Knäpptjur varvat med stadsflärd

Såhär såg det ut när jag och Lilla P kom ut till lagårn igår. C hade halmat upp så fint och hela gänget hade lunchvila såg det ut som.

Och detta lilla Nallelurv! Seer ni hur söt?! Mer fluffig än de andra och en svans som nästan ser ut som en hästsvans av allt hår!

Lillasyrran sov i vagnen och vi hjälptes åt att sortera om lite djur. Separera ko och kalv som gått tillsamman i sex månader bla. Tre tjurkalvar som skulle flyttas över till tjuravdelningen och det gick fint så när som på en tjur. Helt knäpp i huvudet! Ibland dyker det upp såna knäppisar som är så stressade och förvildade att de knappt går att hantera. Man kan ju det här med att styra kor och kan i de flesta fall läsa av deras nästa move men dessa har inget vett och är såna som faktiskt springer över dig om du står i vägen (annars viker kor åt sidan om du visar dig starkast)! Då denne unge herre bara är sex månader så provade jag att ”vinna” i rang och inte flytta på mig när han kom och sprang på foderbordet (dit han hade hoppat igenom en grind för att komma!) men han sprang alltså på mig och trots att han ser liten ut så är det ändå ett par hundra kilo muskler i full fart så HAN flyttade på MIG om man säger så. Men ingen fara, det var ju ”bara” en kalv och ingen gjorde illa sig.

Efter några vändor där fram och tillbaka över grindar och likande så sprang han rätt och hamnade med de andra.

En med det här lynnet är inte önskvärt, inte kul alls i hantering och han stressar även upp de andra. Så han blir nog inte så långlivad om man säger så.

När djuren sen var rätt sorterade öppnade vi upp portarna så de stora gänget fick komma ut, i snön!

Så det blev ett litet vintersläpp! Hopp och studs såklart.

Där under tiden då mörkret föll gav sig jag och Kajsa ut på en springtur. Invigde mina nya vinterlöparbyxor som jag suktat efter och som jag fick av min kära syster i julklapp! Jag ska visa de fina sedan, lite svår att få till en bra bild i mörkret när jag kom tillbaka.

Och idag bröt vi av bondelivet med att åka till stan med barn och svärmor. Så himla trevligt och omväxlande med fina kappan och kika i butiker.

Så nöjd över turen då det som behövdes inhandlades och så hittade även mamman något till sig själv på rean – kors i taket!

Och nu är det hög tid att sova då väckaren ringer tidigt och kossorna på Borta-gården kallar.

Sista morgonen för detta år! Godnatt ✨

 

 

 

 

 

 

Att varva borta-jobb och hemma-jobb.

Det är mest C som sköter lagårn här hemma nu. Skrapar och halmar och så. Skotta in foder och köra fram nya balar gör jag ju då och då men annars är det C som har huvudansvaret kan man säga.

Men med båda som har borta-jobb nu blir det inland lite pyssel att hinna med sitt egna. Så igår blev det jag som gjorde gårdens jobb.

Började tidiga morgonen på Borta-gården och gjorde det som skulle göras där. Åkte hem till lunch, pussade barn och åt lite mat innan jag gick ut till vår lagård.

Jag lyckades tappa en bal ur rivaren men den var bara att hämta ut igen med pallgafflar och till slut så hade det halmats och skrapats överallt och tjurarna fått en ny matbal.

Lilla P kom ut och ville vara med men han slocknade i traktorn efter fem minuter. Han som inte sover på dagarna längre, men att hålla sig vaken i en traktor efter lunch är stört omöjligt. Älskling.

Klar med vårat så var det bara att byta om igen, pussa barn hejdå och åka till borta-gården igen för lilla kvällspasset där.

Tror det var underbart att komma hem och in i ett hus som doftade mat och dukat bord sedan?!

Farmor Sonja har hand om barnen så de kan vara lediga från föris dessa mellandagar och håller ställningarna i huset när vi jobbar borta.

Så himla, himla tacksamt!

Idag har vi en hel hemmadag här på gården hela familjen. Pappan har gått ut och hallar lite till åt stora korna som bara fick en dagsdos halm igår under tidspress. Vi ska ta oss ut i ljuset efter en lång, seg men mysig innemorgon och mamman i huset ska förhoppningsvis inviga sin julklapp tillsammans med springskor senare idag.

En lördag i ett lugnare tempo helt enkelt!

Hornkapning! Bara horn på tjurar?

En hemmadag mitt i veckan igår, både för mig och V. Vi passade då på att ta hem veterinären. En ko som har rejäla horn har tigrare skadat sig så ett av hornen blivit krokigt, det läkte fint av sig själv men nu börjar det närma sig huvudet och nästan skymma ögat så det måste tas bort. 

Detta är det andra hornet som ser normalt ut. Men när vi ändå skulle kapa ett så är det lika bra att ta båda! Man snarar åt som ett gummiband runt hornfästet för att stoppa blodet, för i dessa horn har de som en pulpa. Sedan lugnande och bedövning innan det sågas bort med hjälp av en ”sågtråd”.

Ett stycke horn! Som Kajsa var väldigt intresserad av, hårt att tugga på dock!

Det bandageras sedan ordentligt.

Tada! Hornen är borta och hon har fått en fint paket på huvudet.

