Ja visst är det underbart! Och lite pirrigt…

En måndag och halv vabdag. Hedvig fick spruta i fredags och har haft hög feber i helgen så en hemmamåndag kändes självklar. Men några timmar på eftermiddagen åkte jag iväg för att göra lagårn på Borta-gården.

Nu kan man nog säga att det drar igång. Vårbruket! C har i helgen kört lass på lass, på lass, på lass med dynga ut i högar på de åkrar som ska plöjas (inte höstplöjt en meter…) som nu sedan ska köras ut med fastgödselspridare.

Gödnignen ska ut i veckan, betena hemmavid ska stängas klart, klövverkning av alla djur på fredag så lite djur kan släppas ut på bete och helst ska det börja plöjas också.

C är hemma denna vecka, som tur är! Jag har borta-jobbat idag och ska så även imorgon.

Varma sommardagar har vi så man får verkligen feeling om den kommande årstiden nu.

Så underbart skönt det är alltså. Att i ett halvår (ja, det är helt sjukt men det är på rikigt typ ett halvår det varit vinter!) bökat med massor av ytterkläder från topp till tå, lager på lager och tunga kängor till att ha dörren öppen och kunna springa ut och in som man vill.

Äntligen.

Hoppa studsmatta som vi kom på att vi hade på gamla vinden i Lillstuga som jag hade när jag var liten, mata hönsen med överbliven spagetti (kalasmat för dessa djur!) och sitta en stund i stolen under trädet och titta på allt detta. Barn som leker lyckligt, konstant med ett gäng hönor runt omkring sig. Den synen är lycka för denna mor!

En stund ja, några minuter i den nu väldigt hektiska vardagen. Men det är dessa stunder som gör att man orkar med. Se lyckan hos barnen, hur det lyser i ögonen, på båda två, när de får åka med i traktorn, hjälpa till i det vardagliga och få den här uppväxten. Samtidigt är det ju väldigt tufft också och just som jag sagt tidigare så blir denna sommar verkligen inte sig lik. Då vi båda har Borta-jobb, lika mycket mark som förut som ska skötas hemma och så två små barn. En lite pirrig utmaning men vi tar det som det kommer och löser allt eftersom, som vi alltid har gjort…

Pju säger jag i alla fall! 

Ett öppet (skitigt) köksfönster vid middagslagningen. Middagen som avnjöts ute på altanen, precis som vilken sommardag som hellst.

Ja visst är det underbart!

Fint med helghjälp och farlig skönhet.

Våren är kort här i norr. Det smyger på lite men sen bara pang. Ett par veckor kan man kalla vår, egentligen, sen blir det liksom sommar. Så allt blir väldigt koncentrerat. En kort tid det ska hinnas mycket på helt enkelt.

Idag kan vi kalla en sommardag i maj. I shorts och linne har det stängslats många timmar tillsammans med svägerskans karl.

Men även ensam där på eftermiddagen då det behövdes både lite barnpassning och matlagning hemma.

Tibasten blommar än. Denna farliga skönhet som vi har i utkanten av vårt hygge/bete. Den som vi brukade gå långt in i skogen och leta reda på tidigt på våren för att få se dessa lila blommor som doftar på flera meters avstånd. Blommande i tidig vår. Nu är det inte så långt in när skogen är borta. Den är på utsidan av stängselt då den är mycket giftig.

På eftermiddagen så hade svägerskan fixat middag till oss alla.

Fint att få denna hjälp vi fått i helgen alltså! Stängselhjälp och barnpassningshjälp. Och en serverad middag på det, inte fy skam!

Och en springtur i kvällen hann jag med. När barnen sov och pappan satt fastklistrad framför denna Hockey som jag har noll intresse för… Så vi ägnade oss åt varsitt intresse ikväll då kan man säga!

Nu är det godnatt!

 

Lite om hur vi bor här i byn och dagens arbete.

Idag kom svägerskan med familj på förmiddagen. C har börjat köra ut skit med tippvagn till åkern (som sedan ska spridas med fastgödselspridare), en hel del som ska ut efter vinterns skrapade och tömning av hela djupströbädden. Så han körde lass på lass hela dagen lång.

Svägerskan var barnvakt så jag och ”svågern” kunde sätta lite fokus på att stängsla.

Först ut är alltså Hygget på andra sidan vägen.

