul till dem när de kommer in i mjölkgropen. ”När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå”.

Minnen kommer upp från fjolåret mer och mer nu. De som vi har förträngt. Den jobbigaste tiden i vårt liv. Den hade börjat nu, överösta med klater i lagårn, blåbärsmjölk vi inte fick bukt på och ett lågt mjölkpris där nödvändiga investeringar inte gick att genomföra. Det kommer ikapp, i alla fall mig nu. Jag har valt att se enbart det positiva med att vi slutade leverera mjölk. Hur fri man är, tid till barn och hus på ett helt annat sätt. Men det gör även ont, speciellt nu när det kommer upp. Man ser bilder på lagårn (som vi i och för sig inte saknar) men just produktionen och korna. Den där känslan att vara behövd, den där precisionen i allt man gör, och resultatet man ser av bra arbete. Det är en saknad. En saknad av att producera  ett av det viktigaste och godaste (!) livsmedlet vi har. Mjölk.

Jag är så glad att mjölkpriset till bönderna börjar stiga. Det är så långt ifrån drägligt men det går åt rätt håll, det har lika gärna kunnat dyka igen. Jag hoppas verkligen att de fortsätter uppåt. Ett par kronor till behövs! Och när de kommit dit, när det är lönsamt att producera mjölk, när sverige upptäcker att vi behöver svenska mejeriprodukter då, då kommer det nog att stå en nybyggd lagård med mjölkkor i Åsäng igen också. För det är det vi brinner för, mjölkkorna.

Men tills dess då väljer jag att se det positiva, att njuta av livet med mindre konstant jobb. Istället för att sakna.

Nu ska jag och Lilla P packa ihop oss och åka till moster Fanny för en dag av mys!

Kram så länge och en extra stor kram till alla mjölkbönder, som kämpar på på sina gårdar, vardag som helg. Ni är bäst!

13349172_10153434694151467_1906921672_n

Vår Julafton.

av Paulina, publicerad i Okategoriserade

Julafton.

Hemma hos oss, med bara närmsta familjen. Min familj och hela C´s familj. Fullt hus, med långbord och allt porslin i användning (plus lite till,  C fick äta ur en pajform till middag men vad gör väl det!).IMG_4795 IMG_4807 IMG_4810

En suddig familjebild. Finklädda var vi såklart. Mamman hade lite lockar i håret och swarovskikristaller i öronen.

IMG_4814

Och precis som för två år sedan en mage i vädret. Så spännande det är, att om två månader få möta den som bor där inne.

IMG_4821

Lilla P blev livrädd för tomten. Men fina paket fick han och somnade helt slut.

Och så mysigt vi hade alltså. Familjen och god mat. Fina presenter och rolig paketlek.

Idag vaknar v till sovmorgon, åtta sov den Lilla till! Jobbigt med jul!

Han invigde den fina morgonrocken från mormor och den där traktorn från morfarn gick varm.

IMG_4830 IMG_4836

Några oöppnade paket hade han också så några morgonpaket blev öppnade. Lite bättre till mods idag än i gårkväll  efter den läskiga tomten och den, för en Liten, sena timman.

IMG_4841 IMG_4842

Ett besök av kusin på förmiddagen för byte av julklappar och en träff av vänner.

En lugn promenad med vagnarna har vi tagit också och nu är det bara lugn och ro. C är ute och gör lagårn. Halmning och skrapning. Hoppas det går bra och någorlunda enligt plan.

Några ord och några bilder från vår jul. Så fint och uppskattat att få vara med familjen. Hoppas ni haft och har det fint ni med.

 

Så nöjda och GOD JUL!