På köttsidan försöker man avla så gott det går på hornlösa djur. Alla djur, ko som tjur föds med horn men det finns en gen som ger hornlöst som man med fördel använder. På mjölksidan avhornas alla kalvar som små, men då sövs de och de små knopparna bränns bort så det aldrig växer fram några horn. Många tror att har de horn är det en tjur och är de utan så är det en ko, men så är alltså inte fallet! Även kor har horn om man inte tar bort dom!

Och nej, man vill inte ha horn. För de första kan de göra illa sig själva, som denna dam men också använder de dessa mot de andra. Rangbråk och för att komma fram till godaste maten på foderbordet tex. Och dessa vassa spjut som sitter på en nacke muskler är inte det roligaste att få i magen, varken som ko eller människa!

Så därför tas de bort och det blir så mycket trevligare för alla inblandade.

Oj så klockan går, nu måste jag bege mig i kylan till Borta-gården! Ha en fin dag!

Grått och grått

Alltså, hur grått får det bli egentligen?!

Det har regnat i två dygn nu, det är blött och geggigt så in i norden och det blir aldrig ljust under dagen känns det som.

Energinivån är i botten och motivationen till saker och ting den senaste tiden är inte på topp. Nu börjar det smyga på en förkylning också och det gör ju inte saken bättre. Särskilt inte när jag är livrädd för att mina bihålor ska stöka till det igen…

Idag har vi i alla fall haft en hemmadag allihopa. Jag ledig efter en långdag igår och C också som kurerat en ond fot. Och hemmadag blir ju oftast hemmajobb.

När lillasyrran sov lunch gick vi andra och ströade mycket och fluffigt till kossamu. Kajsa godkände bädden.

Torven det är ströat med innan är toppenbra men det ser så mycket ljusare och trevligare ut med halm.

Men lite galen blir man på dom när det första dom gör är att börja äta på bädden..! God halm tydligen.

Vi fortsatte med ett besök hos grannarna och jag passade på att steka biffar till middag, när man har lite tid till matlagningen tänkte jag och tog upp två stora paket köttfärs ur frysen. Herregud vad biffar det blev! Maten blev ju aldrig klar!

Men till slut var det färdigstekt och väldig skönt att nu ha lunchen fixade för många dagar framöver!

Nu är det tack och godnatt för idag. Regnet har nu faktiskt övergått till snö så det ska bli spännande att kika ut imorgonbitti.

Godnatt!

Att vara evigt tacksam för denna sommar.

Och så har de åkt. Farmor och farfar, svärmor och svärfar. Efter flera månader och en hel sommar är de nu påväg tillbaka till Belgien igen.

Sån tur vi haft, att de varit hos oss denna sommar, SOM det har underlättat! För det första att vi tillsammans med mormor och morfar också kunnat pussla ihop så barnen slapp vara på sommaröppet. Då vi inte haft nån semester måste barnen ha varit på en annan förskola som är öppen under den normala stängningen på ordinarie förskola. Men sedan efter det också kunnat hämta på förskolan när det kniper, eller lämna när vi båda måste åka iväg och jobba borta tidiga mornar innan ens föris öppnar osv.

Eller de där gångerna det har varit djur på fel sida stängslet…

Sonja har frågat flera gånger vid såna där trixiga situationer att ”hur har ni gjort om vi inte varit här nu??” när jag lämnat barnen inne med henne och kutat ut för att ta in en ko tex. Och ja visst har man löst det om det inte varit här. Man bara MÅSTE ju lösa såna situationer, även om jag är ensam och C inte är hemma. Man kan varken lämna barn eller djur. Men det blir ju tusen gånger krångligare, att klä på barn, sätta i vagn, ha kolla på alla och så. Eller att kunna kvällsjobba, när barnen somnat och C är fortfarande jobbar borta att jag då kan gå ut och köra balar till djuren eller fixa stängsel med barnvakt inne. Men hade de inte varit här ja då hade man ju gjort annorlunda. Då hade vi klämt in och kört balar tillsammans innan läggning tex.

Men jag förstår hennes fråga när såna där situationer dyker upp, hur hade man löst det?? Men svaret är ju precis så, det hade löst sig, på nått sätt. För det måste göra det.

Evigt tacksamma är vi för denna sommar i alla fall. Då pusslingen av vardagen gick något lättare under den intensivaste av perioder. Då vi båda jobbar borta, har 80 djur, 100 ha och två barn att försöka ge alla vad de behöver.

Och nu kommer nästa del, höst. Massor står på listan som ska hinnas med innan vintern. Så lugnare vet jag inte om det är, egentligen  Men det känns ändå så, med de mörkare kvällarna så blir kvällarna kortare och kvällarna känns lugnare när man kan vara inomhus. Samtidigt lite stressande när man vet det som måste göras där ute i mörkret. Men men, en sak i taget.

Så nu laddar vi för höst och det som ska hinnas med innan snön kommer.

En skörd är kvar att ta och nog kommer det att saknas foder för oss. Vi har tagit lite av kornet nu i helgen men det var jobbigt lite alltså! Vi bara slog och balade (utan att tröska bort kornet först) men ändå blev det bara enstaka balar.

Så vi får se vad gräset ger, andra skörden som blir matbalar. Och planen är att ta det snart. Innan höstregnet sätter igång, för man vet ju aldrig, om det väl börjar regna kanske det inte finns nån hejd på heller!

Ha det fint alla ni och njut av det ni kan av denna vackra årstid!