Livstecken

Hej!

Dagarna tickar på alltså. Här är det fullt upp och min telefon krånglar med Wi-Fi och internet och allt sånt där viktigt för att kunna få upp nått här. Datorn är fortfarande inte fixad heller så det blir som det blir när tekniken sviker.

Hur har det varit i veckan då? Skörd både borta och hemma som sagt. Jag har varit den som kommit hem senare på kvällen (ovanligt nog i denna familj!) och C som roddat hemma-skörd och barn. Och det har gått bra, förutom då att mängden blev lite liten för oss. Det visste vi såklart om men nog trodde vi/hoppades vi på att det skulle se lite bättre ut. Så nu får vi se om detta räcker ihop.

Vi skickade ett gäng på slakt i veckan också. Inte just pga foderbristen utan dessa var planerade. Nästan alla mjölkdjur åkte. Alltså de som är av mjölkko-ras. De klarar inte riktigt det här livet som amko. Att gå med sin kalv i sex månader. Man kan tycka att de borde klara det galant som gått och mjölkat många liter mjölk om dagen men alltså nej. De blir helt utarmade av sin kalv. De är väl mer gjord att de kräver bättre mat för att hålla både hull och produktion vilket inte riktigt erbjuds nu på en diko-gård.

Så det var ett gäng förstakalvare som vi hade kvar som kvigor efter omställningen och tre tvååriga tjurar som lämnade gården. Några mjölkisar är kvar och det är dom som verkar klara att gå med kalv. Och visst känns det bra, att ha dom där gamla bekanta, trogna damerna där ute i gruppen.

Och det här är en lite lugnare helg. Eller ja, C har börjat köra hem balar på livet. En positivt sida av att det är lite bal är ju att det går snabbare att få hem alla åtminstone…

Idag får vi se vad vi hittar på. Om vi tar heldag och skrotar på hemma på gården eller om vi tr nån tur någonstans.

Så, ett litet livstecken från mig här och jag hoppas att det snart reder upp sig lite bättre kring denna teknik!

Ha det gott så länge!

 

 

Söndagsmys?

Denna söndagkväll slutade ju inte helt som jag hade tänkt.

Jag har haft jobbhelg på Borta-gården. Fredag-söndag. Det har gått fint. Helgdagarna har jag åkt hem mellan mjölkpassen.

Smågrejat på gården och så.

Det vackra vädret har lurats lite också och kalla vindar har blåst hårt.

Lillstumpan premiärade i Gammelmormor-stickad tjocktröja och sockar i vagnsvilan. Mysigt värre!

En stek sattes i ungen mitt i dagen idag, så den skulle få några timmar där på låg värme och vara klar i tid till att jag kom hem från lagårn.

C hade barnen med i traktorn de timmar jag var borta. Andra skörden har dragit igång. Nu tar vi det som är kvar att slå helt enkelt. Spännande att se hur mycket, eller lite, det blir…

Men det började ju naturligtvis med en punka på slåtterkrossen innan han kunde dra iväg, så både han och jag blev lite sena.

Kommer hem till slut svinhungrig! C har förberett rotsakerna i ugnen, köttet skärs upp och jag ska precis börja duka så ringer telefonen – tjurarna är ute.

Alltså NEJ. Vi släppte ut ett gäng vinterkalvar för ett par veckor sedan. Skygga är dom men lugnt tänkte vi, den nya tillgången till bete vi har i år med viltstängsel runt hela! De har alltså tagit sig ut på något vis ändå.

Bara att stänga ugn, lämna maten och packa in ungar i bil och dra iväg till grannbyn.

Jag är så trött nu men en sammanfattning av det hela var att det hann bli mörkt och det tog nån timme att få in gänget, med hjälp av både Kajsa och husfolket som erbjöd sig att in barnen.

Högg in på maten sedan, som inte alls hade den rogivande känslan av Söndagsstek liksom. Nu ville vi bara kasta i oss maten i hungriga magar, men gott var det!

Nu får ögonen i kors. Dags att sova för denna kommande vecka blir rätt intensiv alltså.

Godnatt!

Att visa ett vackert ställe och så ett läkarbesök igen.

Vi var ju på en liten utflykt i helgen. Ett stenkast bort men där jag aldrig varit.

Rödhällorna i Nora.

Tänk, att även fast jag bott här hela mitt liv så finns det så många platser att upptäcka i vårt vackra Höga Kusten! Man behöver inte alls åka iväg långt för att det ska kännas som ett litet äventyr med ny vacker natur.

Ville visa denna härliga plats för er och samtidigt ta upp igen hur fin september vi har! Gårdagen var ju som vilken sommardag som hellst, t-shirtväder liksom.