Och där nere ligger vår gård. Jag fick en fråga för ett tag sedan hur vi bor, med grannar och så vidare och här ser man ju lite. Vi bor precis i början av byn, innan vårt hus är det typ 1,5 km utan bebyggelse. Och just i grannbyn åt det hållet så råkar Pontus förra förskola ligga, så därav att vi haft lyxen att kunna gå dit. Affären och ”centrum” ligger åt samma håll och dit har vi ungefär 7km. Närmsta granne är en bit upp på andra sidan vägen, ja där ingen bor just nu, men det är det huset vi ser från gården. Annars ligger vi rätt ensamt här nere och resten av husen i byn ligger på höjden. Vi var faktiskt i tidningen härom dagen för att vår by blivit så barnrik! Från att jag och syrran varit enda barnen under vår uppväxt till att det nu är elva stycken! Så roligt! Minns att jag var lite avundsjuk när mamma berättade att när hon var liten kunde de springa till varandra, spela fotboll och så, typ bullerbyn tänkte jag mig. Vi har aldrig haft gångavstånd till kompisar, jo en vän, två kilometer bort med en svinlång, brant backe att gå, cykla, åka spark uppför. Men nu är vi där igen, våra barn kan förhoppningsvis ha gångavstånd till sina vänner.

Så en liten parentes om hur vi bor här.

Vi fick några timmars stängsling gjord, vi blev inte klara men det sista tar vi imorgon.

Lillsnoffsan har fått feber som ett brev från gårdagens spruta så för henne en tidig kväll i säng. Och när Lilla P somnat hällde jag upp ett glas vin, satte mig på altanräcken och njöt en stund.

Nu säger vi godnatt, imorgon fortsätter stängsling och dyngkörning, godnatt!

Heldag med hemmafixande.

Pojkarna hoppade in i traktorn och körde hem de sista balarna från i fjol. De som vi inte hann köra hem innan det ostoppliga höstregnet kom.

Jag och Lillsnoffsan gick en tur på betet och fixade lite stängsel.

Det börjar knoppas så smått. Åå vad denna tid är underbar! Grönare och grönare för varje dag. Nästan så man kan se det växa och slå ut.

På eftermiddagen gick vi alla upp till byn och äntligen en uppstädning vid vår treåriga ”tillfälliga” balplan. De lite sämre balarna har fått stå där nu är det inte många kvar! Så de sämsta kördes bort och så plockades det plast runt omkring, det blir alltid små slimsor som lossnar och så.

Här ser ni ännu en sån där skillnad. Grönt at frodigt här där jag står men på andra sidan mot berget ligger snön kvar än.

Barn i gräs. Lilla P och grannflickan sprang utför lägdan, ramlade och rullade i gräset. Underbart att se, att barnen får växa upp såhär!

Eller såhär, ett möte mellan höna och liten flicka, framför bron.

Fina Wyandottehönan Rosa. Nyfiken och kärvänlig.

Föräldrar som somnade i soffan igårkväll, trötta tydligen.

Och idag lite saker på schemat. Bla ett bvc-besök nu på förmiddagen för den yngsta i familjen.

Ha en fin dag!

Skjutande grönt och sovande mark.

Jag måste visa er, det har exploderat den sista veckan, våren. Från att ha legat snö nästan överallt till att gräset skjuter upp sådär illgrönt.

Vi har ju rätt kuperat landskap här i vårt hemma. Och det gör ganska mycket för växtligheten faktiskt. Vissa lägdor ger mer gräs än andra och en av orsakerna är läget.

Det här syns som allra tydligast precis nu. Det handlar ju söder och norrsida också, som här tex.

På den här sidan vägen är det nu grönt, växtligheten har kommit igång!

Och detta är på andra sidan vägen. Här ligger snön kvar och marken sover. Just dessa brukar vi dela upp om det skiljer mycket. Att den senare väntar vi lite med att slå. Men annars så är det ofta på samma bit som det kan variera ohyggligt mycket. Då ena änden ligger högt och soligt medans andra nere i något skuggområde. Då är det ju bara att slå alltihop i ett svep ändå.

Det finns en liten fördel också med lutande lägdor. Inte lika stor risk för översvämningar och blöta ”sjöar” som det kan bli när det regnat galet mycket eller som i år, hur mycket snö som helst som ska ta vägen någon stans!

Igår Borta-jobb för mamman, hemmajobb för pappan och föris för de små.

Kvällsgrejande ute i tråkig vårstorm.

Idag hemmadag. Röd dag dessutom. Vi är på gång och ska ta oss ut i solen!

Ha en fin dag allihopa!