Ljuvlig gårdslördag.

Alltså vilken lördag.

Till skillnad från typ alltid annars så kändes dagen så himla lång! Vi hann så mycket under dagen utan att ens gnutta på någon typ av stress. Sånt är underbart.

Pappan åkte på jobb och vi var strandsatta här på gården, vilket inte gör någonting en sån här dag. Och vi började morgonen med att sno ihop degen till nytt, oprovat matbröd.

Ut vi gick sedan. Rundan till hönsen som fick komma ut, plocka in ägg och så vidare ner till lagårn och skotta in foder.

Barnen var ute och lekte medan jag (med ett vakande hököga genom fönstret) gjorde den jästa degen till bullar och gräddade i ugnen.

Bara det, att se de två syskonen leka tillsammans ute på den stora gården och mamman kan ta ett litet kliv tillbaka och bara se på är ju helt underbart. Den där drömbilden.

Skitiga, glada barn.

Mormor och morfar kom sedan på fika. Och det bjöds då på nybakade, fortfarnade varma småbröd. Och en bondkaka att toppa det hela med.

Lillasyster somande i vagnen och morföräldrar åkte hem. Jag och Lilla P tog tag i gårdsarbetet. Skrapade gångar och ströade överallt. Hedvig vaknade när detta var klart och fick hänga med när vi ställde fram några matbalar till djuren.

Ungefär då, när vi var klara med dagens måsten kom jag på att den där köttbiten jag skull ta upp ur frysen till dagens middag var bortglömt… Ingen plan B i mat, ingen bil och knorrande magar.

Rotade i frysen men även där ganska urplockat. Men la till slut ögonen på den fulla äggsnurran och middagen blev given – pannkaka! Ljublande barn till lördagsmiddagen.

Pappa C kom hem och en mysig kväll fick vi, där undertecknad somnade i soffan, igen.

Idag söndag. Pappan har åkt på jobb igen och vi tar dagen som den kommer. Gårdssysslor, varvat med lek och städ. Och så komma ihåg den där köttbiten! Den ska jag gå och ta upp ur frysen i källaren nu på en gång!

Ha en bra dag kära ni!