Idag har jag också varit ledig från bort-jobb. Men barnen kördes till föris och jag hade en bokad tid till läkaren igen. De här bihålorna, ja de vill inte ge med sig! Blir smått galen, det täppta har inte släppt på fyra månader, har ont till och från och ja, allmänt inte-bra.

En spolning provades, igen. Nu ”sköt” han i kanylen så den gick in i alla fall men det gjorde så djuriskt ont när han provade att skölja att vi var tvungen att avsluta. Så en operation är inbokad nu (men blir ju typ i december..) och hem med kortisonspray. Så förhoppningsvis blir det inte värre i alla fall innan op.

Lite drygt känns det ju, att det blir operation och grejs men alltså, jag är så less detta nu att gör vad som hellst bara det blir bra!

Jag unnade mig en lite sväng på stan, några småärenden och så en fika, helt själv innan jag åkte hem till gården igen.

Hoppade från jeans och blus till Revolutionrace-byxan och fleece och grejade på ute. Körde balar till kossorna och sådär innan jag hämtade kids, lite tidigare än schemat.

Och nu kväller. Barnen sover, jag känner migrätt bra till mods ändå, att jag tagit tag i detta bihåleproblem och det finns en plan. Nu ska jag koka lite te och titta på Mia Skäringers nya program Kroppshets, det verkar vara något väldigt bra. Kvällstips kanske?

Trevlig kväll!

 

 

Älskade lantliv.

Borta-jobbsdag igår. Kidsen på föris och pappan på hemmaplan med lite jobb på gården.

Och idag en ledig dag igen. Föris har planeringsdag så den är stängd. Pappan är på balningsuppdrag långt borta och väntas inte hem förrän ikväll nån gång.

Men vi har passat på att träffa fler som varit hemma idag. Kusin och tremänningarna.

En riktig toppenförmiddag. Barnen glada i djuren och utelek och efter en enkel lunch lite lugnare kaffedrickande för mammorna när kidsen sov en stund.

Tack för bilderna @nathaliesjolanders !

Vad jag älskar att bo såhär. Öppnar dörren och där går kossor och betar, fjäderfän i flera former på olika ställen, i finfin bur för de yngsta, älskat ankgäng som kvackar på en och så de fritt gående hönsgänget som alltid kommer springandes emot en när man kommer och går.

Det är lite av en drömbild den där för mig. Så mycket att älska i samma bild. Mina barn mitt bland djuren, som en självklarhet.

Älskade lantliv.

 

Långhelg och anknamn.

Detta har varit en fin helg. Vi har varit på hemmaplan hela familjen. Jag har haft långhelg också från Borta-jobb men idag är det dags igen.

Utelek, utepyssel med gårdsgrejade har vi ägnat oss åt denna helg.

I lördags också en lite utflykt tillsammans med mormorn. Då jag har ett sånt där tekniskt problem igen då jag inte får in kamerabilderna hit så hänvisar jag er till mammas blogg HÄR om ni vill se hur härligt vi hade det.

Och ankorna har nu fått namn! De två honorna fick snabbt namnen Anki och Pytte. Några av er kanske känner igen de namnen från ett bar program som gick när jag var barn. En buktalande anka, så söt och fin! Men hanen var svårare att komma på namn till. Tills slut säger Lilla P att han vet vad han ska heta; Andy! (från hans favoritprogram Andys förhistoriska äventyr) och det passade ju bara hur bra som hellst!

Så nu har vi Anki, Pytte och Andy som kvackar runt här hemma. Alla tre åt ur min hand härom dagen också, vilket delmål! De var lite skygga när de kom men det ska ändras på!

Nej nu har jag ätit upp den tidiga morgongröten och ska börja bege mig mot Borta-gården.

Ha en fin vecka alla ni!

 

Att vara evigt tacksam för denna sommar.

Och så har de åkt. Farmor och farfar, svärmor och svärfar. Efter flera månader och en hel sommar är de nu påväg tillbaka till Belgien igen.

Sån tur vi haft, att de varit hos oss denna sommar, SOM det har underlättat! För det första att vi tillsammans med mormor och morfar också kunnat pussla ihop så barnen slapp vara på sommaröppet. Då vi inte haft nån semester måste barnen ha varit på en annan förskola som är öppen under den normala stängningen på ordinarie förskola. Men sedan efter det också kunnat hämta på förskolan när det kniper, eller lämna när vi båda måste åka iväg och jobba borta tidiga mornar innan ens föris öppnar osv.

