Hjärtesorg

Chocken vi får när vi rullar in på gården idag. Efter en dag på Borta-gården med barnen i bilen som är hämtade från föris.

HÖK.

Det sitter ett stort monster i ankhägnet med en av våra älskade ankor i sina klor.

Jag skriker och flyger ut ur bilen, inser ju sen att jag kanske inte reagerade så himla bra med tanke på kidsen där i baksätet. Men som tur var pratade Lilla P precis med pappan på högtalare så han var som med dom i bilen.

Så ofattbart. Som jag har sjå med dessa ankor, och höns också såklart. Då detta hägn inte är rävsäkrat (det går att gräva sig in tex) så stängs de in i en bur inne i buren på kvällarna, för att vara säker, luckan stängs till hönsen osv. Det har varit sånt himla fokus på räven nu senaste tiden, han som skriker på kvällarna och sitter och kikar upp mot gården, lämnar lite bajs utanför hönshuset och så.

Kände imorse att nä, jag släpper inte ut hönsen idag, då både jag och C var borta från gården hela dagen. Men ankorna fick såklart komma ut till badet.

Men, de har inget tak. En stor björk står mitt i, som med löv på nästan blev som ett tak här i sensommar, men nu är det bara ett glest träd och Höksäsong, tydligen.

Naturens gång. Ja visst. Men jag känner mig skyldig. Men vill ju också att de ska få ha det så bra som möjligt, så fritt som möjligt också.

Ont i hjärtat gör det i vilket fall. Tycker så synd om Andy och Anki, som tappat sin vän så brutalt. Jag bar in de två direkt, in i lagårn. Där får de vara nu, med fyra väggar och tak, av trä.

Fina lilla anka, vi kommer sakna dig så. Tack för den här tiden Pytte, att du var en av mina allra första ankor ❤

 

Lysande gröna ögon.

Den tänkta heldagen igår på Borta-gården blev VABdag. Lillstumpan är ”jöd i dompan” som Lilla P säger. Röd i rumpan alltså. Efter några dagar med många blöjbyten per dag så har det blivit väldigt svidigt. Så det smordes och smordes och gicks liten nakenfis igår.

Lilla P fick åka och leka några timmar ändå (då hon inte har nått som smittar) så kunde mamman ägna sig åt lite pappersjobb.

Och så en gårdsrunda såklart. Ankorna som fått provisoriskt inomhusboende när vi åkte bort i helgen fick komma ut igen. Strosa lite löst på gården under uppsikt innan de fick komma in i sitt hägn.

Så himla rädd för den där räven som stryker omkring gården. Han satt och tittade på oss på typ 100m avstånd den där kvällen när jag gjorde i ordning hos ankorna och bar in dom innan  vi skulle åka iväg. Två lysande gröna ögon satt mitt på betet i kolmörkret och stirrade. Obehagligt! Men det gjorde mig lugn att stänga in alla fjäderfän ordentligt innan vi lämnade gården.

När pappan kom hem på eftermiddagen åt vi middag och så åkte jag iväg en sväng till Borta-gården och gjorde lagårn åtmistone. Fördelen med robot är ju att tiderna inte är ristade i sten när man måste börja. Var tvungen att stanna efter vägen och insupa det vackra, vackra.

En fika med hela familjen hos bondekollegor på kvällen.

Nu har vi kramat pappan hejdå som åkt på Borta-jobb och vi ska göra oss i ordning att åka vi också. Kids på föris och mamma på eftermiddagsjobb.

Ha en bra dag!