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Förklaring av syssla, Köttproduktion, Lilla P 1.5 år

Det gick över förväntan igår. Långt över. Vi släppte upp kvigorna, gick med hink och de efter. De stannade vid kornas foderhäck, vi började försiktigt fösa de mot lagårn, hela gänget, inklusive tokkalvarna och den knäppa kon. De höll sig i en klunga, vi var coollugna, föste inte utan styrde de försiktigt på håll, får inte skapa stress. De gick, och de gick, såg sig omkring försiktigt vid ingången till lagårn. Första gick in och de andra hängde på. Knäppkon var kvar på slutet och de två kalvarna. INTE STRÖJA PÅ, då sticker hon. Och så helt plötsligt går hon in och kalvarna efter.

ALLA DJUR ÄR INNE. Jag skrek, tårarna rann och C var tvungen att sätta sig ner. Känslan när vi tog in de första gänget i förrgår var en sån lättnad, men det slog inte känslan igår, när sista gick in.

Idag har vi varit ut jag och C på morgonen. Njutit av synen av en full lagård igen. Nöjda djur som ligger och idisslar. går och gosar med Lovis och de andra, pratar med de nyfikna kvigorna och bara njuter.

Nu har vi kommit in, nöjda. Det regnar men vad gör väl det. Vi är inne i ett varmt gott hus, som är fullt det med. C’s syster och sambo med Lilla Lotta igårkväll.Så nu ska vi bara njuta av julen. Det är ju julafton idag. Och det blir jul här, hemma i vårt hus. Med C´s hela familj och min hela familj. Det blir nog kanonmysigt!

Så nu mina vänner så önskar jag och min lilla familj er en riktigt fin och god Jul! Kram på er!

IMG_4584 IMG_4586 IMG_4594 IMG_4619 IMG_4620 IMG_4623

 

Att inviga det nya.

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Köttproduktion

En morgon tillsammans med min Lilla P. Pappan och farföräldrar ligger fortfarande och snusar.

Vilken dag vi hade igår alltså! Efter att jag skrivit här till er och Lilla P låg och sov så rejsade vi klart det sista. Städade och plockade ut varendaste liten pinal ur lagårn, stängde igen grindar som de ska vara och så halmades det upp. Det ställdes fram balar på foderbordet framför de sprillans nya diagonalfronterna och så var stunden inne. Vi skulle släppa in djuren. 15696207_10211803281345414_1734406535_o

15659028_10211803280385390_1900862678_o  15696270_10211803281105408_1537540002_o

Kika in på min instagram mittlivsombonde så finns en liten filmsnutt där när de kommer in för första gången.

Det var som att de visste vad som var på gång, i alla fall mjölkkorna. De stod utanför och bara väntade. Jag tror de har undrat hela hösten varför de inte får komma in i lagårn, de är ju vana att få gå in!

Lite nervösa var vi dock hur lätt det kulle gå. Om köttisarna skulle våga sig in. Men vi öppnade porten och ropade och de flesta gick in på en gång, med Lovis i spetsen! Några köttisar behövde lockas med en kraftfoderhink för att våga sin in men annars gick det fint. Men två köttkor och kalvarna är kvar ute. De vågade inte. Men vi gjorde ingen ansträngning att försöka fösa in dom heller, de blir bara stressade. Så vi har lämnat de yttersta facket öppet inatt och ställt mat där så kanske de letar sig in i lugn och ro.

Så en lugn kväll hade vi igår! En lugn kväll där även C är lugn. DET ÄR KLART. Vilken känsla alltså. Vilka timmar, kraft och energi han har lagt ner på detta alltså. Älskade C, du är bäst!

FIkagäster på besök igårkväll. Glögg och kaffemys. Och idag vaknar vi till Dan före dopparedan. Det ska handlas julmat, hälsas på och säga god jul till fina vänner och så ska kviggänget få komma in i den fina lagårn också. Det borde gå bra då de lätt kommer på hinken, men det är ju kor så man vet aldrig… Men vi stressar inte upp oss över det i så fall, då lämnar vi öppet igen och så får de som inte vill in chans att leta sig in i lugn och ro.

Nu ska jag och min Lilla se ikapp några avsnitt av Julkalendern, inte många avsnitt kvar!

Godmorgon.