Eller de där gångerna det har varit djur på fel sida stängslet…

Sonja har frågat flera gånger vid såna där trixiga situationer att ”hur har ni gjort om vi inte varit här nu??” när jag lämnat barnen inne med henne och kutat ut för att ta in en ko tex. Och ja visst har man löst det om det inte varit här. Man bara MÅSTE ju lösa såna situationer, även om jag är ensam och C inte är hemma. Man kan varken lämna barn eller djur. Men det blir ju tusen gånger krångligare, att klä på barn, sätta i vagn, ha kolla på alla och så. Eller att kunna kvällsjobba, när barnen somnat och C är fortfarande jobbar borta att jag då kan gå ut och köra balar till djuren eller fixa stängsel med barnvakt inne. Men hade de inte varit här ja då hade man ju gjort annorlunda. Då hade vi klämt in och kört balar tillsammans innan läggning tex.

Men jag förstår hennes fråga när såna där situationer dyker upp, hur hade man löst det?? Men svaret är ju precis så, det hade löst sig, på nått sätt. För det måste göra det.

Evigt tacksamma är vi för denna sommar i alla fall. Då pusslingen av vardagen gick något lättare under den intensivaste av perioder. Då vi båda jobbar borta, har 80 djur, 100 ha och två barn att försöka ge alla vad de behöver.

Och nu kommer nästa del, höst. Massor står på listan som ska hinnas med innan vintern. Så lugnare vet jag inte om det är, egentligen  Men det känns ändå så, med de mörkare kvällarna så blir kvällarna kortare och kvällarna känns lugnare när man kan vara inomhus. Samtidigt lite stressande när man vet det som måste göras där ute i mörkret. Men men, en sak i taget.

Så nu laddar vi för höst och det som ska hinnas med innan snön kommer.

En skörd är kvar att ta och nog kommer det att saknas foder för oss. Vi har tagit lite av kornet nu i helgen men det var jobbigt lite alltså! Vi bara slog och balade (utan att tröska bort kornet först) men ändå blev det bara enstaka balar.

Så vi får se vad gräset ger, andra skörden som blir matbalar. Och planen är att ta det snart. Innan höstregnet sätter igång, för man vet ju aldrig, om det väl börjar regna kanske det inte finns nån hejd på heller!

Ha det fint alla ni och njut av det ni kan av denna vackra årstid!

 

Att matcha hösten.

Delar av inlägget är i samarbete med Moheda.com

 

Vi möttes av en väldigt obehaglig överaskning imorse.

Någon har varit här inatt och slangat diesel ur vår traktor. Så arg man blir alltså! Hur fräckt är inte det?! Nog har man hört om denna problematik, främst för skogsmaskiner men också traktorer, men inte HÄR!

Så ni som bor i trakterna, håll utkik och ha uppsikt över era maskiner.

Igår jobbade jag en sån där långdag. Och när jag kom hem var det bara att byta om för att sedan åka och äta middagen lite finare än vanligt.

Hela familjen tillsammans med farmor och farfar. Nu börjar det att dra ihop sig för avfärd efter att ha spenderat hela sommaren här hos oss. Så vi ville ge dem detta för att visa vår tacksamhet för hjälpen vi fått i sommar.

Ännu en anledning att bära mina fina Moheda-skor. De där svensktillverkade träskorna som är så sköna och så fina! De som passar både till vardagsjeansen men även till fina klänningen. Jag har kommit på efter att jag inskaffat dessa att rött passar till så mycket! Och skorna blir en härlig färgklick och accessoar. HÄR kan du kika på alla deras skor och nu är det toppenpris på mängder! Nu börjar ju säsongen för öppen tå att vara över men kanske passa på inför kommande sommar? Just igår kände jag att jag matchade hösten i mina röda Betty.

Och idag en ledig dag.

Det var tre vita små figurer som sprang fritt på gräsmattan. De hade alltså lyckats ta sig ut ur deras lilla hägn. Men de verkade hålla sig runt gården så de fick vara ute hela dagen och utforska hemmamarken.

Vi har grejat lite på gården och i huset med tvätt och så. C har börjat slå kornet men mörka regnmoln gjorde att han inte slog allt. Vi har flyttat ett stort gäng djur över vägen och det gick hur bra som hellst! Ni kan se på Händelser på min instagram (@mittlivsombonde) hur fint och smidigt det gick!

Jag och barn gick en promenad, en väldigt vacker sådan, där målet var pappan och traktorn.

Ååå vad jag gillar den här tiden! Färgerna som bryter ut mer och mer, det är som att naturen målar.

Nu har vi kväll och imorgon väntar borta-jobb igen.

Trevlig kväll!